My angel Little Nell

När jag var sådär lite halvliten och halvstor var mitt namn Nell för alla mina vänner. Nu hör man det bara när man träffar på de gamla kompisarna.

Så plötsligt en dag, för några år sedan, när vi vandrade i VresrosElisabeths trädgård presenteras jag för "Little Nell". En alldeles underskön namnlike. Personkemin mellan oss var omedelbar trots att vi är olika arter (så tänkte jag när jag mötte sambon första gången också). 

Jag bad Elisabeth om att utifall hon fick en planta över någongång så kunde hon väl tänka på mej. Och jojemen, visst blev det en planta till mig. Nell har funnit sin plats i min trädgård och växer frodigt. Jag e så gla' i henne! Speciellt att hon bär mitt namn också.

Speciellt var det ju också när Elisabeth kom en dag och berättade att hon visst blandat ihop sina clematisar. Den jag fått heter "My Angel"......

Champagnehållare för trädgårdsarbetare

Idag har jag fått vara hos VresrosKerstins underbare Kjell och svetsa igen!

Oj, vad kul det är! Denna gången tänkte jag inte göra massa olika luffiludder utan koncentrera mig på att skapa likadana enkla stilrena växtkoner i armeringsjärn som jag gjort innan. Även om det är stenkul att tillverka så kan man ju inte fylla trädgården med en massa olika rostiga varianter. Två växtkoner blev det innan Kjell kom med en låda gamla glas som han köpt på loppis. "-Vill du göra regnmätare?", frågar vår favoritKjell och visar en modell som han gjort till Kerstin (hon är sådär småäckligt bortskämd med att han överöser henne med de vackraste trädgårdsprydnader i allsköns former mest hela tiden!) med ett gammalt ölglas som uppsamlare och ett rostigt hjärta på toppen.

Nygjord regnmätare/Champagnehållare för dagen. Om någon vecka är den jämnt rostig över hela kreationen. I bakgrunden ser man pågående projektet; Säsongens Köksträdgård.

Klart att man skulle göra det! Jag letade i glaslådan och hittade en lite champagnigare variant av ölglas. Mät, kapa, böj och så svetsa! Tjing tjong, så blev det en fantastiskt regnmätare. Eller det kan ju folk kalla det...för mig blev det en champagnehållare för trädgårdsarbetare! Jag tror nämligen att den enda anledningen till att jag inte får champagne (vanligt mousserande går också bra...på vardagar) serverat när jag trädgårderar är att jag aldrig haft ett sådant här mingelbord. Jag gjorde två likadana så att jag kan ha de på olika platser i trädgården. Det är ju inte säkert att jag hinner flytta runt dom i samma takt som det fylls på.... Det är även möjligt att jag låter ett värmeljus flyta i det ena glaset (det går väl att lyfta på när man ska sippa...;))

Med Vresrosorna i den svenska sommaren



Varje sommar brukar vi i Vresrosorna (vårt lilla trädgårdsgäng) åka på en liten trädgårdsresa. Det har blivit olika plantskolor och trädgårdsbesök. I år var inget undantag utan vi for i väg en dag i juni. Det blev plantskolebesök på både Rångedala och Cramers och jag bjöd in till övernattning på vårt Sjövik.

Vårt Sjövik vid Dalsjön

Senare i sommar gjorde vi en heldag i Falkenberg och besökte sex av våra sju Vresrosträdgårdar (sjunde Vresdamen kunde tyvärr inte vara med). Besök i våra trädgårdar hör ju till "vardagen" på våra träffar men att göra alla på samma dag, vid samma odlingstid var annorlunda.



Fikapicnic i det gröna hos Rosenvit-Vresan



Njutbart hos en annanVresros

Vi fick verkligen uppleva hur olika samma växt stretar på i olika jordar, väderstreck och andra förhållanden. många aha-upplevelser. Det får vi göra om!

Påväg i Faurås till en tredje ros.

Vi susade runt i Kerstins gamla amazon till bil timme efter timme, pausade lite med fikakorg och slog sedan klackarna i taket som avslutning med en god middag och vin på Restaurang Ocean här på Skrea Strand. Vi konstaterade att vi kommer att bli ett härligt, snurrigt, förvirrat gäng gamla tanter så småningom (lååångt kvar naturligtvis, men känslan liksom trängde sig på!:)))) Åh, vad underbart och fnissigt det kan bli.

Färgmatchat hos en vrestant

Vresrosorna blev till när jag satt som ordförande i Trädgårdsföreningen Uppsticklingarna här i Falkenberg. Jag frågade några medlemmar, som jag kände mer och lite mindre innan, om dom ville liksom jag...lite mer... Det ville några. Vi började att träffas så gott som en gång i månaden året runt och vi älskar alla trädgård, mat och dryck. Utan ordningsföljd... Varje gång vi ses har vi något trädgårdstema att spåna kring. Det där med temat kan vara olika allvarligt. Ibland kan det vara förberett och ibland alldeles bortglömt och spontant.

 

Mossig groda bland daggkåporna hemma hos en Vresros

För två år sedan (!) kom Christina Högardh-Ihr på besök för att göra ett reportage om Uppsticklingarna och om oss Vresrosor.

Moi!

I sommar kom det så på pränt i ärevördiga Allers veckotidning (maken till aktuella nyheter i den tidningen....). Så nu är vi Vresrosor världskända bland alla 70-plusare i hela vårt avlånga land. Hoppas att många blir inspirerade, copycattar oss och bildar liknande nätverk!

 

 

När alla vännerna gått hem

 

 När alla vännerna gått hem
och festen är slut för länge sen
och man ligger ensam i sin säng
När alla vännerna gått hem

När alla vännerna gått hem
och dörren har stängts igen
och mörkret det skrämmer igen
När alla vännerna gått hem

Då börjar man tveka att ta nya tag
Ensam i världen, här är jag!
Är jag stark eller svag?
Det spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll

När alla vänner är som ljus
När varje sekund känns som en minut
Och när man inte hittar ut
När alla vänner är som ljus

När alla vänner är som ljus
Ljus som brinner ut
När varje veke bär en knut
När alla vänner är som ljus

Då börjar man tveka att ta nya tag
Ensam i världen, här är jag!
Är jag stark eller svag?
Det spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll

 

(Gyllene Tider, när det begav sig, eller ni trodde att det var min egen dikt:-))))))

 

Nej, jag tvekar inte.....texten kom bara för mig när jag stod ensam ute i kylan härom kvällen. Då hade Vresrosorna (mina 6 goa trädgårdvänner) precis lämnat mig och jag gick för att blåsa ut ljusen och städa upp efter "invigningen" i mitt växthus. Någon som ser vad ljuset i bilden är sprunget ur? Fundera på det ni. Kerstin som förärade mig denna kreation tyckte iaf att den var klockren till mig och mitt luder....f´låt, lider. Slant på tangenterna.

 

 

Vad härligt att gå in på Annas blogg och läsa hennes upplevelse av kvällen. Hoppa hit och läs själva om det skulle intressera.

Spretiga tankar...

...innan jag går ner i källaren och sätter mig vid symaskinen. Mittemellansonen (hur kan man var mittemellan av fyra tänker ni...) ska ha sina badbyxor uppsydda innan veckans Kretaresa. Knäna måste få solbränna.

Körsbärsblom

Det är lite som att bo i Nangijala nu. Körsbärsblom och annat åtyg som man blir så glad över!  Det går så fort så fort trots kallare vindar. Har man varit på jobbet i några timmar känner man knappt igen sig bland bladverken när man kommer hem.

Som en blommande oliv, Silverpäron

Kände igen mig bland bladverken gjorde jag inte en dag i vårvintras.... Grannen, som är sommarboende, huvudstadsbo, gjorde sin största gärning i trädgården någonsin. Det är bra när man vill, men kanske att man ska läsa på liiite först... Han måttade med sågen och tog i. Alla träden kapades på 2½ meters höjd. Jag skojar inte. Dom KAPADES. Vad ska jag säga...Nu har vi underbar kvällssol lääänge på altanen. Härligt. Man blir inte gladare av att gråta, jag måste skratta åt det. Det blir liksom roligare då. Jag är inte heller något proffs i trädgården, jag vill också mycket. Vi är nog ganska lika, jag och han, trots allt.

Vides vårdträd, M.soulangeana, med en M.stellata i bakgrunden.

I morgon är det ledig onsdag igen. Har inte vågat titta på vädret. Det blir säkert trädgårdsväder. Blir det inte det så blir det väder för att sitta i stolen min (jo, det ÄR bara min stol - nu låter jag som en katt, ser jag) och läsa nyaste boken, 'Chelsea Flower Show och berömda engelska trädgårdar' av Agneta Ullenius. Kan undra när jag kommer dit, till Chelsea? Häromåret var det nära, men av olika anledningar blev det inte av (En av dom var att man inte fick ha barn med sig in. Hur kul är det att lämna familjen utanför och vandra där ensam en hel dag eller två...Hade nog varit alldeles, alldeles underbart, om ni frågar mig...)

Kungsängsliljor

Från engelska delen av familjens håll försöker dom dock övertala mig att i stället åka över när det är Hampton Court showen. Dom säger att den är sooo much better. Framtiden lär visa hur det blir med den saken. Någon som har egen erfarenhet? Hittills i boken har jag läst att det dricks mycket champagne och Pimm's på Chelsea (10 000 flaskor champagne och 24 000 glas Pimm's på en vecka, det är mer än vad sambon shoppade i Tyskland häromveckan så det lär bli fattigt i denna trädgården i sommar, i jämförelse) Får man inte det på Hampton Court tro?

'Purissima'

I veckan blir det Vresrosträff. Denna gången ska vi hålla till hemma hos Elisabeth, och inte nog med det, hon tänker visa oss ännu en trädgård. Kommer nog bli anledning att återkomma med inspirationsbilder. Vi Vresrosor har startat en blogg tillsammans. En alldeles egen hemlig blogg, dold för övriga världen, bara till för oss och våra tankar, våra frågor och sådant vi vill förmedla till varandra. Det rekommenderas verkligen om ni har ett liknade litet gäng som träffas då och då. Det blir liksom ännu mera att prata om och kring när man ses.

Kontraster

Nä, nu väntar verkligen badbyxorna på mej. Hör hur dom ropar.

'Shirley' och 'Negrita'

Ner i källaren med mig och sy upp en centimeter eller två.

Pionerna lovar en hel del i år

Jag är såå sysugen...

Den fyllda vitsippan möter mig vid entrén

Vresmys

Trädgårdens rum var temat för kvällen när vi intog Kerstins växthus häromkvällen. Hon hade pyntat hela vägen in från parkeringen. Levandes ljus, pyssel och mys vart ögat än landade. Man blir salig ända innanför pälsen.

Känner man sig välkommen eller VÄLKOMMEN?

Glögg, tilltugg och trädgårdsprat snurrade runt därinne i växthuset och hade jag fått bestämma hade vi suttit kvar därute hela kvällen. Men racletten väntade därinne så vi fick traska på. Tyvärr (eller inte!) var det strömavbrott så vi fick fortsätta att sitta i det levande ljusskenet och osten fick brännas med brylebrännare. Vi kunde haft det sämre.

Mari läser högt ur "Lusten att trädgårdera" av Henrik Valentin

En sådan kväll sparar man i minnet vill jag lova! Nästa gång vi ska ses är det tema fröer som ska avhandlas. Kanske några sambeställlningar från frökataloger och har man tur har någon med sina egna fröer för byte. Är det något speciellt som jag behöver inför nästa säsong? Något som jag inte kan var utan? Framförallt kanske det är läge att rensa i frölådorna inför den kvällen.....

Kerstin bränner racletteosten  i pannlampans sken

Stenmör i Lilljohnsröset.

Mör känner jag mig i hela kroppen nu. Efter en dags byggande av stenmur, eller stenröse ska jag nog kalla det så att jag inte får murargubbsklanen på mig, är man lite lätt vingabröten. Projektet vid min sistasolenhörna är inne på upploppet.


Igår kom sambons sms strax innan jag skulle gå hem från jobbet.
" -Släpet är på. Ska du hämta sten?"
Sagt och gjort, för vad gör man inte när gubben kopplat på? Detta kallar jag fredagsmys! Två vändor blev det ut till Vresroselisabeth på Lilljohns för att hämta stenen jag behövde. Tror minsann att muren får heta Lilljohnsröset...

När hela härligheten var avlastad och jag tittade på högen på garageuppfarten kände jag bara...kärlek... När jag berättade det för sambon tittade han på mig som om...ja, som om det var dags att köra ett nytt varv med bilen och denna gången till någon instutition.


Det finns säkert lika många skolor i att lägga mur som det finns stenläggare och jag tänker inte gå in på det eller ens ta reda på "hur man gör". Dessutom tror jag inte att bönderna som lavade upp "gärsgårarna" runt ägorna förr tänkte på att lägga dom på något speciellt sätt och med "rätt" underlag. Och dom står än. Efter hundratals av år.


Min lilla mur, röse, skapades med kärleken till stenen och flera vändningar och vridningar av det tunga guldet. Jag hoppas inte Helge Lundstöm vände sig för mycket i sin himmel om han råkade titta ner i eftermiddags.


För övrigt så, när den dagen kommer att det är dags att gräva ner mig, så önskar jag mig ett alldeles eget röse någon meter över min kropps sista viloplats i detta livet. Tänk ett röse med en nedlagd sten av varje människa som kallar sig min vän. Misstänker att det finns lagar och förordningar skrivna av vår tids stelbenta stackars byråkrater som förbjuder sådant....men då hoppas jag verkligen att folk står över det och lägger en sjuh-lvetes med massa sten...

Mera rosor

De vresrosade vännerna kom i lokalblaskan idag.


Vårt sköna gäng bestående av sju trädgårdsälskande kvinnor i sina bästa år (vi är i dom flesta åldrar...:-) ) som träffas i stort sett en gång i månaden för olika temakvällar, frö- och plantbyten, god mat och dryck och hysteriskt mycket grönt prat.


Denna Fuchsia som gick precis ton i ton med rosévinet var en gåva från Lisbeth sist vi sågs. Nästa träff vi har hemma hos Anna ska handla om gräs. Prydnadsgräs.

Weekend i spenaten

I helgen blev det en tur i liten vinglig buss med Uppsticklingarna. Vi for till Alnarps plantskola Borealis och lyssnade på Kenneth Lorentzon och Rolf Nilsson (fast han sa inte mycket...) när dom pratade om pioner. Ingen höjdarföreläsning.


En tur runt den omtalade plantskolan men hittade ingenting som jag alldeles gick i taket över. Det blev dock en vit pion 'Charles White', en Geranium sanguineum var. striatum och en Tricyrtis 'Yellow Sunrise'. Tomhänt kan man ju inte gå.

Vi for vidare till Gyllings trädgård i Glumslöv. Dagens höjdpunkt! Jag har besökt denna trädgård förut och jag misstänker att det kanske inte är sista besöket. Dom har verkligen lyckats göra sig ett paradis. Spännande växter och träd och en helt fantastisk plan!


Hade det inte varit så stört omöjligt att fotografera vita blommor i illande solsken hade det framkommit här hur häftigt det är med två höjder på Rhododendron och en dubbel trillium som liksom gifter sig in i varandra...


Här vill man bara bada under dom tuktade vildplommonen. Åh!


Alliumbollar ploppar upp här och där och överallt. Och på alla ställen så rätt!


Jösses! Mina söta 'Vresrosor' Lisbeth och Kerstin satte sig väl inte på löken.....??

Dagens eftermiddag spenderades hemma hos rosenvita vresrosen Anna. Vi planerade Vresrosornas tur på årets Trädgårdsrundan.


Jag tänkte gått en runda i hennes gröna sköna med kameran, men just när tillfälle gavs började regnet vräka ner. Anna sprang kvickt in i växthuset för att plocka ihop en goddiebag till mig.


Jag kom hem med en plantpåse innehållande Caspians egensådda melon, Annas specialmelon (Edens Gem, jag glömmer aldrig första tuggan på en parkbänk på Sofiero...) och en salladsgurka.


Nu kom jag på att jag missat Trädgårdstoppen i kväll så jag får hoppas att sambon inte glömt att spela in till sin älskling. Rusar genast för att ta reda på detta.

Fauråssten och hemmagjord jord...

...har gjort mig glad och gett mig lite träning idag.


Jag har tjatat på sambon länge om att få hjälp med att åka hem till Vresros-Elisabeth i Faurås för att hämta sten. Hon har en alldeles egen hög med underbara små och stooora stenar. Man blir alldeles hagalen!


Efter två släpkärror sten satte jag igång med årets första rabattillverkning. Jag fick ta en liten paus en stund för att åka till farbror doktorn. Har ju fortfarande ont i den jädrans armen efter cykelvurpan för 1½ månad sedan. Blir inte så mycket bättre av trädgårdsarbetet tyvärr. Muskelblödning var det visst och jag får nog stå ut en månad till....Hrm, mitt i värsta grävtiden....Nåväl, hemmagjord jord fyllde jag den nya bädden med. Det är lycka det! Hoppas att växterna som ska planteras framöver håller med.

Vresiga pelargonkärringar

Stora kramen till mina härliga trädgårdstanter i Vresrosorna! Ni är för goa att ha som grön kanal!


Häromkvällen träffades vi alla 7 hemma hos Elisabeth på Lilljohns. Vi åt och drack underbart gott (bl.a en vårlax med recept från arla.se som var såå god!) och hade pelargoner som kvällens tema.


Visst är det en ynnest att få ha vänner att träffa och bara få prata trädgård, trädgård, trädgård, trädgård, trädgård.........................

Söndag med lera upp till knäskålarna.

Äntligen är spaden satt i jorden ordentligt! Nu är det på allvar, nu är man igång! Det är en sådan skön känsla när man jobbat i trädgården i flera timmar och kroppen värker!


Lillman-Vide och jag har jobbat sida vid sida idag med röj av träd, buskar och skräpstäd. Vi har hittat skalbaggar, gråsuggor och nyckelpigor så det stått härliga till. Vide (3 år på söndag) har sågat, grävt och krattat.

Häromdagen när jag och han låg i sängen och läste Allt om Trädgårds köksträdgårdsbilaga tillsammans ( jo, det stämmer att han fyller 3, inte 73.....) såg han en reklambild för Biltemas trädgårdsredskap för barn. " - Mamma, sånna måste jag nog ha, dom får ligga i mitt fölsedaspaket!" Klart ungen ska ha sin vilja igenom, så dom inköptes direkt.


När man sätter igång såhär i trädgården får man verkligen en känsla av den där "flowen" folk pratar om. Tiden försvinner och man vill bara göra mer, mer och mer!


Kan undra hur många av alla idéer om sommarens trädgård som kommer att bli verkliga och hur många som stannar som drömmar. Pratade med grannen om just detta (grann-Lotta är också en trädgårdstok och tillika medlem i vårt eminenta Vresrosgäng - I morgon är det träff hos Elisabeth! Jippi! Pelargontema var det bestämt. Får nog plocka fram lite sticklingar och annat kul att dra med) vad vore trädgården, och livet, utan drömmarna...herregud så meningslöst det hade varit.


När jag nu kom in i kväll vid halv åtta blev det en tallrik mat och ett glas rött framför inspelade "Trädgårdstoppen" och "Önsketrädgården". Ja, jisses. Bäst att man inte talar om för någon vilket UFO man är....


Växthuset, mitt älskade, pratade jag lite med idag och började petstäda där en aning. Första bästa soliga dag när tiden finns längtar jag efter att få vårfixa där ordentligt. Måste bara ordna rutorna först....var inom Willab igår och köpte grejgrunkor för att fästa upp de nya, ännu ej beställda, rutorna med.


Och till sist, innan läggdags (förmodligen med en trädgårdsrelaterad litterär sak) måste jag visa en suddig bild på första blåsippeknoppen (fasen, grannen hade fyra knoppar, surt!)