Elektrisk egocentricitet

Nu finns det sedan en tid tillbaka el indraget i växthuset mitt. Jag var en början skeptisk och tyckte att det var lite väl onödigt. För ovanlighetens skull blev jag övertalad (kan också läsas: överkörd) av sambon (detta händer ju nästan aaaaaldrig när han bestämt sig för något...) trots att jag var så nöjd med mina levande ljus och oljelampor därute.

Fragrans i levande motljus

Argumenten haglade dock över mig så att jag fick huka för att värja mig. Jag kan/får:

• ha fläkt därute (allt för att han ska slippa den i uterummet)
• ha kristallkrona i taket (han tror visst att det är alla kvinnors dröm)
• nära till uttag för trädgårdsbelysning (om jag vill ha mer i den hörnan, ja...annars blir det ju förlängningssladd där ändå)
• nära till uttag för flisen (får ändå använda förlängningssladd...)
• platta och föna håret (nä, det sa han inte. Antagligen för att jag bara har 25 meter till närmaste frisersalong, VresrosLottas "Hårfint")
• uttag för julbelysning (fast då är det ju närmare från uttaget i husväggen, iaf där vi brukar julbelysa. Förlängningssladd kanske?)

Olevande ljuskälla

Känns som om han hade ungefär 42 argument till men dom har jag glömt. Inkopplat blev det iaf. Så fick jag allt börja fundera på hur jag skulle förvalta denna gåva. När jag satt där i mina funderingar en kväll kom jag att tänka på den fula slingan som aldrig hamnar på rätt ställe inför julen.

Enkelt och vackert

Ner med den i en underbar trädgårdskorg och ljuset strilades skönt, vackert och fint. Nu kan jag sitta inne i soffan framför brasan, vända blicken ut och njuta av sambons elektricitet.

Slingan, bakom kulisserna

Annars då? Jo, jag har handlat vid dörren. En liten oskyldig budbärare från kapitalismens högborg stod därute en dag med en beställningslista att fylla i. "- Du som har så många barn kan väl köpa några jultidningar", lät det från den spröda lilla stämman. Efter att ha bläddrat igenom alla tre katalogerna hon erbjöd mig två gånger satte jag ett glödande kryss framför en siffra. Inte blev det något till de stackars barnen. Jo, kanske då en krona till den stackars lilla försäljarinnan (med tanke på att jag kunde ha köpt samma bok betydligt billigare på andra ställen borde hon ha tjänat något på detta....)

Efter krysset glömde den förvirrade egoistiska mamman alldeles bort sin beställning. Därför var det som om tomten stod vid dörren i helgen med ett fint inslaget paket och önskade mig god jul. Det var nästan så att ögonen tårades. Först trodde jag det var p.g.a den näpna synen, men strax klarnade det och jag insåg att det var för att 199 kronor skulle inhåvas. Vilken husfru har kontanter liggandes hemma nuförtiden? Det blev till att plundra barnens spargrisar....Det måste väl betyda att jag fick boken i för tidig julklapp av mina barn? Tack kära ni!