Drömträdgården

Man läser ofta i de vackra gröna inspirationsmagasinen om hur man skapar sin drömträdgård. Ofta är det guider till den snabba vägen. Men vad är en drömträdgård egentligen? Finns den? Och om man har en dröm, eller ett klart mål, vill man ha sin drömträdgård? För mej är det nog så att jag vill behålla drömmen, lite som en utopi. En trädgård blir ju aldrig färdig brukar det ju också heta. Det vore ju hemskt om man en dag stod där och sa: "Jahaja, nu var det klart! Nu har jag förverkligat allt."

När jag häromdagen stod i en glänta nedanför Galgberget i Visby så slog det mig med full kraft. Käftsmäll rakt in i min grönrandiga nuna! Här står jag ju i min drömträdgård. Eller rättare sagt, här har jag precis den rätta känslan som jag är ute efter i min egen trädgård. Här är det lummigt, växande, klängande, murgrönan smeker sig över mark, stenar och långt upp i trädkronorna. Murgrönan gammal som Galgberget självt.

Naturen som arkitekt nedanför Galgberget i Visby

Inser att det är ingen anlagd trädgård jag vill ha. Det är ren och skär naturlig skapelse utan mänsklig inblandning. Så slår käftsmällen en igen. Hur går det här ihop med alla mina behov av utsmyckning, skrot, altaner, pergolor och anlagda stengångar? Allt det där man måste ha, som också ingår i min drömträdgård. Dessutom slår det mig att min drömträdgård ska ju även vara sambons drömträdgård. Hans stora rena kärlek till gräsklippning. Var kommer den in?

Det är väl bara att konstatera att man ska fortsätta att just drömma. Trädgården får aldrig kännas färdig utan måste ständigt utvecklas. Precis som vi. Och det där lummigt gröna skall nog kunna smygas in tills sambons klippare fastnar bland murgröna och törnen. Vilken dröm!

Kommer man hem efter några dagars semester så har naturen planerat om,  man känner nästan att man fått drömträdgården....