Att bestämma över liv och död...

Mitt hjärta blöder. Den näst sista av björkarna i min trädgård finns ej längre. Nu ska den få värma oss till nästa år istället för att vara ett tak över mitt växthus. Domen föll samtidigt som grannens stora gran föll för stormen. Då bestämde vi oss för att den fick offras. Grannens fallna gran lämnade då fritt blås inför nästa storm och inte sjutton vågar vi vänta tills dess med att få reda på om den tänkt sig välta över huset, altanen, växthuset eller över den stora fantastiska järneken...

Björken har varit ett vackert blickfång med en fantastisk stam. Tyvärr har den också varit en j-kel som släppt sina grenar ner över växthuset och den har gladeligen låtit hela Hallands fågelstam sitta på dess yttersta västra gren och megaskita ner över glastaket...För att inte tala om hur den på sensommaren bäddat in omgivningen med sina frön.

Det är med delade känslor som jag nu beslutat om dess hädangång, men som sagt, dess ved kommer att värma oss gott när stormarna viner här på västkusten framöver. Jag står annars fullständigt fast vid min övertygelse att man ska tänka många, många gånger innan man fäller ett uppväxt träd!!

Hot Lemon

Ännu har jag inte kommit in i den där åldern där man tjatar om och om igen och inte kommer ihåg att man berättat om den där fantastiska händelsen innan. Jag är i åldern där man tjatar om och om igen men fortfarande kommer ihåg att man tjatat om det innan.

Vad jag vill komma till är att jag veeet att det inte är länge sedan jag gjorde ett liknande inlägg här på bloggen som det här. Chiliflakesinlägg. Tycker du att det är för tråkigt så hoppa gärna vidare till denna sidan i stället och läs om något annat.

I kväll skulle det bli lite fiskmiddag i huset och när jag kom till kryddningen var besvikelsen stor när jag upptäckte att chiliflakes/pulverburken var tom. Attans! Tur att jag kom på att sista skörden av chilin 'Hot Lemon' fortfarande stod på tork ovanför pannan i källaren. Dom har tagit ganska lång tid på sig att torka men nu var dom perfekta! Kaffekvarnen som numera tjänstgör som chilikvarn plockades fram och chiliröken stod snart som ett hett moln över köket. Man hostar och fräser som en krutpepprad katt medan processen pågår men sedan har man ett härligt hett pulver att njuta av!

'Hot Lemon' passade perfekt i kvällens fiskbiffar med kräft-och avocadosalsa. Såå gott! 'Hot Lemon' blir en ganska stor buske med många frukter (i växthus). De gröna omogna frukterna står i givakt rakt upp för att sedan vända på sig när de mognar till gult. Den är lagom het (vad är lagom het när det handlar om chili vet jag egentligen inte, men lagom för mig...) och enligt förståsigpåare ska den ha en ton av citrus i smakspektrat. Fast det hörs ju på namnet så det behöver jag ju inte tjata om...

Personliga orkidéer

Oj, vad man kan skratta åt sig själv ibland!

Nu har jag numrerat alla mina orkidéer. Jag inser vad tokigt det låter, men ibland är det ganska kul att vara tokig. Och ni som är tokiga nog att läsa på en trädgårdsblogg som denna begriper nog en gnutta av hur jag tänker. Jag vill att dom ska bli lite mer personliga och inte överraska mig varje gång dom blommar om.

"-Hoppsan! Var den vit? Hoppsan var den rödspräcklig? Jasså, var det den som var lite gulare i svalget? Var står nu min favorit, den som är tecknad likt en vinröd ko?"

Nu är det slut på dom där hoppsansaarna! Nu är det full koll på varenda individ. Hoppas bara inte att jag blir anmäld för att jag registrerar de olika personligheterna. Det kanske strider mot de ickemänskliga rättigheterna. Får nog kolla upp det där innan jag går ut med det. Borde kanske vara namn dom får istället för nummer. Nummer kan ju bli väldigt opersonligt. Fast namn... vad ska dom då heta? Knutsson? Bengt? Charlene? Är det hanar, honor eller henar?

Åhhhh... det här som skulle förenkla!

Champagnehållare för trädgårdsarbetare

Idag har jag fått vara hos VresrosKerstins underbare Kjell och svetsa igen!

Oj, vad kul det är! Denna gången tänkte jag inte göra massa olika luffiludder utan koncentrera mig på att skapa likadana enkla stilrena växtkoner i armeringsjärn som jag gjort innan. Även om det är stenkul att tillverka så kan man ju inte fylla trädgården med en massa olika rostiga varianter. Två växtkoner blev det innan Kjell kom med en låda gamla glas som han köpt på loppis. "-Vill du göra regnmätare?", frågar vår favoritKjell och visar en modell som han gjort till Kerstin (hon är sådär småäckligt bortskämd med att han överöser henne med de vackraste trädgårdsprydnader i allsköns former mest hela tiden!) med ett gammalt ölglas som uppsamlare och ett rostigt hjärta på toppen.

Nygjord regnmätare/Champagnehållare för dagen. Om någon vecka är den jämnt rostig över hela kreationen. I bakgrunden ser man pågående projektet; Säsongens Köksträdgård.

Klart att man skulle göra det! Jag letade i glaslådan och hittade en lite champagnigare variant av ölglas. Mät, kapa, böj och så svetsa! Tjing tjong, så blev det en fantastiskt regnmätare. Eller det kan ju folk kalla det...för mig blev det en champagnehållare för trädgårdsarbetare! Jag tror nämligen att den enda anledningen till att jag inte får champagne (vanligt mousserande går också bra...på vardagar) serverat när jag trädgårderar är att jag aldrig haft ett sådant här mingelbord. Jag gjorde två likadana så att jag kan ha de på olika platser i trädgården. Det är ju inte säkert att jag hinner flytta runt dom i samma takt som det fylls på.... Det är även möjligt att jag låter ett värmeljus flyta i det ena glaset (det går väl att lyfta på när man ska sippa...;))

OS

Det är knappt så att man vågar säga till folk att man inte tittat något på OS alls. Man får liksom en känsla av att dom inte tycker att man är riktigt normal som inte har det minsta intresse av det. Då kan jag ju bara kontra med att jag tycker inte det är normalt att inte tycka om att odla... (eller att titta på TV hela dagarna heller för den delen!). 

Jättedaggkåpan gosar förtjust med sina grannar. Jag visar bakdelen för mina.....

Grannen, tillika min frisör sa idag att det är bäst att min frisyr se bra ut i nacken eftersom det är den hon ser mest på mig när jag ligger ute i landen. Och så tilllade hon att mitt under svenskarnas svettiga guldjagande häromdagen, när Sverige stod stilla, vad ser hon då?? Jo, Annette ute i rabatterna.....Ok, Lotta och Sveriges OS-trupp, förlåt, jag visste inte.....

Ska man tvunget titta på TV så rekommenderar jag Er att gå in på You Tube och kolla in alla avsnitten av BBCs  A to Z of TV gardening. DET är rafflande!! :)))))

Alla gamla engelska trädgårdstjommar ser man bland bladen i A to Z of TV gardening från BBC.

Look at me, I´m the captain now!

Människan är ett lustigt folk.

Tittade på en film i eftermiddags som berörde, "Captain Philips". Handlar om de Somaliska "fiskare" som lever som pirater och drar hem pengar genom att ge sig på fartygen i vattnet utanför landet. Återigen känner man sig så tacksam för att man lever i en del av världen där människor är bara sådär hyfsat vardagsknäppa. Vi lever ett liv som är så oerhört priviligerat så att vi tar det för givet.

Vad vill jag ha sagt med detta i kombination med dessa underbara bilder från i somras? Bilder tagna vid Suseåns mynning (ett ställe där folk förresten envisas med att bada nakna, antagligen för att visa, känna och statuera sin frihet)

-Ingenting. Tanken är fri att tolka och gå vidare med.

Ps. Filmen "Captain Philips" är alltså verklighetsbaserad. Kaptenen spelas av Tom Hanks och är väl värd att se.

Pps. Trodde väl aldrig att JAG skulle ge filmtips här....... och inte amerikanska iaf....

Ppps. Mera filmtips...som egentligen ligger närmare mig som TV-tittare...: Chelsea Flower show 2013

Jag, en fågelrasist

Ibland kan jag förstå problematiken kring vilka gäster man vill ha in på sin restaurang eller klubb. Det där som handlar om att man vill ha "rätt klientel". Det är ju ändå ägarens ställe. Liksom... Likväl som han eller hon bestämmer vad som ska serveras borde man få bestämma vilka som serveras. Så att hela konceptet blir så där som man tänkt sig. Liksom....

Inte färgglad precis, men helt ok på min servering

Fast nu, i mitt fall, handlar det inte om färg och form på människor utan fåglar. Jag vill få bestämma vilka som skall serveras vid fågelrestaurangen hemmavid. Skälen är naturligtvis högst egoistiska och handlar inte så mycket om att mitt hjärta blöder för stackars vinterfåglar. Nä, nog kan skator och kråkor flytta söderut dom också om dom vill ha värme och mat. Men inte då! Nä, dom är säkert för lata, hela släktet. "Inte behöver jag flyga flera tusentals mil när fågelbordet i Falkenberg är fullt av godsaker. Jag stannar!", verkar dom skräna. Och vilket bordsskick dom har, flaxar och kraxar och spiller ut. Emellanåt känns det som om jag har någon slafsig pizzeria eller grillkök istället för den Guide Michelinrestaurang jag en gång öppnade. Kan det vara för att jag serverade Jägermeister i trädet i fjol? Det kanske missuppfattades....

Men hallå, det där var ju faktiskt mina dekorationer ni käkar på. Restaurangen ligger några meter längre åt nordöst...

Ja, mina skäl att välja publik är egoistiska. Jag vill sitta inne i stugvärmen  (eller stå i köket och slänga ett halvt öga ut då och då, är kanske närmare sanningen....) och titta ut på små fina, helst färgglada, småfåglar som näpet pickar omkring bland mina generöst serverade fröer och frukter. Min högsta önskan är att få hit domherrar (och då menar jag herrarna, fruarna är inte lika vackra så dom får faktiskt äta på något annat ställe). Kommer dom så får dom VIP-hörnan. Då ska jag mingla med och känna mig som en fåglarnas Alexandra Charles.

Dags att föröka sig!

Oj, vad duktig jag varit! I helgen var det äntligen dags för stora fröinventeringsdagen. Huller om bullerlådorna med fröer blev städade, sorterade och framför allt  rensades det ut bland gammalt luddriga och nostalgiska fröer. Ja, jisses Amalia, ni läste rätt. Nostalgiska fröer... Jag vågar inte tala om hur gamla fröer jag hade sparat bara för att liksom....äsch...förstår ni så förstår ni!

Fast å andra sidan så har det ju hittats äldre fröer än mina i gamla urgrävningar som faktiskt varit såbara. Kanske inte skulle ha slängt dom ändå. Fast man får väl tänka som med kläderna i garderoben. Har jag inte använt dom på 20 år så kanske jag kan slänga.....

Nu är det inte långt kvar innan det är dags att peta ner de första fröerna inför sommaren. I år har jag tänkt mig mer grönsaker än de senaste åren. Vi får se vad det blir av den tanken.

Chiliflakes

I helgen blev det koreansk inspiration i grytorna. Bläddrade i  Ica's 'Buffe' och blev sugen när jag kom till reportaget om mästerkockskvinnan Jennies matlagning. Efter lite omdirigerande i receptet och några timmars långkok fick vi njuta av en såå god måltid. Revben a la Bibimbapstyle, marinerad spenat med sesam och gurkkimchi maldes gott ner med en dansk öl!

Burken med chiliflakes tömdes raskt i rätterna, men vad gör väl det när man har hela sommarens skörd torkad på lager. Fram med kaffekvarnen och det maldes så att ungarna hostade i angränsande rum! Denna omgången flakes blev en blandning av sommarens chilifrukter. Vad sägs om........

Hot Lemon

Mörka små godningar från den varigerade chilin

Star Flame

Czechoslovakian Black

Pasilla

....som poesi, va!?

Grönvita tankar

Trodde vi på riktigt att vintern var ett omodernt påhitt som bara fanns förr i tiden? Ja, nästan.

Det kändes faktiskt som hösten skulle övergå i vår, om inte alldeles nu direkt, så iaf strax framöver.

Så lurade vi blev! Förra veckan slutade med ett hejdundrande snöoväder. Eller, iaf lite snö och blåsig vind på en och samma gång.

"Nu känns det som om julen ska komma på riktigt", sa en av sönerna. Själv är jag glad att den är över och borta och inte kommer att närma sig på ett helt år.

Det kliar i grävfingrar och muskler och jag vill bara fortsätta med mina pågående projekt i trädgården. Ut i det varma och gröna!

 

Men, men, det känns oerhört lyxigt att vi haft en sådan lång odlings- och trädgårdssäsong. Tror aldrig att det har hänt att man pillat, planterat och styrt runt i det gröna (och GRÖNT har det varit!) ända tills i december förr.

Sålänge, medan vi nu väntar ut snö och kyla så får man njuta med frösådd, vårlökar och grön litteratur i innevärmen. Bara att härda ut! (Annars får man hoppa av tåget... Som vår verksamhetschef sa när hon talade inför sina anställda....)

Sa jag att det ändå är lite fint och mysigt med allt det vita....?

Helleborus foetiedes är lite smått ledsen över väderomslaget

EU lagen

Vad ska man göra som liten människa och odlare för att dom stackars krakarna i EU-karusellen ska begripa att nya lagen/lagarna är åt skogen? Hur tänker dom egentligen? Jag måste erkänna att det går över mitt förstånd när jag försöker sätta mig in i deras tankar kring nya frö-och plantlagen. Som sagt vad kan man göra förutom att skriva under med sitt namn på namninsamlingslistor?

När jag i helgen satt och inventerade mina fröer och försökte göra någon slags system bland lådorna så hittade jag några gamla påsar jag fått av en Afrikaresande vän (vad lagmänniskorna skulle säga om den importen vågar jag inte ens tänka på...). Presenten var välment men hujamej vad jag ramlar baklänges av skräck när jag öppnar den.... Fröerna var så knasbetade att den blå färgen nästan var floriserande!!! Inte svårt att bli en aning ekologisk av sig.....

Fotografiet kan inte komma i närheten av att återge den lysande blå hinnan på de Afrikanska okrafröerna

Det är ju helt tokigt att Vandana Shiva (se Allt om Trädgård nr 2, sidan 28) ens ska behöva kläcka frasen "Att samla frön är en politisk handling".....

Färgglada utropstecken

Lika vackert som det enbart gröna i olika toner och former står sig bäst alldeles för sig själv, utan några blommriga färger, lika vackert kan ett färgglatt utropstecken vara....

Iris crysographes  mot daggkåpan

Det är liksom vackrast just här, där och då. I rätt sammanhang. Ibland. Och ibland inte.

Pioner mot bolltistel, kungsljus, idegran och ullvide

Gröna former och färger

Det där med att kombinera olika bladformer hör man ju talas om på längden och tvären i de gröna sammanhangen. Så sant det är. Visst är det vackrast när de runda, bulliga, vassa, pigga, mulliga bladen i olika toner får blandas och spela tillsammans.

 

Visst njuter man mest och bäst när man ser hur grönskan liksom fått till det. Det behövs inga skära, skira och knalliga blommor för att få öga, kropp och själ att njuta. Tvärtom. Ibland. Och ibland inte.

 

Ett litet hörn, sommaren som var

Sparris

Jag tänkte mig att anlägga en sparrisbädd i vår. För en sisådär 10-15 år sedan tänkte jag likadant. Då införskaffades 10 stycken plantor, bädd anlades efter konstens alla regler och hälften planterades. Tyckte att det räckte med fem i landet. Man behöver ganska stor plats om man tänker sig att odla för storkonsumtion. De överblivna plantorna blev skeppade till föräldrarnas grönsaksland i Båstad. Med den förhoppningen att bli bjuden på läckra sparrisrätter även när jag kom dit på besök.

Hur nu allt blev och kom sig så kan man väl säga att av de stora planerna och drömmarna blev inte så mycket. Jag lämnade min älskade trädgård och grönsaksland för vidare vidder (fritt för tolkningar) innan sparrisen blev skördemogen. Vilken tur då att jag adopterade bort några plantor till föräldrarna... jo, fast alltid när jag kommer dit är sparrisen dom skördat just uppäten...


Tången införskaffad

Nu är tanken alltså att jag ska sätta några plantor igen. Bara ett par stycken för ett knappt husbehov. Jag har lärt mig att man bara får titta på dom de första åren. Plantorna behöver krafta till sig innan man börjar skörda. Det kommer att bli en lång väntan....och så misstänker jag att när jag äntligen får börja plocka av dom så kommer nya rön som säger: Skörda första året för Guds skull!!

För att nu sparrisen ska få extra kraft så tänker jag ge dom tång som gödselgött. Sparris ska ju vara en maritim växt från början så lite tång ska väl få dom att njuta och vilja växa som bävrar! Och njuta ska dom få göra. Rätt in i munnen på mej!

Vår, självhushållning och PH- test...

Tycker att man haft vårkänsla i kroppen sedan i höstas. Gräset växer så att man nästan vill gå ut och släppa lös gräsklipparen, buskar och träd knoppas, vissa blommar. Snödropparna blommar snart, i alla fall inne hos grannen.... "-Ingen fara mamma, det blir kanske is till sommaren" lugnar Videkvisten, min 5½ åriga, son mig.

Sitter och småläser i en trädgårdsbok jag drog ner från bokhyllan, Slow gardening av Alys Fowler. Jag stannar upp på sidan om jordens PH-värde. En liten ruta lär mig att göra mitt eget PH-test. Spännande! Det måste jag testa!

Såhär ska man kunna göra:

Hacka 3-4 dl rödkålsblad och koka upp i vatten. Använd sedan kokvattnet som PH- mätare. Rödkålen innehåller ett vattenlösligt färgämne som ska heta flavin och det ändrar färg efter surhetsgrad. Fiffigt!
Lös en msk trädgårdsjord i ½ dl vanligt vatten och tillsätt sedan 3-5 ml (en knapp tsk) av rödkålsvattnet. Sedan är det bara att glutta på vattnet och se vilken färg det fick. Blålila = neutralt, gröngul = basisk och röd = sur.

 

Det måste som sagt testas. Bara för att det roar, inte för att jag har något större behov av att veta hur det ligger till i mina rabatter. Eller?

 

Apropå trädgårdsböcker så hade söta tomten lagt en hård paket på min kudde när jag skulle gå och natta mig på julaftonskvällen. Den är nu lusläst från pärm till pärm och jag har faktiskt börjat om en gång till. För att man kanske missade något i läshasten, och för att jag saknade mandelmannaorden när jag vände bort sista sidan.

 

Mandelmanns självhushållningsbok hade tomten snickrat ihop till mig. Jag måste ha varit snäll!!



 

Litet PS....En sak till var det ju idag, Grattis på födelsedagen, pappa!

Agriturismo på Sardinien

För ett par veckor sedan fyllde jag hiskeligt ojämt, och det beslutade vi oss för att fira på Sardinien. I fyra dagar susade vi runt med bil på ön. Vi höll oss i den norra delen och kryssade mellan Alghero, La Pelosa i Stintino och Santa Teresa de Gallura. En av höjdpunkterna var tänkt att vara natten hemma hos fårbönderna på ett Agriturismo. Det visade sig bli både höjd- och lågpunkt i ett.

 

Skön utsikt från terrassen

Jag mailade familjen ett par vändor innan vi kom dit. Eftersom jag är glutenintolerant var ju detaljen med maten som de skulle servera oss lite angelägen. Jag fick svar tillbaka på den mest klockrena engelska som tänkas kan, så jag misstänkte aldrig att dom hade ett bra översättningprogram på datorn...Så bra översättningsprogram finns inte!! Att deras hemsida enbart fanns på italienska bekymrade mig inte....


Gårdshunden höll stenkoll på oss!

Men....det visade sig att det troligtvis finns bra program för språk och grammatik...familjen kunde inte ett ord engelska. Den andra gästen som var inkvarterad i ett annat rum, och som vi skulle sitta och äta middagen i några timmar med, var italiensk affärsman och han kunde......inte heller han engelska. Inte ett ord. Det blev med andra ord ett ganska komiskt kommunicerande och kanske inte några djupare samtal. Politik och världsfred lämnade vi därhän för kvällen...

 

Vin i långa rader

Att digestivon var framställd av blad från gårdens eget stora lagerträd var däremot något som inte behövdes många omtagningar förrän jag förstod. Att kunna sitt vetenskapliga latin är det enda som behövs ibland!

 

Hela medelhavets vegetation i en trädgård!

Språk, kommunikation och möten i all ära, men vad som intresserar mig är ju det gröna.... Och jag tror minsann att lilla söta tanten med sin gubbe och son hade lyckats med att skapa en trädgård innehållandes allt som man någonsin kan tänka sig skall finnas i en medelhavsträdgård. Allt enligt boken. You name it! T. o. m självaste medelhavsgurun Peter Englander skulle göra i byxorna av lycka! Allt var stooort , och såg ut att ha odlats där i många, många år. Granatäppleträd dignande av frukt, rosmarinbuskar, olivträd, pinje, vin, persika...



"Vår" balkong

Hade inte sambon stått bredvid bilen på förmiddagen med klockan i hand så hade jag nog suttit och sniffat under korkeken fortfarande.

Och den där 6 månaderslagrade lagerdigistivon drömmer jag om fortfarande. Mums. Kan undra om jag kan få ihop till ett glas från min lilla planta i växthuset....



Rostigt i trädgården går alltid hem, trend eller inte!

Ananassalvia

Ananassalvian, Salvia elegans, har jag för att den är så god att lägga i sallader och i efterrätter. Nä, nu ljög jag... ananassalvia har jag bara för att jag tycker om att krossa bladen mellan fingrarna och känna doften när jag går förbi.

Salvia elegans blommar nu i växthuset

Och så har jag ananassalvia för att jag gillar namnet. En rolig kombination helt enkelt. Ananas och salvia. Lite otippat sådär. Ibland kan det bara vara så enkelt i Landet Trädgård.

Doftande bukettutmaning

Min utmaning med Rosenvit är väl kanske inte den våldsammaste utan mer en långsamt lunkande utmaning som smyger sig fram. Nu kommer här ett kryddigt doftande och utmanande nummer.....

Dagens bukett från trädgården består av luktärt, rosmarin, hortensia, kärleksört och lavendel. Vasen som bär upp utmanaren är en svart-vit tysk 50-60 talare från Strehla.

Visste ni att kärleksörten blivit utsedd till årets ätliga perenn av Ätliga perennagruppen. Visste ni ens att Ätliga perennagruppen existerade? Jag tycker att det är lite humor....liksom att jag läste att det var kladdkakans dag häromdagen.... Jag menar liksom, eh....ja. Jo, jo alla fall så ska nya blad från Kärleksörten vara rika på c-vitamin och smaka smaskens i sallader, i soppa och i wok. Det får man väl ta och testa en dag då. Använder jag bukettens kärleksört så kan jag ju alltid peta i lavendeln och rosmarinkvistarna också om det smakar apa.

Trädgårdsrunda på Hven

Hoppsan hejsan, vad man kan hitta i utkastlådorna. Här ett blogginlägg som jag skrev i september och sedan glömt bort.... håll till godo med lite tillbakablick från sommaren som var:

I skarp är-det-sommar-eller-höst-sol tog vi tio-båten till Ven. Det skulle vara uppdukat för Trädgårdsfest denna första septemberlördag! Och visst var det feststämning. Massor med folk kom med extrainsatta båtar denna dag. Nog var vi glada att vi förbokat både båt, cyklar och boende!

anno 1916 med tillhörande trädgård och hamnutsikt höll öppet

Om alla dessa trädgårdsbesökare fick sitt lystmäte korvstoppat eller inte vill jag låta vara osagt. Själv är jag grundligt trött på konstnärer och affärsidkare som deltar i arrangemangen för att sälja sina varor, inte för att man har en kul trädgård att dela med sig av.......Det fanns dock några härliga undantag.

Här fick man verkligen se och uppleva vad terrassering innebär! Häftigt!

Gångar och krypin är alltid spännande i trädgårdar.

Queen of Sweden hos anno 1916

Äpplen i härlig färgkombo med Echinacea

Ett superläckert gräs som jag föll för. Tyvärr var inte ägarna hemma så att dom kunde berätta vad det är för något. Någon som vet?

Denna trädgården var inte med i rundan. Trots det var det lilla jag såg över staketet från grannen mycket mer intressant än mycket annat.

Projekt köksträdgård i vardande

Inte duggar inläggen tätt här på bloggen! Det beror inte på att jag inte har några Gröna Tankar utan på att det finns så förskräckligt mycket annat att göra. Igenkänning någon? Men nu när hösten börjar komma...oj, vänta nu, det är ju november...Nu när vintern snart är här så kurar man ju in och blir lite grönt cybersugen.

Därute i trädgården växer projekt Köksträdgården fram. Tanken var att det där projektet skulle varit i hamn under sommarsäsongen men det vete skrutt vad som hände med det då. Eller, jo det vet jag ju. Typ ingenting. Nu är det i alla fall så mycket på gång att jag tror mig kunna vada och bada i en fantastisk grönsaksodling till våren (Jag vet. Allt är relativt här i världen)

Tanken på att  fixa till lite i ett tråkhörn (eller rättare sagt tråk-ena-långsidan-av trädgården) föddes i våras när jag flyttat in i mitt växthuslider. Plats för odling och ännu ett hörn att sitta i. Tankarna spretade hela sommaren och landade inte någonstans.

Och exakt här bränner jag hela j-kla grytan med risgrynsgröt!!! Inga vackra ord kommer ur min mun. Vem myntade påståendet att kvinnor kan göra två eller flera saker samtidigt? Då tänker vi snabbt om och talar om för Lillsmurf och hans polare att pannkakor är precis lika gott....

 

I slutet av sommaren blev jag så med nio pallkragar och då var ju iaf jag och tanken överrens om att pallkrageodling fick det bli i kökslandet. En vecka senare ringde sambon och frågade om jag skulle ta hand om ett gäng trälådor från ett civilförsvarsförråd som höll på att tömmas och avvecklas. Ja, det skulle jag. Det blev alltså civilförsvarsodling i landet ist.

 

Lådorna laserades och placerades ut, jord och diverse kompostmaterial fylldes i och singel köptes. Nu är kökslandet alltså på gång. Inte längre bara en projekttanke. Fortsättning följer, antingen i år eller mera troligt till våren.