Du måste flytta på dom!

Hur svårt är det? Att flytta några blåbärsbuskar? Nu har det gått tre säsonger sedan jag talade om för mig själv att buskarna ska ha en ny plats. Jag får nog ta i med hårdhandskarna när jag talar till mig själv...

Katalpabebisar till våren?

Det var inte så många blommor på Katalpan i år. Fast fler än förra året. För då var det inga alls. Mitt trumpetträd, Catalpa erubescens 'Purpurea', går in på sitt 6:e år i trädgården. Minnet är det så där lite hejsingsvejsing med men jag tror att det är första gången den sätter fröbaljor. Ska bli spännande att se om dom mognar in ordentligt så att jag kan försöka mig på en frösådd. Läser på nätet att det ska gå finfint. Bara man håller plantorna frostfria de första tre åren. Fortsättning får väl följa någongång i framtiden.

Del av Katalpans fröskida

 Någon som har erfarenhet av att fröså Trumpetträdet? Berätta gärna för mig!

Drömträdgården

Man läser ofta i de vackra gröna inspirationsmagasinen om hur man skapar sin drömträdgård. Ofta är det guider till den snabba vägen. Men vad är en drömträdgård egentligen? Finns den? Och om man har en dröm, eller ett klart mål, vill man ha sin drömträdgård? För mej är det nog så att jag vill behålla drömmen, lite som en utopi. En trädgård blir ju aldrig färdig brukar det ju också heta. Det vore ju hemskt om man en dag stod där och sa: "Jahaja, nu var det klart! Nu har jag förverkligat allt."

När jag häromdagen stod i en glänta nedanför Galgberget i Visby så slog det mig med full kraft. Käftsmäll rakt in i min grönrandiga nuna! Här står jag ju i min drömträdgård. Eller rättare sagt, här har jag precis den rätta känslan som jag är ute efter i min egen trädgård. Här är det lummigt, växande, klängande, murgrönan smeker sig över mark, stenar och långt upp i trädkronorna. Murgrönan gammal som Galgberget självt.

Naturen som arkitekt nedanför Galgberget i Visby

Inser att det är ingen anlagd trädgård jag vill ha. Det är ren och skär naturlig skapelse utan mänsklig inblandning. Så slår käftsmällen en igen. Hur går det här ihop med alla mina behov av utsmyckning, skrot, altaner, pergolor och anlagda stengångar? Allt det där man måste ha, som också ingår i min drömträdgård. Dessutom slår det mig att min drömträdgård ska ju även vara sambons drömträdgård. Hans stora rena kärlek till gräsklippning. Var kommer den in?

Det är väl bara att konstatera att man ska fortsätta att just drömma. Trädgården får aldrig kännas färdig utan måste ständigt utvecklas. Precis som vi. Och det där lummigt gröna skall nog kunna smygas in tills sambons klippare fastnar bland murgröna och törnen. Vilken dröm!

Kommer man hem efter några dagars semester så har naturen planerat om,  man känner nästan att man fått drömträdgården....

Att bestämma över liv och död...

Mitt hjärta blöder. Den näst sista av björkarna i min trädgård finns ej längre. Nu ska den få värma oss till nästa år istället för att vara ett tak över mitt växthus. Domen föll samtidigt som grannens stora gran föll för stormen. Då bestämde vi oss för att den fick offras. Grannens fallna gran lämnade då fritt blås inför nästa storm och inte sjutton vågar vi vänta tills dess med att få reda på om den tänkt sig välta över huset, altanen, växthuset eller över den stora fantastiska järneken...

Björken har varit ett vackert blickfång med en fantastisk stam. Tyvärr har den också varit en j-kel som släppt sina grenar ner över växthuset och den har gladeligen låtit hela Hallands fågelstam sitta på dess yttersta västra gren och megaskita ner över glastaket...För att inte tala om hur den på sensommaren bäddat in omgivningen med sina frön.

Det är med delade känslor som jag nu beslutat om dess hädangång, men som sagt, dess ved kommer att värma oss gott när stormarna viner här på västkusten framöver. Jag står annars fullständigt fast vid min övertygelse att man ska tänka många, många gånger innan man fäller ett uppväxt träd!!

Gröna former och färger

Det där med att kombinera olika bladformer hör man ju talas om på längden och tvären i de gröna sammanhangen. Så sant det är. Visst är det vackrast när de runda, bulliga, vassa, pigga, mulliga bladen i olika toner får blandas och spela tillsammans.

 

Visst njuter man mest och bäst när man ser hur grönskan liksom fått till det. Det behövs inga skära, skira och knalliga blommor för att få öga, kropp och själ att njuta. Tvärtom. Ibland. Och ibland inte.

 

Ett litet hörn, sommaren som var

Arbetsbord vs garageport

Detta var helgen då mitt nya arbetsbord i växthushörnan skulle vara klart. Vad hände? Jo, sambons lekkompis hade lyckats beställa hem ny garageport som skulle monteras... Då har man inte mycket att sätta emot. Får väl bara lugnt och stillsamt konstatera att helgen har inte gjort mig besviken ett enda dugg ändå. Vilken värme! Underbart. Och nu spenderas kvällen i orangeriet (fniss, uterummet då, för nytillkomna läsare), vin, ryggläge, långt från hockeyVM, lyssnandes på regnet omgärdad av flämtande stearin.

Bilden visar familjens lillkvist lycklig över en alldeles egen blommande magnolia. Värmen och västkustens blåst gjorde tyvärr att lyckan blev kort i år.

Gamla julabarr

Kolla här! För detta är fräckt!

För en sisådär 15 år sedan, uppskattningsvis, fick jag en blomsterbutikskreation utan kreativitet i julpresent. Ni vet, en käck korg flätat i grönt och rött med en röd tulipan och en liten barrväxt i. Säkert att det fanns en plasttomte på tandpetare och en röd rosett också. Köpt i all välmening av någon för att göra mig julglad, eller för att man har dåligt samvete och varken har lust eller ork att hitta på något roligare.

Men hopplahej! Det är nu det roliga och fräcka i julahistorian kommer..... För den lilla barrväxten på 10-12 cm levde fortfarande när julen var över och tjälen for sin kos. Jag minns att jag gick ut, i trädgården som var mitt paradis då, och grävde ner den lille på måfå under ett av äppelträden. Jag minns också att den faktiskt överlevde och växte till sig. För tio år sedan sade jag adjö och lämnade min trädgård. Inte ledsnade julabarren för det. Den har vuxit vidare utan min omvårdnad och känner inte ens igen mig när jag nu hälsar på...... Men fräckt, det är det! När jag står där under en buske (cypress, antar jag) som är nästan 2,5 meter så vet iallafall jag......

Världens klipp!

Åh, vad jag blir osäker ibland. Tänkte klippa min Wisteria (blåregn) i dagarna. I höstas antecknade jag detta i en komihåg-bok. Inte glömma klippa i mars....Hur tänkte jag då? Jag gick ut med sekatören i hand men kände mig osäker, så jag vände in för att konsultera my dear friend internet. Klipp det vedartade i augusti. Efter 2-3 ögon. Klipp det gröna i mars. Klipp, klipp, klipp hela sommaren..... Nu snurrar det i huvudet på mig. Dessutom hade jag en engelsk irländare på besök i trädgården häromdagen. Han äger en ljuvlig pergola med ett stort rikblommande exemplar i sin trädgård hemma i London. Klipp efter frosten, 5 ögon, säger han till mig. Nu snurrar, snurrar, snurrar det.......

Jag, världen och blåregnet snurrar. Hann precis fotta innan jag välte....

Jag har en plan, vet ganska exakt hur jag tänker göra trots allt...är det rätt? Klipper jag bort alla små funderingar till anlag för eventuella blommor om jag går efter mitt eget huvuds plan?? Livet är hårt i grönröran.... eller jag är nu bara trött efter att tillsammans med polis och största sonen letat stulna mobiler i skogarna i natt????

Hjälp!

Arborister och Alys Fowler

Sista (sista?! Senaste kanske) stormen klöv en av björkarna uppe på Sjövik. Den stod kvar, men med de två stammarna vajade skrämmande. Eftersom den stod lite illa till, på ena sidan sjön och på andra en liten "hamn" funderades det en hel del på hur den skulle fällas. Tillslut blev beslutet att anlita en arboristfirma, trots sambons förkärlek för trädhuggeri (grrr!).

Tyvärr inga bilder på själva avverkningen utan bara på av en del av trädet efteråt.

Vilket arbete dom har, arboristerna och jisses vad duktiga! Dom vinchar, vajrar och klättrar runt i trädet. Helt galet imponerande! Inte konstigt att det krävs 2 års utbildning för yrket.

Häromdagen fick jag ett påminnande meddelande från en omtänksam sambo (se nedan, funderade sedan på om det kanske var texten underst som kanske var huvudsaken....)

Jag är en usel människa på att hålla reda på vad som går på TV. Det är ju nästan bara trädgårdsprogram jag tittar på och det är man ju inte så jättebortskämd med. Då glömmer man ju liksom att kolla TV tablån också. Tack vare sambon missade jag nu inte detta. Ett riktigt gillaprogram! Ser fram emot att se resten av de 6 avsnitten. Österlenska trädgårdar i SVT2, som var det senaste i genren, hade man ju hoppats på skulle vara godis men....man kan väl säga att även en novis märker skillnad på hög- och lågbudgetproduktioner... Har alldeles alldeles för mig att jag läst att någon annan trädgårdsproduktion skulle börja framöver i vår (eller det är som jag drömt?). Håller tummarna!

Trädgårdens tak

Det talas mycket om trädgårdens tak. Det som ger skydd och trygghet ovanifrån. Som bidrar till rumsligheten. I en trädgård utan uppväxta träd känner man sig i regel oskyddad. Det måste vara maskgenerna i en som ger sig till känna. Visst kan man göra en trädgård ombonad och trygg med plank, pergolor, buskar och annat men att ha en trädkrona högt däruppe som blickpunkt är oslagbart. Som en stor famn. Så att man inte ramlar rakt ut i stora vida himlen.
        

Passande form på Neptunigatan

Vår trädgårds tak är bl.a några björkar, tallar och en gammal järnek, men dess trygga famn står nog vår grenade Herr Fur med fru för. De är stora vida och majestätiska. Dom står där tysta och vakar över oss.  Fur med Fru producerar stoora kottar och låånga barr i massor. Visst kan man bli tokig på kottarna och barren men det gäller ju att hitta användningområden för dessa så att man kan känna sig tacksam för överflödet. Kottarna är ju alltid uppskattade till jul och i arbetet som förskollärare kan man ju alltid hitta användningsområden för dom. Barren räfsas ihop och blir bra underlag i min planterings/arbetshörna. Dom har även fått bli häxkvastar till påsk. 

Huldror och älvor sägs bo i tallar.

När jag läser om tallar funderar jag på om mina vänner är svartallar, Pinus nigra, barrens längd och kottarna tyder på det. Får fråga en tallkännare om en sådan går förbi en dag.

Med tanke på att man hittat tallar som är över 1000 år lär nog dessa stå kvar en stund efter att jag lämnat trädgården och susat ut i stora vida himlen. Om ingen motorsåg hinner före.... I kapitlet "Min man förstår mig inte" eller " Män och deras fantastiska maskiner" skulle man kunna läsa om diskussioner, dragkamper och annat smått och gott ur en trädkramares liv...  (Puss på dej, sambon, om du läser detta!)

Grönt pynt och tankar om en död koreagran

I helgen gavs det äntligen tid till att plocka ihop allt som tagit sig flygturer i trädgården under stormar och vederväder.

När man väl kommer igång och krattar, krafsar och alldeles förlorar sig i denna underbara kreativa koma får man idé på idé om hur man kan pynta till det. Lite grönt instucket här och lite smålampor där...Suckés!!

Något som jag inte uppskattat till fullo innan är alla vintergröna godingar. Att växa upp på 70-talet i kapp med alla cypresser, tujor, tallar och granar satte sina spår... Nu anser jag mig helt och fullt botad och frisk och bara älskar dessa  trygga tunga väggar av grönt (ja, inte fööör mycket då naturligtvis!). Härligt att kunna gå och klippa lite precis vad man behöver till pynteri. Har sett vad krämarna tar per knippe grönt i handeln! Man skulle bara ha en egen mossträdgård att gå och plocka av också så hade julpyntarlyckan varit total!

När jag var en liten tösabit fick jag en Koreagran av min farmor. Vilken alldeles underbar present! Tyvärr fick min far en briljant idé när jag flyttat till mitt första hus... Naturligtvis skulle den flyttas med. Om det nu var av omtanke eller om det var så att han var trött på granen och ville ha bort den kan jag bara gissa... Den grävdes upp och flyttades iallafall från ett tryggt hem med god jord på Bjäre till en sandig gammal smedjeträdgård i Halland. Några år stod den ut. Tänker på den ibland. Hur hade den sett ut om den fått stå kvar? Jag hade velat ha den idag och gå och snacka lite med... fast jag hade kanske inte nått upp för att höra vad den svarade. Dom kan väl bli rejält stora.... Kan undra hur farmor tänkte när jag fick den?

Förövrigt så läste jag ett roligt citat av Sveriges mesta Ernst häromdagen. "-Jag tar gärna in saker från skogen och naturen och använder mycket ätbart som dekoration. Man kan säga att nästan allt vårt julpynt går att kompostera". My kind of!!!

Annars då? I dag har det mest varit luciafirande, glögg och inne-framför-brasan-mys... Inte sådär illa...

Plundrad järnlady

Den där bilden jag bjöd på igår. Sug på den, för den är ett minne blott. Idag när jag kom hem från jobb hade trastarna börjat sitt gästabud. Varje höst när första frosten gått sin nyprunda över järnekens bär kommer en stor flock trastar och håller kalas.

På någon timme har dom tömt trädet på bär. Det är lite som trolleri. Ena stunden är järnladyn översållad av klarröda bär och i nästa, när man blickar ut, är det tömt på det röda guldet.

Förövrigt så....blir jag galen på den nedkasade gadgetlisten. Går inte att få tillbaka. Å just nu orkar jag inte ta bort och börja på nytt. Sorry blogglovers.

Men va f..

Nu får ni hjälpa mig bloggare!

Hela min gadgetlista i högerspalten har ramlat längst ner på sidan! I layouten ligger den fint som den ska men i visningsläge ligger alla ju där nere...Vad har jag eller någon annan gjort????

En bild på järneken medan jag surar och klurar....

Drömmen om våren för 54 spänn...

... och jag fick 300 lökar på köpet.


Inga rariteter, men dom gjorde både mig och plånboken lyckliga.

Jag har en kollega som brukar säga -...UNDERBARA NETTO! Jag brukar INTE hålla med, men idag gör jag ett undantag och erkänner att hon kan ha rätt. Ibland. Hamnade där idag när Nästminsting skulle köpa sig två filmer. Just när jag stiger in igenom dörren ropar dom på mig. Lökpaketen. 4.95 riksdaler per paket. Nästan gratis! Jag plockade till mig av narcisser, tulpaner, allium, hyacinter och några krokus. Kan undra om jag skulle definieras som en enkel eller dubbel människa om någon skulle analysera min lycka...??

Förövrigt så doftar katsuran sådär underbart knäckigt kolapepparkakigt nu!

Man ska ha husvagn.....

I allafall när man råkar hitta en sådär lite lagom omväg hem från några semesterdagar i Blekinge och köper träd som mäter 2 ½ meter i strumplästen.


Jag insåg att en plantskola jag länge sneglat på låg bara ett litet GPS-tryck från hemvägen. Tuijas växter i Kyrkhult. Information gavs till sambon som knicksade oss dit med hjälp av nämnda apparat.

Vilka kul växter där fanns....men oj, tyvärr är plånboken mindre än husvagnen så det fick bara (!) bli 4 godingar.


Tibast, Daphne burkwoodii 'Astrid'


Kaprifol, Lonicera 'Mint Crisp'


Daglilja, Hemerocallis 'Black Stockings'


Tulpanträd, Liriodendron tulpiferum 'aureomarginatum'

Så nu ska jag sätta mig ner och vänta på att få se tulpanträdet blomma. Om typ 10-20 år kanske....Man vill alltid ha något att längta till som sambon säger (ifs brukar han nämna det i sammanhang där vi bokat en resa eller liknande, men jag tror nog att han tycker likt i denna frågan....:-))))))

Akebia

Det finns många älsklingsväxter. Som man inte har... Här är en, Akebia quinata.


Bilderna är tagna i Gyllings trädgård i Glumslöv (som verkligen rekommenderas för en utflykt!). Där slingrar den sig i annan växtlighet i ett hörn av trädgården med blommorna i lagom dofthöjd.


Akebian har en underbar doft (läser man om den står det alltid att den har en chokladdoft, inte vet jag om det är choklad men gott doftar den) och kan sätta frukter som ska vara ätbara.

Fick hjälp idag av minstesonen Vide. Han planterade vårt silverpäron och ett hav (mindre hav...) av lökar därunder. Vilken härlig stund med funderingar och ljuvliga kommentarer.

Insikt

Undrar hur gammal jag måste bli för att komma till insikt? För några dagar sedan hatade jag hösten (avskyr ordet hatar men finner i stunden ingen synonym)... Idag, när solen skiner (sken) och värmen återvänder upplever jag hösten som en underbar gåva i färg och form.


När det återigen regnar och ruskar har jag glömt...För fasen, Annette, det är så varje år!!!


Misstänker att en sådan dag kommer att följas av en kall natt....Får nog gå en runda med lykta nu och ta in de sista köldrädda växterna i växthus och uterum. Ska rådfråga sambon först. Det är han som är vän med Dansken...

Vinet, som när vi köpte huset för knappt 3 år sedan, växte över hela gaveln, uterummet och t.om in i rummet på övervåningen gjorde allt mörkt och överlummigt är nu en lycka som exploderar i färg när kylan kommer...


Järneken med sina röda bär är en njutning för ögat såhär dagarna innan fågelsvärmen kommer.... Är det sidensvansar eller vad är det? Har aldrig lyckats vara hemma när det sker. Grannen Lotta har berättat hur det ser ut när svärmen kommer. Tio minuter sedan är bären borta.

Aprikoser i tanken och silvriga päron

Det blev lite trädgårdsnjutande i helgen. Grävde lite, flyttade lite. Ja, sådant som vi trädgårdsgökar tycker är fullt normalt att ägna sig åt. Lyckades också få handlat ett aprikosträd 'Nancy' (Var i herrans namn ska jag placera det!!!!!?? Sambon har ju förbjudit växtlighet upp mot huset...och det som finns en sån härlig varm plats i sydvästläge som skulle varit perfekt! Attans, han lär märka om jag sätter det där....) och ett silverpäron (troligtvis lite mer lättplacerat) tio minuter innan stängningsdags idag.


Ett gardencentra här intill sålde ut till halva priset och det går ju inte att ignorera när man har trädgården full av plats. Jag ser det som livräddande insatser (det blir språket jag tänker använda när jag presenterar nykomlingarna för sambon. Det är ett språk han förstår eftersom han arbetar inom räddningstjänsten) både för träden och mig själv...

Visst vore det underbart om man lyckades få egna aprikoser i trädgården. Jag har inte så jättestora förhoppningar, men naturligtvis hoppas jag att en dag få stå med den första i hand och mobilisera för första tuggan. Minsann om jag inte redan känner smaken.

Äppleträdet som stod i trädgården när vi kom hit fick sig en ordentlig beskärning i helgen. Sambon klättrade upp och hojtade glatt: -Allt inåt och uppåt skulle väl bort va?


Medan jag sedan grävde en ny rabatt jobbade han på...Inte insåg jag att alla grenar på trädstackaren gick antingen inåt eller uppåt...Nåja, som jag sa till vänninnan Kerstin när hon kikade förbi idag; Nu ser man iallafall äpplena...grannens.

Bränt socker i trädgården.

Som mina uppväxtårs hemlagade godisklubbor av bränt socker. Så doftar min katsura nu.


Fick ett presentkort när jag fyllde ensådärhimlamassaår för 2 år sedan. Jag gick till plantskolan och köpte mig ett katsuraträd. Nu känner jag för första gången doften jag bara läst andra berätta om. Som brödbak. Som pepparkaksbak. För mig är det definitivt barndomens brända socker uppslingrat på gafflar för att slicka i sig som världens godaste klubbor.