Nu tar vi dom!

Nu jäklar är det krig! Inte något kallt sådant heller, utan skarpt läge. Främmande styrkor har satts in i bekämpandet av icke önskvärda individer. Det känns igen från nyhetsrapporteringen från när och fjärran och nu är det realitet även här.

För jag har bestämt mig för att dom ska bort. Varenda jäkel ska bort innan jag stänger dörrarna om invandrarna inför vintern. Vilka är det då som jag hatar så intensivt att jag tar till biologisk krigsföring? De Vita Flygarna. Mjöllusen.

En hel armé av Encarsia formosa, en parasitstekel, ska försöka göra ett angrepp innan vintern kommer. Lite sent jag vet, men värt ett försök. Annars får dom komma tillbaka till våren så förbereder vi ett nytt anfall.

Höstens hetta

Sådden av chili i februari har säkrat upp höstens heta behov. Eller heta och heta förresten, bland chilisen finns både heta och mespruttar samt någon mittemellan.

 

'Elefant'

En med mittemellan styrka är 'Elefant' som blivit sommarens favorit! Den spräckliga elefanten växte fort... (ja, när han väl kom igång, inte förrän jag fjäskade med honom i propagatorn i växthuset så grodde han, vägrade gro normalt som de andra...)... mognade tidigt och är alldeles, alldeles lagom i styrka för att lägga i en sallad t.ex. Sådär lagom-modig-svensk-på-Thailandssemester-stark alltså.


Variegerad chili

När sommaren är över och det fortfarande finns chili kvar på plantorna (vilket det säkert kommer att finnas!!) kommer jag att torka dom för att sedan mala dom till chilipulver i kaffekvarnen. Sista pulvret brukar man ta just när det är dags att sätta igång nästa säsong. Lyxigt chiliöverflöd!

'Star flame'

10 olika sorter har det blivit i år, och nästan alla har bott inne i växthuset. Där trivs dom bäst. Några stackars överblivna plantor fick bo i en pallkrage ute men jag är osäker på om dom hinner mogna innan det blir bistrare tider. Två plantor fick stå inne i uterummet (ORANGERIET!!!) och dom tackade med att växa som besatta samt att bjuda in...ullöss!! Tror jag i alla fall att det är, annars är det en korsning mellan ullöss och sköldlöss...men med tanke på att det nog inte finns så....Synpunkter någon? Första gången på alla trädgårdsår, hur som helst, som jag har fått göra den bekantskapen och jag tackar för att det enbart var chilin som hade den usla smaken att välkomna dom.

Löss på chiliblad

Något som är betydligt mycket vackrare än kryp o oknott är chilins blommor. Vackra konstverk, inte konstigt att dom lockar till sig även insekterna vi gillar. Pollinerarna!

Vackraste chiliblomman i år

En sådan variation på blommor, nästa år ska jag komma ihåg att fotografera dom alla. (Sure, minnet!)

Variegerade chilins blomma

'Czechoslovakian black' och gröna 'Jamican Bell'

'Hot Lemon' är en gammal favorit som hängt med i många år. Lätt att känna igen även om man, som jag, ibland slarvar bort namnet på plantan. Frukterna växer först rakt upp i givakt för att sedan vända sig neråt och spana in golvet. Där hänger den sedan, mognar, gulnar och väntar på att någon förbarmar sig. Måste vara en manlig chili......(ok, Jesus var bättre på liknelser..)

Chiliskog med 'Hot Lemon' och 'Elefant'

'Star flame'

'Hot Lemon'

In från kylan

Förra veckan njöt jag enormt av all inspiration i nya växthusbibeln. Man ville inte att den skulle ta slut, trots att jag sträckläste som en uthungrad bokstavsnarkoman från pärm till pärm. Försökte att ta det lugnt och spara lite på den... Omöjligt!

 

Har du inget växthus ännu, så vad du än gör, köp absolut inte boken! Om du inte är beredd att göra verklighet av dina drömmar alltså. Jag tror inte att man kan öppna den och glutta ens pytteliiiite utan att bli totalt såld och helt nöd och tvungen att bygga sig ett växthus!

 

 

 

 

Tur att jag redan fått mitt bygge klart annars hade jag gråtit blod av längtan. Nu kunde jag titta på alla hundratals bilder och bara tänka inspiration inför nästa år. Alltid någon liten idé att stjäla och göra sin egen variant på.

 

Här bjuds på några bilder från gårdagen i mitt växthus.

 

Det var bilder från gårdagen det. Soligt men kallt, kvicksilvret gick ner till minus 8 grader här på Västkusten. Idag ser det annorlunda ut därute. Som en bieffekt av kylan börjar sambon gnissla och knorra. Inte av kyla utan av den traditionsenliga surheten över min önskan att hålla frostfritt. Senaste dygnet fick fläkten jobba på bra i växthuset för att hålla temperaturen mellan 3 och 6 grader. Sambon uppskattar inte tilltaget lika mycket som växterna.

Pelargoner, oliver, mandevilla, fuchsior, fikon, rosmarin, citronverbena, eucalyptus, och annat har stortrivts och t.o.m tomat och chiliplantor har stått kvar och gett mig skörd tills idag. Nåja, allt för husfridens skull, så nu har dom fått flytta in i "orangeriet" i stället och framöver blir det även övervintringstältet för en del av växterna.

Efter en solig kall dag spenderade vi kvällen i grannens balja. Sambon som hoppat upp för att ta kortet förstod plötsligt vikten av att hålla frostfritt........

Välkommen december!

Orangeri

Alldeles bara för Helenas Hem och Trädgårds skull kommer här ett "specialreportage" om mitt älskade bästarum (hon ville se det utifrån) :-))

Mitt (jaja, vårt då) uterum som jag vill envisas med att kalla för Orangeriet. Inte för att jag springer runt och kallar det för orangeriet till vardags, det låter lite långt och krystat att säga tycker jag, men det är ett vackert ord att titta på i tryck. I min alldeles vanliga vardagsmun blir det uterum, men i mitt huvud benämns det, tyst så att ingen hör;  Orangeriet. Jag är lite avundsjuk på Marinas Trädgård, hon har hittat ett så fantastiskt ord på sitt växthus. Lugnet. Det låter så vackert och så lätt att säga... "- Nu går jag ut i Lugnet en stund...". Åhhhh...

Rummet med stort O ligger ut mot gatan, men som tur är bor vi vid en vändplats och trots närheten till stranden tar folk andra smidigare vägar när dom skall vandra runt i våra kvarter.

Orangeriet ligger och trynar mot söder och har husets tegelvägg i ryggen mot norr (precis som det ska vara enligt böckerna, arkitekten tänkte på mina behov redan 1956. Fantastiskt. 12 år innan jag föddes.) Här lever vi dagligen (ser ni, nu skrev jag VI!) från februari till oktober. Äter, sover, läser, umgås och odlar.  Mitt i vintern kan våra gäster få sin fördrink serverad härute. Levande ljus och ångande dryck har det brukat vara, har inte provat Jukkasjärvimodellen ännu. Kanske blir det nästa vinters bjudning (passa er Rosenvitfamiljen, stor risk att ni blir försökskaninerna!!!) Jag brukar ofta säga (jag tjatar om det enligt sambon) att vi inte behöver fler rum i huset. Kan undra om jag fortfarande sagt det om vi bara hade haft detta rummet. Hade jag fortfarande hävdat mysfaktorn med fyra älskade söner och en dylik sambo på dryga 25 kvadrat? Nä, det är nog bra att orangeriet finns för vår njutning, så kan vi göra annat på andra kvadrat.

Här lever man verkligen med och nära årstiderna, trots att det är gata utanför och ingen vid skogs- eller havsvy. Här övervintrar oliver, pelargoner, fikon, fuchsior, agapanthus, physalis, agave, rosmarin och annat som behöver frostfritt. I år har jag ju haft ett övervintringstält (hu, vad fult det har varit men funktionellt :-))) för de som velat ha några grader mer (växter pratar jag om nu alltså). Därinne har en termostatreglerad fläkt fått husera. Oliver, fikon, agave och agapanthus m.m har fått stå utanför tältet. Denna vintern har det nog varit en sisådär minus 16 som lägst (tror jag, vi var ju i Thailand när det var som kallast ;-)) och det är precis på gränsen för vad som går att hålla emot frost där inne. De stora fönsterrutorna som täcker två av väggarna är inte isolerade (enkelglas alltså). Däremot är tak och till viss del golvet det.

Med tanke på att ett orangeri från begynnelsen var ett ställe där fint folk vinterförvarade sina citrusväxter borde jag ju verkligen ha någon sådan kan man tycka. Sedan jag blev med detta älskade rum har det endast bott en citrus däri. Tyvärr dog den förra året. Om det är bevis på att jag inte är av slaget fint folk eller om det har andra betydelser spekulerar jag inte i.

Så var det då hur det ser ut utifrån, Helena. Sambon min säger att jag alltid har för långa utläggningar innan jag kommer till saken...skulle inte tro att jag någonsin erkänner att han har rätt. Så här kommer bilder, håll till godo. Vet inte vilket orangeri som det liknar? Kew Gardens? Rosendal? Sofiero? Jag kanske ska ha en omröstning....

Funderar du mer på vad ett orangeri egentligen är? Läs här.



Dagen i bilder

Sol i hela sinnet idag! Öronen börjar hänga med (Äntligen kan jag höra på mitt knasöra! Att det sedan hörs lite för bra och för mycket är en annan historia, man får ju vara glad för varje förbättring!) och vårkänslorna är på topp! Eftersom jag tänker bädda ner mig i sängen och titta på Halv åtta hos mig och kanske något avsnitt av How to be a Gardener så får nu bilderna här tala för sig själv... Speak out:

Lillkvisten och hans mor spann loss i växthuset. Här får morsan hjälp med att få bort spindelväven från krukorna.



Tulpaner på lök i uterummet (ORANGERIET för bövelen!)

Ett gäng pelargoner fick komma i ny jord och gullades lite med i dag.

Physalisskörd till fikan

Jäklar i min lilla låda om inte brevbäraren kom med godsaker idag också.... Fixa!

När solen börjar att gå ner och övervintrarna är ompysslade för dagen lägger sig imman tung på rutorna i mitt ORANGERI.

Vips, så blev det lite juligt

Andra advent och snön ligger gnistrande vit på tomten...ja, kanske på Tomten någonstans i norr men inte fasen på vår tomt här på västkusten. Regn, hagel och blåst, blåst, blåst!! Jag och minstingskvisten trotsade skitvädret en stund i dag och röjde nedfallna grenar, kottar och omkringblåsta fulheter i trädgården.

Vectis Glitter firar advent

Inte mycket tjohej och positiv kreativitet förrän vi samlade ihop lite tallgrenar. Då kom vi på att vi kunde lägga dom i en "rabattlåda" vi har på frukostaltanen. Vips så blev det lite juligt! Som all positiv kreativitet (finns det negativ??) så fylls det på, fortplantar sig och ger mera tankar och ork. Det blev till att klippa lite i enen för krans och dekoration. Det blev växthuspill, ytterligare några pelargoner fick komma in i uterummet. Det blev hyacintplantering. Det blev umgänge med övervintrarna (plocka visset, vattna, flytta om lite, prat och peptalk med dom i största allmänhet) och sedan hade några timmars trädgårderi plötsligt flugit iväg.

Hyacintrötter

Vinterträdgård

Nu tänker jag avslöja hur det har gått med mitt inköp av Willabs övervintringsväxthus.

För att ta det från början går vi tillbaka till januari 2008. Då köpte vi och flyttade in i huset där vi bor. Minst ett av flyttlassen bestod bara av övervintrarna, pelargon, fuchsia, agapanthus och annat smått och gott. Första vintern fick dom sin plats i garaget där hyllor spikades upp för ändamålet (lämpligt nog när pappan min var på besök...). Andra vintern hade jag definitivt upptäckt uterummets potential som orangeri. Nu har dock sambons knorr över elkostnaden för fläkten överröstat glädjen i att ha ett idealiskt rum för övervintring.

Tyvärr. För det var helt perfekt.

Förra året bestämde jag mig för att köpa övervintringsväxthuset som Willab har. Tummarna kom tyvärr ur för sent. Det var slutsålt när jag bestämt mig. I år skulle det däremot bli av.

Innan jag visste ordet av hade dock Skånes loppkung varit i farten. Pappa hade varit på en av sommarens alla loppisar i Munka Ljungby och hittat något som såg intressant ut tyckte han. Han köpte paketet obesett, öppnade inte ens och kollade....Hade inte sett att det stod Willab på fyndet. Han mailade mig foto av paketet och undrade om jag kunde behöva något som sådant. Jag såg genast att han möjligtvis kunde ha gjort ett enormt fynd! Om alla delar fanns med....och det kunde väl knappast vara möjligt?!

Han har en sådandär särdeles bra känsla för att fynda till nästan inga pengar alls. Denna gången visste han dock inte ens om att han fyndat guld till dottern. Jag hade inte ens nämnt min och sambons funderingar på en dylik lösning för honom!  

Varenda pinne och pryl var sorterad.

När paketet öppnades var lyckan total. I fullständig kadaverdiciplinordning låg varenda lilla pinne och fäste prydligt sorterat och väntade....Våra varma tankar gick naturligtvis till Bjäres loppkung men också till den människa som skänkt detta till idrottsföreningens loppmarknad (jag ser framför mig en äldre man och jag ser hans prydliga hem. Kanske är det släktingar som rensat ur den mannens hem....) 

Monterat och lite på prov inflyttat.

I söndagssolens glans sattes det upp idag i uterummet. Där får det stå utan bubbelplasten tills den riktiga kylan slår till. Då kommer fläkten att placeras inuti tältet och växter, sambo och alla inblandade är nöjda (ja, nästan alla, jag hade varit liiite lyckligare om jag fått elda på frostfritt i hela orangeriet...men, men, jag sparade ju mer än över tusenlappen på köpet och några kronor på elen är ju snart insparade. Det känns ju nästan som om vi tjänat pengar!)


Lillkvisten hjälper  till med monteringen.

Jag får väl erkänna att det är inte världens snyggaste inredningsdetalj att ha mitt framför vardagsrummet och dessutom det största, första man ser utifrån vår gata. Hur gör man när ens minimalistiska estetiska sinne möter själens passion?

Jag orkade äta alla...

...melonerna som vi skördat i år. Jag funderade ju över det i augusti. Skulle jag bli trött på melon kanske? Svaret är att jag klarade det, mest kanske för att vi delat broderligt i familjen på hela skörden. 2 meloner delat på 6 personer.

Första melonen var en 'Edens Gem', söt och ljuvlig slank den ner i slutet av september.

Vi var alla överens om att nästa melon skulle också förtäras i grupp. Inget tjuvplockande i växthuset alltså. Och i gårkväll var det så dags för Caspians melon! Det är en Cataloupe även det men denna köpte Rosenvits lilla knodd Caspian i butiken, sparade fröna och sådde. Tack Caspian! Den var söt, underbar och helt ljuvligt god även den. Det är absolut inget jag kommit att tänka på när det gäller melon, att man kan spara fröerna av "ICA melonen" och så dom. Det kan man ju göra med tomater, paprika, apelsin, physalis och annat. Melon känns sådär ganska mycket mer exotiskt och jag trodde kanske att "köpemelonen" var manipulerad, steriliserad eller något annat som människan kan hitta på att göra här i världen.

För övrigt så är jag så lycklig över helgvädret! Rena rama trädgårdsdrömmen. Speciellt igår, då var det växthuslek för hela slanten. Alla övervintrande pelargoner, agapanthus, fuchsior, oliver, mandevilla m.m kom in häromdagen i växthus och uterum (nä, attans! Nu är det ju säsong att kalla det för orangeri igen!) Framöver kommer alla att få komma in i uterummet (ORANGERIET!!!!!!) för att fira vintern men änsålänge står lite kvar ute i växthuset. Undrar någon fortfarande hur det går med mitt köp av Willabs övervintringsväxt hus.......vänta, vänta, snart ska jag avslöja hur det har gått.....

Tema Sittplatser

Jag kommer ihåg när jag var liten (det måste vara ett gemensamt drag för oss "trädgårdsfolk", att komma ihåg och inspireras av en massa från barndomen...) att jag tyckte det var lite lustigt att gäster i föräldrarnas trädgård alltid skulle påtala antalet uteplatser i trädgården. Mina föräldrar hade (har!!!!!) en sittplats för varje väderstreck, för solens gång under dagen, för fikan, lunchen, kvällsmaten, festen och för humöret i största allmänhet. När jag nu tittar i min egen trädgård ser jag att det blev likadant här...


På altanen sitter vi mest hela dagen tills långt ut på kvällen under hela sommaren. Här har jag koll på grannen, växthuset och här får kroppen den där rätta brännan innan det är dags att spatsera några hundra meter ner till stranden...


Här på kortsidan av altanen går vi ut tidiga vårvintern med filtar och sätter oss. Här värmer solen tegelväggen och fungerar som ett härligt element. Solen dröjer sig kvar en bra bit in på kvällen. Perfekt för två föräldrar att sätta sig med ett parti backgammon (-Nej tyvärr, älskade barn, det finns ju bara två stolar...)


Under äppelträdet står solen inbjudande för sena semesterfrukostar. Annars används det mest som sideboard till grillen.


I växthuset blir det mest frukostar och fika om våren.


Minsta Videkvisten fick sin plats för picnic när farmor och farfar gav honom ett eget litet campingbord.


Frukosten brukar intas här på norrsidan strax innan semestern gör sitt intåg. Riktigt varma sommardagar är det skönt att ta sin tillflykt hit.


Kvällssolen har fått sin egen plats. Här steker den hela dagen och tar sedan siesta några timmar för att återvända hit med sina sista strålar innan den dyker ner bakom Lantmännens stora silo.


Uterum. Orangeri. Extra vardagsrum. Skulle vi räkna på vilket rum som används mest i vårt hus tror jag att detta vinner med hästlängder. Inne fast ute, ute fast inne... Här spenderar vi många timmar per dag från februari till sena oktober. Och under resterande månader på året lever mina övervintrare frostfritt här (med undantag för denna julafton när sambon så käckt stängde av fläkten samtidigt som termometern kröp låååångt under nollan ute... men det är ju en annan historia och somliga påstår att det är preskriberat)