Stolpgång och felsökning med åtgärd

Att inspirera varandra är väl bland det viktigaste i livet tillsammans. Det måste till på många plan men sker det i trädgården blir jag lite extra gladerlig! Mitt projekt i sista-solen-hörnan gav sambon lust...

En dag kom han hemdragandes med gamla telefonstolpar. Jisses tänkte jag, vad i hela friden ska dom användas till! Många bilder flög igenom mitt huvud. Tänker inte publicera dom här...

Telefonstolparna visade sig komma från en kompis som håller på att sälja huset. Dom hade visst ingått i något projekt där som aldrig kom längre än till tanken. Skulle nu stolparna ligga lika många år på vår uppfart och vänta på att komma till användning?

Sambon hade dock tänkt ut det. Resterande av gruset som jag fått hemkört inför mitt projekt skulle användas. Stolparna kånkades, sågades och lades på plats utanför entrén/köksfönstret och vips så hade vi en ny liten vy.

Såhär blev resultatet. Plattorna ska petas ner i gruset tror jag bestämt. Annars är nog en snubbelvarning befogad.



Den stora stenen med flat sida som kom med oss hem från VresrosElisabeth (som vägde nästan mer än sambon orkade med) fick sin plats i kanten. Perfekt för höstens välkomnade marschaller eller oljelampor!

Förövrigt så har jag äntligen fått reda på roten till det onda högermarginals mysteriet. Såhär kom jag till rätta med problemet:

"This will happen when a post contains something that is preventing an html tag from closing. Your blog is now showing with the sidebar in place, so one of those deleted posts was probably the culprit.

You identify a post which is doing this by opening posts individually. The one with the problem will display with the misplaced sidebar. Edit that post and click back and forth between html mode and Compose a couple of times, then publish again. That repairs the code and restores the sidebar."

Så enkelt var det. Att jag inte räknade ut det själv....

Stenmör i Lilljohnsröset.

Mör känner jag mig i hela kroppen nu. Efter en dags byggande av stenmur, eller stenröse ska jag nog kalla det så att jag inte får murargubbsklanen på mig, är man lite lätt vingabröten. Projektet vid min sistasolenhörna är inne på upploppet.


Igår kom sambons sms strax innan jag skulle gå hem från jobbet.
" -Släpet är på. Ska du hämta sten?"
Sagt och gjort, för vad gör man inte när gubben kopplat på? Detta kallar jag fredagsmys! Två vändor blev det ut till Vresroselisabeth på Lilljohns för att hämta stenen jag behövde. Tror minsann att muren får heta Lilljohnsröset...

När hela härligheten var avlastad och jag tittade på högen på garageuppfarten kände jag bara...kärlek... När jag berättade det för sambon tittade han på mig som om...ja, som om det var dags att köra ett nytt varv med bilen och denna gången till någon instutition.


Det finns säkert lika många skolor i att lägga mur som det finns stenläggare och jag tänker inte gå in på det eller ens ta reda på "hur man gör". Dessutom tror jag inte att bönderna som lavade upp "gärsgårarna" runt ägorna förr tänkte på att lägga dom på något speciellt sätt och med "rätt" underlag. Och dom står än. Efter hundratals av år.


Min lilla mur, röse, skapades med kärleken till stenen och flera vändningar och vridningar av det tunga guldet. Jag hoppas inte Helge Lundstöm vände sig för mycket i sin himmel om han råkade titta ner i eftermiddags.


För övrigt så, när den dagen kommer att det är dags att gräva ner mig, så önskar jag mig ett alldeles eget röse någon meter över min kropps sista viloplats i detta livet. Tänk ett röse med en nedlagd sten av varje människa som kallar sig min vän. Misstänker att det finns lagar och förordningar skrivna av vår tids stelbenta stackars byråkrater som förbjuder sådant....men då hoppas jag verkligen att folk står över det och lägger en sjuh-lvetes med massa sten...

Grus i bersån

Så kommer då fortsättningen på hörnan i trädgården med kvällens sista sol.


Äntligen fick vi tid att fixa resten enligt planerna.

I 25 graders varm värme flämtade vi oss igenom dagen med grävning och gruslastande. Sambon var lite grinig (antagligen har han blivit smittad av vår förkylning, men det låtsades jag inte om, nu var det jobbajobbajobba som gällde!)

När "bersån" nästan var klar fick granneLotta sätta på kaffe till invigningen. Kakan var redan förberedd av mig och lillminsting.

Nu ska bara kvällens regn (misstänker att det blir hela veckans regn....) trycka till gruset, vattna omplanterade växter och tvätta rent efter mitt sandande och grusande, sen är det klart. Nästan, iallafall. Någon slags murliknande sak ska avsluta åt väster och fler stenar skall på plats, men det får bli en annan helgs projekt.

Nöjd och glad med värkande muskler ska jag nu hoppa i säng med ett lass gamla trädgårdstidningar som jag grävt upp ur källarvalvens djup.

Fauråssten och hemmagjord jord...

...har gjort mig glad och gett mig lite träning idag.


Jag har tjatat på sambon länge om att få hjälp med att åka hem till Vresros-Elisabeth i Faurås för att hämta sten. Hon har en alldeles egen hög med underbara små och stooora stenar. Man blir alldeles hagalen!


Efter två släpkärror sten satte jag igång med årets första rabattillverkning. Jag fick ta en liten paus en stund för att åka till farbror doktorn. Har ju fortfarande ont i den jädrans armen efter cykelvurpan för 1½ månad sedan. Blir inte så mycket bättre av trädgårdsarbetet tyvärr. Muskelblödning var det visst och jag får nog stå ut en månad till....Hrm, mitt i värsta grävtiden....Nåväl, hemmagjord jord fyllde jag den nya bädden med. Det är lycka det! Hoppas att växterna som ska planteras framöver håller med.