Grönt pynt och tankar om en död koreagran

I helgen gavs det äntligen tid till att plocka ihop allt som tagit sig flygturer i trädgården under stormar och vederväder.

När man väl kommer igång och krattar, krafsar och alldeles förlorar sig i denna underbara kreativa koma får man idé på idé om hur man kan pynta till det. Lite grönt instucket här och lite smålampor där...Suckés!!

Något som jag inte uppskattat till fullo innan är alla vintergröna godingar. Att växa upp på 70-talet i kapp med alla cypresser, tujor, tallar och granar satte sina spår... Nu anser jag mig helt och fullt botad och frisk och bara älskar dessa  trygga tunga väggar av grönt (ja, inte fööör mycket då naturligtvis!). Härligt att kunna gå och klippa lite precis vad man behöver till pynteri. Har sett vad krämarna tar per knippe grönt i handeln! Man skulle bara ha en egen mossträdgård att gå och plocka av också så hade julpyntarlyckan varit total!

När jag var en liten tösabit fick jag en Koreagran av min farmor. Vilken alldeles underbar present! Tyvärr fick min far en briljant idé när jag flyttat till mitt första hus... Naturligtvis skulle den flyttas med. Om det nu var av omtanke eller om det var så att han var trött på granen och ville ha bort den kan jag bara gissa... Den grävdes upp och flyttades iallafall från ett tryggt hem med god jord på Bjäre till en sandig gammal smedjeträdgård i Halland. Några år stod den ut. Tänker på den ibland. Hur hade den sett ut om den fått stå kvar? Jag hade velat ha den idag och gå och snacka lite med... fast jag hade kanske inte nått upp för att höra vad den svarade. Dom kan väl bli rejält stora.... Kan undra hur farmor tänkte när jag fick den?

Förövrigt så läste jag ett roligt citat av Sveriges mesta Ernst häromdagen. "-Jag tar gärna in saker från skogen och naturen och använder mycket ätbart som dekoration. Man kan säga att nästan allt vårt julpynt går att kompostera". My kind of!!!

Annars då? I dag har det mest varit luciafirande, glögg och inne-framför-brasan-mys... Inte sådär illa...

Grantagen

Nu rider nästa storm in över oss och man har t.o.m blivit lovad snö. Får väl se hur det går med det. För er som undrat så visst klarade sig mitt växthus förra yrvädret (peppar, peppar säger jag nu när det blåser upp igen!). Värre gick det för min kollega. Ett nytt Willabväxthus för några nätta 15 laxar blev helt förvridet. Inte tycker den vanliga försäkringen att det var något att ersätta...

Och i Båstad såg det ut såhär bl.a...

Bild tagen av pappsen

Jämmer och elände och värre saker än så händer hela tiden i världen. Jag måste tänka glad tankar och vara positiv för just nu tycker jag att det har stockat sig tråkigheter runt omkring. Sjukdomar, stress, vänner som mår dåligt och materiella ting som retar gallfeber på oss (typ 4 av familjens cyklar obrukbara på tre dagar, en bil som rasat, en tvättmaskin som tar sönder våra kläder = jag tror det vankas utgifter, både i form av pengar och ENERGI!) 

Amaryllis på längden och tvären

För att fylla på lite energi (och för att hitta på något när nu Videkvisten blivit pigg igen från demonanfallet, läs feberyrandet, och vi gick varandra på nerverna härhemma....) tog jag och lillemanHägerling en tur med bilen (jodå, sambon fick ihop den igen. Efter googlande av drivremmar, servo och generatorer, inköp av reservdelar och några supportsamtal med en god vän...Eftersom jag vet att han inte läser här frivilligt så kan jag erkänna att jag är imponerad!). Utflykten gick till Varberg och en stor butikkedjas Amaryllisutställning. Inte någon våldsamt stor utställning utan ett litet magiskt, vulgärt hav av dessa lökar i flera varianter. Dom är fräcka! Tänk att få uppleva dom vilda på en äng i sydafrika/sydamerika. Såg något program för ett tag sedan (kan det ha varit Monty Don ?) där man strosade ut i en amaryllisäng...

Som ett rosenhav!

En av dom fick följa med hem till mig. Det blev 'Ice Queen' som är så gott som helt vit med lite dubbel (halvdubbel kanske den skulle kallas) blomma. Mina favoriter är annars fjärilsamaryllis men det verkade som om fler kunder hade haft dom som favoriter så där gick jag bet.

'Ice Queen'. Bilden är lånad från Odla.nu

När vi tröttnat på blommor och glögg bland granarna (Kvisten blev alldeles förtjust i alla granar och uttryckte det som så att han älskar granar!) så for vi hemåt. Eller ja, nästan direkt. En liten sväng inom Träslövs Trädgårds julbutik fick det ju bli också (-Orkar du? frågade jag Kvisten. -Jag orkar om där finns granar...blev svaret.)

Som tur var fanns det granar och kvistar i lite olika former och en spännande motorsåg in action så mamman kunde strosa runt, njuta, inspireras och spendera några kronor.

Några som ser bilder tänker: Vilka fina bockar utanför Träslövs Trädgårds julbutik. Andra tänker: Varför har hon inte satt mössa på pojkstackaren?

Som avslutning idag några tankvärda ord som föll över mig i stora blomsterbutiken. Vid första läsningen känns det kanske negativt men tänk ett snäpp vidare...

Pelargonsnaps till jultomten

Kära Mari, jag sker din vilja och publicerar här receptet på pelargonsnapsen. Eller recept och recept förresten. Det är bara att känna, smaka och få den rätta känslan i "teblanningen".

Royal oak, Piggelindoftande (enligt min näsa) pellis som hamnat i min snaps någongång.

Jag har brukat ta, till en liten flaska med vodka, ungefär en handfull blad från en doftpelargon (har nu för mig att jag läst någonstans att doftisar med en viss smak skall ej användas pga att smaken blir....sämre...men var/när/hur eller vilken sort kan jag inte komma på just nu, men det är säker alldeles uppenbart när man doftar sig fram i sin odling....Jag har dock alltid tagit lite citrus och piggelin-smakande sorter).

Hacka pelargonbladen fint (kanske inte behövs, men det känns som om det innersta eteriska kommer fram bättre då) och blanda i vodkan. Jag  tycker att det är  smidigast att blanda allt i en bunke först och inte hälla på flaskan förrän det är dags att bjuda tomten eller vem det nu är som skall ha sig en hutt.

Häll på en liten gnutta honung eller rå/rörsocker efter smak och tycke. Låt stå en vecka eller så och häll upp på flaska. Drick, njut och var glad!

Vips, så blev det lite juligt

Andra advent och snön ligger gnistrande vit på tomten...ja, kanske på Tomten någonstans i norr men inte fasen på vår tomt här på västkusten. Regn, hagel och blåst, blåst, blåst!! Jag och minstingskvisten trotsade skitvädret en stund i dag och röjde nedfallna grenar, kottar och omkringblåsta fulheter i trädgården.

Vectis Glitter firar advent

Inte mycket tjohej och positiv kreativitet förrän vi samlade ihop lite tallgrenar. Då kom vi på att vi kunde lägga dom i en "rabattlåda" vi har på frukostaltanen. Vips så blev det lite juligt! Som all positiv kreativitet (finns det negativ??) så fylls det på, fortplantar sig och ger mera tankar och ork. Det blev till att klippa lite i enen för krans och dekoration. Det blev växthuspill, ytterligare några pelargoner fick komma in i uterummet. Det blev hyacintplantering. Det blev umgänge med övervintrarna (plocka visset, vattna, flytta om lite, prat och peptalk med dom i största allmänhet) och sedan hade några timmars trädgårderi plötsligt flugit iväg.

Hyacintrötter

Vresmys

Trädgårdens rum var temat för kvällen när vi intog Kerstins växthus häromkvällen. Hon hade pyntat hela vägen in från parkeringen. Levandes ljus, pyssel och mys vart ögat än landade. Man blir salig ända innanför pälsen.

Känner man sig välkommen eller VÄLKOMMEN?

Glögg, tilltugg och trädgårdsprat snurrade runt därinne i växthuset och hade jag fått bestämma hade vi suttit kvar därute hela kvällen. Men racletten väntade därinne så vi fick traska på. Tyvärr (eller inte!) var det strömavbrott så vi fick fortsätta att sitta i det levande ljusskenet och osten fick brännas med brylebrännare. Vi kunde haft det sämre.

Mari läser högt ur "Lusten att trädgårdera" av Henrik Valentin

En sådan kväll sparar man i minnet vill jag lova! Nästa gång vi ska ses är det tema fröer som ska avhandlas. Kanske några sambeställlningar från frökataloger och har man tur har någon med sina egna fröer för byte. Är det något speciellt som jag behöver inför nästa säsong? Något som jag inte kan var utan? Framförallt kanske det är läge att rensa i frölådorna inför den kvällen.....

Kerstin bränner racletteosten  i pannlampans sken

Det viner

Innan sambon gav sig iväg i eftermiddags och upprättade stab på räddningstjänsten skenade han runt i trädgården för att plocka in allt löst. Jag tror att det var en väldigt god idé för nu viner det verkligen runt knutarna här. Det knakar och knäpper, dånar och brakar. Jag hoppas och ber att mitt växthus (bland annat, naturligtvis!) får slippa påhälsningar av något otyg under kvällen och natten. Snälla, snälla, snälla....

Det lär bli spännande att gå ut i morgon och se hur det ser ut... Med tanke på att sambon igår gav sig på grannens träd (ni som läst här på bloggen innan vet att sambon min är väldigt förtjust i att såga ner träd...) och hade lagt allt i en stor hög så kan jag kanske tänka mig att vi har en hel del grenar runt tomten att samla ihop. Har vi riktig tur kanske dom har blåst iväg så långt att vi inte hittar dom...

Före och efter på gatan där jag bor...

Ibland tycker man att man inte hinner med det man vill i trädgården. Att man har så många planer men man får aldrig tid att förverkliga dom. Då är man glad att man fotograferar och dokumenterar.

Det är nu fyra år sedan ganska exakt som vi köpte vårt nuvarande hus. En sen höstdag var vi och tittade och tog kort på det som varit enbart sommarhus i flera år. Rester av en trädgård kunde anas på några ställen men nu hade ingen varit intresserad av den på länge. Sambon brukar uttrycka det

som om vi sedan väckte huset ur en Törnrosasömn (då syftar han mest på framsidan som var dolt bakom två stora granar och överväxt med vin och murgröna. Jag kunde tycka att det hade sin charm men det var jag ensam om.....)

Man har fått många kommentarer av de som går förbi, både de som bor i området och har rastat sin hund på gatan under alla år och sommargäster som vandrat här varenda sommar sedan slaget vid Lutzen. Positiva sådana, alltså...!!!

  

Man inser som sagt när man tittar på de gamla korten att man faktiskt hinner med en hel del. Man måste lära sig att vara nöjd och se vad man åstadkommit. för det är ju faktiskt en hel del när man ser efter. 

 

Jag kan inte nog bärga mig att få se bilderna tagna om fyra år igen, för det är ju så mycket som man vill hinna med att prova. Jag vill t.ex ha mera rum i trädgården, med mindre häckar runt omkring. Mera ombonat och mysigt. Samtidigt som sambon tror på allvar att vi "snart är färdiga".... Visst är det komiskt!! Var förresten på en föreläsning om just trädgårdens rum häromdagen. Det var Anneli från Trädgårdskompaniet i Haverdal som höll en stunds inspiration för Uppsticklingarna. Alltid härligt att sätta sig ner och lyssna på en sann trädgårdsentusiast. Som av en slump skall även vår nästa Vresrosträff hemma hos Kerstin ha temat Trädgårdens rum. Får fundera ut vad jag ska bidra med...Förslag någon?

Vinterträdgård

Nu tänker jag avslöja hur det har gått med mitt inköp av Willabs övervintringsväxthus.

För att ta det från början går vi tillbaka till januari 2008. Då köpte vi och flyttade in i huset där vi bor. Minst ett av flyttlassen bestod bara av övervintrarna, pelargon, fuchsia, agapanthus och annat smått och gott. Första vintern fick dom sin plats i garaget där hyllor spikades upp för ändamålet (lämpligt nog när pappan min var på besök...). Andra vintern hade jag definitivt upptäckt uterummets potential som orangeri. Nu har dock sambons knorr över elkostnaden för fläkten överröstat glädjen i att ha ett idealiskt rum för övervintring.

Tyvärr. För det var helt perfekt.

Förra året bestämde jag mig för att köpa övervintringsväxthuset som Willab har. Tummarna kom tyvärr ur för sent. Det var slutsålt när jag bestämt mig. I år skulle det däremot bli av.

Innan jag visste ordet av hade dock Skånes loppkung varit i farten. Pappa hade varit på en av sommarens alla loppisar i Munka Ljungby och hittat något som såg intressant ut tyckte han. Han köpte paketet obesett, öppnade inte ens och kollade....Hade inte sett att det stod Willab på fyndet. Han mailade mig foto av paketet och undrade om jag kunde behöva något som sådant. Jag såg genast att han möjligtvis kunde ha gjort ett enormt fynd! Om alla delar fanns med....och det kunde väl knappast vara möjligt?!

Han har en sådandär särdeles bra känsla för att fynda till nästan inga pengar alls. Denna gången visste han dock inte ens om att han fyndat guld till dottern. Jag hade inte ens nämnt min och sambons funderingar på en dylik lösning för honom!  

Varenda pinne och pryl var sorterad.

När paketet öppnades var lyckan total. I fullständig kadaverdiciplinordning låg varenda lilla pinne och fäste prydligt sorterat och väntade....Våra varma tankar gick naturligtvis till Bjäres loppkung men också till den människa som skänkt detta till idrottsföreningens loppmarknad (jag ser framför mig en äldre man och jag ser hans prydliga hem. Kanske är det släktingar som rensat ur den mannens hem....) 

Monterat och lite på prov inflyttat.

I söndagssolens glans sattes det upp idag i uterummet. Där får det stå utan bubbelplasten tills den riktiga kylan slår till. Då kommer fläkten att placeras inuti tältet och växter, sambo och alla inblandade är nöjda (ja, nästan alla, jag hade varit liiite lyckligare om jag fått elda på frostfritt i hela orangeriet...men, men, jag sparade ju mer än över tusenlappen på köpet och några kronor på elen är ju snart insparade. Det känns ju nästan som om vi tjänat pengar!)


Lillkvisten hjälper  till med monteringen.

Jag får väl erkänna att det är inte världens snyggaste inredningsdetalj att ha mitt framför vardagsrummet och dessutom det största, första man ser utifrån vår gata. Hur gör man när ens minimalistiska estetiska sinne möter själens passion?

Elektrisk egocentricitet

Nu finns det sedan en tid tillbaka el indraget i växthuset mitt. Jag var en början skeptisk och tyckte att det var lite väl onödigt. För ovanlighetens skull blev jag övertalad (kan också läsas: överkörd) av sambon (detta händer ju nästan aaaaaldrig när han bestämt sig för något...) trots att jag var så nöjd med mina levande ljus och oljelampor därute.

Fragrans i levande motljus

Argumenten haglade dock över mig så att jag fick huka för att värja mig. Jag kan/får:

• ha fläkt därute (allt för att han ska slippa den i uterummet)
• ha kristallkrona i taket (han tror visst att det är alla kvinnors dröm)
• nära till uttag för trädgårdsbelysning (om jag vill ha mer i den hörnan, ja...annars blir det ju förlängningssladd där ändå)
• nära till uttag för flisen (får ändå använda förlängningssladd...)
• platta och föna håret (nä, det sa han inte. Antagligen för att jag bara har 25 meter till närmaste frisersalong, VresrosLottas "Hårfint")
• uttag för julbelysning (fast då är det ju närmare från uttaget i husväggen, iaf där vi brukar julbelysa. Förlängningssladd kanske?)

Olevande ljuskälla

Känns som om han hade ungefär 42 argument till men dom har jag glömt. Inkopplat blev det iaf. Så fick jag allt börja fundera på hur jag skulle förvalta denna gåva. När jag satt där i mina funderingar en kväll kom jag att tänka på den fula slingan som aldrig hamnar på rätt ställe inför julen.

Enkelt och vackert

Ner med den i en underbar trädgårdskorg och ljuset strilades skönt, vackert och fint. Nu kan jag sitta inne i soffan framför brasan, vända blicken ut och njuta av sambons elektricitet.

Slingan, bakom kulisserna

Annars då? Jo, jag har handlat vid dörren. En liten oskyldig budbärare från kapitalismens högborg stod därute en dag med en beställningslista att fylla i. "- Du som har så många barn kan väl köpa några jultidningar", lät det från den spröda lilla stämman. Efter att ha bläddrat igenom alla tre katalogerna hon erbjöd mig två gånger satte jag ett glödande kryss framför en siffra. Inte blev det något till de stackars barnen. Jo, kanske då en krona till den stackars lilla försäljarinnan (med tanke på att jag kunde ha köpt samma bok betydligt billigare på andra ställen borde hon ha tjänat något på detta....)

Efter krysset glömde den förvirrade egoistiska mamman alldeles bort sin beställning. Därför var det som om tomten stod vid dörren i helgen med ett fint inslaget paket och önskade mig god jul. Det var nästan så att ögonen tårades. Först trodde jag det var p.g.a den näpna synen, men strax klarnade det och jag insåg att det var för att 199 kronor skulle inhåvas. Vilken husfru har kontanter liggandes hemma nuförtiden? Det blev till att plundra barnens spargrisar....Det måste väl betyda att jag fick boken i för tidig julklapp av mina barn? Tack kära ni!

Jordgubbsfrossa!

Det är bara alldeles knasigt underbart! Tänk att få skörda årets sista jordgubbar i november.

För det var väl inte säsongens första vi skördade??

Livgivande lördag

De här dagarna är lätträknade nu tycker jag. Då man känner direkt när man vaknar och tittar ut... " -Jag måste ut i trädgården!!!!!!!!!!!" (nog f-sen brukar de få dagarna nu på hösten sammanfalla med arbetsdagar!) I dag var en sådan dag och man blir skönt glad i hela kroppen. Man paltar på sig sina rejäla kläder som inte skulle platsa på hur många catwalkar som helst, går ut och sedan bara försvinner tiden. Det blev lite löv- och barrstäd (inte för mycket, det mesta får ligga kvar och goa till sig under vintern) och växthuspilleri.

Å vilken pellis är detta? Det kommer jag inte ihåg ikväll...

Fortfarande finns det pelargoner, fuchsior, oliver, physalis, chili och trädtaklökar som snart ska in på övervintring ute i växthuset.


Pelargon 'Springfield Black'

Nu känns det verkligen att en ny säsong tar sin början. De här månaderna som ligger framför oss när man  går och petar med sina övervintrare. Lite ställföreträdande trädgårdsarbete. Konstgjord andning för en trädgårdsälskare. Att gå och titta till, vattna, kolla temperaturen, knipsa lite blad, ha ihjäl några invaderande löss eller annat som försöker förstöra lugn och sinnesro, det får en att ta sig igenom kyla och elände med förståndet i behåll.


Physalisblomma och chilin 'Jamaican bell'

Läste krönikan av Maja Aase i tidningen Allers Trädgård häromdagen: "De som är särskilt lyckliga i sin trädgård vet att uppskatta småstunderna. Som tant hyllar jag "en kvart om dagen"- filosofin. Det handlar om att gå omkring och knipsa varje dag. För knipsandet är livgivande meditation". Så sant, så sant! Fast ordet tant behövde jag ju inte citerat. Jag går tillbaka i texten och redigerar.... Hold on.

Pelargon australe

Nu på kvällen efter utfodrandet av hungriga krigare (då syftar jag speciellt på ena sonen som kom ner till maten efter en hel dag i fält. Den stackaren har, med undantag för en fikapaus ute i höstsolen, slagits med alla möjliga banditer och bös ända sedan han vaknade...framför datorn...) satte jag mig en stund ute i växthuset. Där i mörkret bland levande ljus mår man som en lycklig drottning. Efter en stund kom minsta Videkvisten (3,5 år) ut till mig. Vet ni vad han sa?????


Pelargon 'Jean Bart'

 "Jag har fått den knasigaste mamman. Vad gör du här? Det är varmare inne"

Trädtaklök

Vad säger man...:-)))) Fast jag tror minsann att han tyckte att det var ganska så mysigt, för sedan satte han sig tillrätta och kollade in stjärnor, måne och flygplan som for över himlen.


Klart att silverbesticken ska användas.

När vi satt där ute i friden fick vi sms från äldsta sonen (jodå, mobilen fanns med i fickan, det går ju inte att vara helt frånkopplad!). Han berättar på plats från London att det är halvlek i matchen mellan Manchester City och Queens Park Rangers. Stämningen är på topp och det står 1-1. Tyvärr har dom råkat hamna mitt i QPRs klack så den nyinköpta Cityhalsduken packades ner illa kvickt... Jaha, här sitter vi under samma måne men ljusår ifrån varandra både i mil räknat och i stämning. Men antagligen med samma lycka i kroppen.

Snöflingan, Bacopa eller Sutera cordata, verkar vilja fortsätta att blomma tills de riktiga flingorna kommer.

Nu är kvällens stora fråga; tända brasa eller hoppa ner i sängen med nya nummer av Tove - Hem och Trädgård, Allt om Trädgård och Fixa Vinter... Dilemma. Någon som tycker synd om mig???

Fuchsia 'La Campanella'

Ett litet PS. såhär på slutet: Ikväll när jag kom in och det hade mörknat tittade jag ut och fick se att VresrosLottagrannen hade fått till det med elektrikern... vilken fin utsikt jag fick från altanen. Tack Lotta!



Grannens ljus i mörkret