Före och efter på gatan där jag bor...

Ibland tycker man att man inte hinner med det man vill i trädgården. Att man har så många planer men man får aldrig tid att förverkliga dom. Då är man glad att man fotograferar och dokumenterar.

Det är nu fyra år sedan ganska exakt som vi köpte vårt nuvarande hus. En sen höstdag var vi och tittade och tog kort på det som varit enbart sommarhus i flera år. Rester av en trädgård kunde anas på några ställen men nu hade ingen varit intresserad av den på länge. Sambon brukar uttrycka det

som om vi sedan väckte huset ur en Törnrosasömn (då syftar han mest på framsidan som var dolt bakom två stora granar och överväxt med vin och murgröna. Jag kunde tycka att det hade sin charm men det var jag ensam om.....)

Man har fått många kommentarer av de som går förbi, både de som bor i området och har rastat sin hund på gatan under alla år och sommargäster som vandrat här varenda sommar sedan slaget vid Lutzen. Positiva sådana, alltså...!!!

  

Man inser som sagt när man tittar på de gamla korten att man faktiskt hinner med en hel del. Man måste lära sig att vara nöjd och se vad man åstadkommit. för det är ju faktiskt en hel del när man ser efter. 

 

Jag kan inte nog bärga mig att få se bilderna tagna om fyra år igen, för det är ju så mycket som man vill hinna med att prova. Jag vill t.ex ha mera rum i trädgården, med mindre häckar runt omkring. Mera ombonat och mysigt. Samtidigt som sambon tror på allvar att vi "snart är färdiga".... Visst är det komiskt!! Var förresten på en föreläsning om just trädgårdens rum häromdagen. Det var Anneli från Trädgårdskompaniet i Haverdal som höll en stunds inspiration för Uppsticklingarna. Alltid härligt att sätta sig ner och lyssna på en sann trädgårdsentusiast. Som av en slump skall även vår nästa Vresrosträff hemma hos Kerstin ha temat Trädgårdens rum. Får fundera ut vad jag ska bidra med...Förslag någon?