Mitt (jaja, vårt då) uterum som jag vill envisas med att kalla för Orangeriet. Inte för att jag springer runt och kallar det för orangeriet till vardags, det låter lite långt och krystat att säga tycker jag, men det är ett vackert ord att titta på i tryck. I min alldeles vanliga vardagsmun blir det uterum, men i mitt huvud benämns det, tyst så att ingen hör; Orangeriet. Jag är lite avundsjuk på Marinas Trädgård, hon har hittat ett så fantastiskt ord på sitt växthus. Lugnet. Det låter så vackert och så lätt att säga... "- Nu går jag ut i Lugnet en stund...". Åhhhh...
Rummet med stort O ligger ut mot gatan, men som tur är bor vi vid en vändplats och trots närheten till stranden tar folk andra smidigare vägar när dom skall vandra runt i våra kvarter.
Orangeriet ligger och trynar mot söder och har husets tegelvägg i ryggen mot norr (precis som det ska vara enligt böckerna, arkitekten tänkte på mina behov redan 1956. Fantastiskt. 12 år innan jag föddes.) Här lever vi dagligen (ser ni, nu skrev jag VI!) från februari till oktober. Äter, sover, läser, umgås och odlar. Mitt i vintern kan våra gäster få sin fördrink serverad härute. Levande ljus och ångande dryck har det brukat vara, har inte provat Jukkasjärvimodellen ännu. Kanske blir det nästa vinters bjudning (passa er Rosenvitfamiljen, stor risk att ni blir försökskaninerna!!!) Jag brukar ofta säga (jag tjatar om det enligt sambon) att vi inte behöver fler rum i huset. Kan undra om jag fortfarande sagt det om vi bara hade haft detta rummet. Hade jag fortfarande hävdat mysfaktorn med fyra älskade söner och en dylik sambo på dryga 25 kvadrat? Nä, det är nog bra att orangeriet finns för vår njutning, så kan vi göra annat på andra kvadrat.
Här lever man verkligen med och nära årstiderna, trots att det är gata utanför och ingen vid skogs- eller havsvy. Här övervintrar oliver, pelargoner, fikon, fuchsior, agapanthus, physalis, agave, rosmarin och annat som behöver frostfritt. I år har jag ju haft ett övervintringstält (hu, vad fult det har varit men funktionellt :-))) för de som velat ha några grader mer (växter pratar jag om nu alltså). Därinne har en termostatreglerad fläkt fått husera. Oliver, fikon, agave och agapanthus m.m har fått stå utanför tältet. Denna vintern har det nog varit en sisådär minus 16 som lägst (tror jag, vi var ju i Thailand när det var som kallast ;-)) och det är precis på gränsen för vad som går att hålla emot frost där inne. De stora fönsterrutorna som täcker två av väggarna är inte isolerade (enkelglas alltså). Däremot är tak och till viss del golvet det.
Med tanke på att ett orangeri från begynnelsen var ett ställe där fint folk vinterförvarade sina citrusväxter borde jag ju verkligen ha någon sådan kan man tycka. Sedan jag blev med detta älskade rum har det endast bott en citrus däri. Tyvärr dog den förra året. Om det är bevis på att jag inte är av slaget fint folk eller om det har andra betydelser spekulerar jag inte i.
Så var det då hur det ser ut utifrån, Helena. Sambon min säger att jag alltid har för långa utläggningar innan jag kommer till saken...skulle inte tro att jag någonsin erkänner att han har rätt. Så här kommer bilder, håll till godo. Vet inte vilket orangeri som det liknar? Kew Gardens? Rosendal? Sofiero? Jag kanske ska ha en omröstning....
