Vinterträdgård

Nu tänker jag avslöja hur det har gått med mitt inköp av Willabs övervintringsväxthus.

För att ta det från början går vi tillbaka till januari 2008. Då köpte vi och flyttade in i huset där vi bor. Minst ett av flyttlassen bestod bara av övervintrarna, pelargon, fuchsia, agapanthus och annat smått och gott. Första vintern fick dom sin plats i garaget där hyllor spikades upp för ändamålet (lämpligt nog när pappan min var på besök...). Andra vintern hade jag definitivt upptäckt uterummets potential som orangeri. Nu har dock sambons knorr över elkostnaden för fläkten överröstat glädjen i att ha ett idealiskt rum för övervintring.

Tyvärr. För det var helt perfekt.

Förra året bestämde jag mig för att köpa övervintringsväxthuset som Willab har. Tummarna kom tyvärr ur för sent. Det var slutsålt när jag bestämt mig. I år skulle det däremot bli av.

Innan jag visste ordet av hade dock Skånes loppkung varit i farten. Pappa hade varit på en av sommarens alla loppisar i Munka Ljungby och hittat något som såg intressant ut tyckte han. Han köpte paketet obesett, öppnade inte ens och kollade....Hade inte sett att det stod Willab på fyndet. Han mailade mig foto av paketet och undrade om jag kunde behöva något som sådant. Jag såg genast att han möjligtvis kunde ha gjort ett enormt fynd! Om alla delar fanns med....och det kunde väl knappast vara möjligt?!

Han har en sådandär särdeles bra känsla för att fynda till nästan inga pengar alls. Denna gången visste han dock inte ens om att han fyndat guld till dottern. Jag hade inte ens nämnt min och sambons funderingar på en dylik lösning för honom!  

Varenda pinne och pryl var sorterad.

När paketet öppnades var lyckan total. I fullständig kadaverdiciplinordning låg varenda lilla pinne och fäste prydligt sorterat och väntade....Våra varma tankar gick naturligtvis till Bjäres loppkung men också till den människa som skänkt detta till idrottsföreningens loppmarknad (jag ser framför mig en äldre man och jag ser hans prydliga hem. Kanske är det släktingar som rensat ur den mannens hem....) 

Monterat och lite på prov inflyttat.

I söndagssolens glans sattes det upp idag i uterummet. Där får det stå utan bubbelplasten tills den riktiga kylan slår till. Då kommer fläkten att placeras inuti tältet och växter, sambo och alla inblandade är nöjda (ja, nästan alla, jag hade varit liiite lyckligare om jag fått elda på frostfritt i hela orangeriet...men, men, jag sparade ju mer än över tusenlappen på köpet och några kronor på elen är ju snart insparade. Det känns ju nästan som om vi tjänat pengar!)


Lillkvisten hjälper  till med monteringen.

Jag får väl erkänna att det är inte världens snyggaste inredningsdetalj att ha mitt framför vardagsrummet och dessutom det största, första man ser utifrån vår gata. Hur gör man när ens minimalistiska estetiska sinne möter själens passion?