Lite mer...

Vår igen och ny säsong i det gröna. Livet börjar att vakna på nytt. Eller vakna igen förresten, visst pågår säsongen hela året. Trots att man känner det som en oändlig tid emellan sensommar och de nya vårtecknen så går det ju hiskeligt fort!

Hela vintern tänker man, funderar och letar inspiration och så tror man att nu...nu när våren kommer ska alla idéer förverkligas och stordåd skall ske. Nu ska trädgården bli precis så som man önskar.

Men vad önskar man egentligen? Och man börjar plötsligt tänka på den där lilla, lilla detaljen pengar. Det kostar. Man vill ju så mycket! Och så sitter sambon och tror på fullaste allvar att trädgården är...färdig. Men man kan ju alltid leka med tanken att man har en obegränsad budget, obegränsad tid och obegränsad ork. Om så hade varit fallet, hade man då anlagt om hela trädgården och renoverat huset till ett drömboende? Fix och färdigt på en månad och sen lever man lycklig för att man får det precis som man vill ha det.

Nä. För utan drömmar, tankar och planerande så blir det ju liksom inte ROLIGT. Rätta mig någon om jag har fel.

Drömmar som ska realiseras denna säsong är iallafall att få till lite "väggar" på framsidan av trädgården. Lite mer gröna inramningar. Eller så gör jag det nästa säsong, det finns ju så mycket annat jag drömmer om. Lite mer "tak" i trädgården, lite mer odlingsyta, lite mer avskärmning till grannen, lite bättre och bördigare jord, lite större växthus....lite mer....bara sitta och njuta.

Det måste till mera väggar för att lumma till det...

Vår, självhushållning och PH- test...

Tycker att man haft vårkänsla i kroppen sedan i höstas. Gräset växer så att man nästan vill gå ut och släppa lös gräsklipparen, buskar och träd knoppas, vissa blommar. Snödropparna blommar snart, i alla fall inne hos grannen.... "-Ingen fara mamma, det blir kanske is till sommaren" lugnar Videkvisten, min 5½ åriga, son mig.

Sitter och småläser i en trädgårdsbok jag drog ner från bokhyllan, Slow gardening av Alys Fowler. Jag stannar upp på sidan om jordens PH-värde. En liten ruta lär mig att göra mitt eget PH-test. Spännande! Det måste jag testa!

Såhär ska man kunna göra:

Hacka 3-4 dl rödkålsblad och koka upp i vatten. Använd sedan kokvattnet som PH- mätare. Rödkålen innehåller ett vattenlösligt färgämne som ska heta flavin och det ändrar färg efter surhetsgrad. Fiffigt!
Lös en msk trädgårdsjord i ½ dl vanligt vatten och tillsätt sedan 3-5 ml (en knapp tsk) av rödkålsvattnet. Sedan är det bara att glutta på vattnet och se vilken färg det fick. Blålila = neutralt, gröngul = basisk och röd = sur.

 

Det måste som sagt testas. Bara för att det roar, inte för att jag har något större behov av att veta hur det ligger till i mina rabatter. Eller?

 

Apropå trädgårdsböcker så hade söta tomten lagt en hård paket på min kudde när jag skulle gå och natta mig på julaftonskvällen. Den är nu lusläst från pärm till pärm och jag har faktiskt börjat om en gång till. För att man kanske missade något i läshasten, och för att jag saknade mandelmannaorden när jag vände bort sista sidan.

 

Mandelmanns självhushållningsbok hade tomten snickrat ihop till mig. Jag måste ha varit snäll!!



 

Litet PS....En sak till var det ju idag, Grattis på födelsedagen, pappa!

På G igen

Är det någon trädgårdsbloggare som hinner skriva några ord nu? Nu när det äntligen satt igång och våras?!

Äntligen, äntligen värker det i grävmusklerna. Här fixas det och trixas i det som skall bli uppdaterade arbetshörnan och köksträdgård framöver. Allt i hörnet runt växthuset. Fortsättning följer.....

Förövrigt så blev jag en aning grön av avund idag när sms kom från gammelpäronen. Gårdagen hade spenderats i Keukenhof......

Våren inställd!

Kan man verkligen göra såhär? Våren är väl en rättighet vi har!?!

Förra året gick folk i t-shirt på stan denna dagen. Vi måste göra något, men vad? Satsa mer på global uppvärmning? Jag är förvirrad.

Det gör inte saken bättre att äldsta sonen blir myndig idag. Det är också förvirrande.

Dagens skörd

Första riktiga vårröjet avklarat. Man känner sig så j-kla nöjd ska ni veta. Fast det vet ni ju. Ett rejält släp med ris, gamla löv och tråkigt avklipperi ivägkört till tippen. Under lövhögar hittades en hel del spirande grönt. Misstänker att De Små Gröna kommer att bli en smula överraskade av kylan nu i natt när det skyddande lövtäcket försvunnit...men man kan inte vara alla till lags. Det gäller även för mina älskade växter. Nu hade jag bestämt mig för att rensa i röran, och enligt min almanacka är det vår.

Champagnehuset är avtäckt

Den första mars avtäcktes bubbelväxthuset ute i uterummet. Då hade inte fläkten behövt jobba på länge. Klart som fasen att det smäller till med över 10 minus igen på nätterna då! Ska fundera vidare här i kväll om jag ska behöva kränga på bubblorna igen. Beslutet är inte taget ännu.

I morse när jag gick till jobbet, tiiiidigt, sjöng fåglarna som galna. Sånger om våren och kommande roligheter ekade längst Strandvägen så att det stod härliga till! Dom struntade fullkomligt i att termometern var under minus-10-strecket. Dom prisade våren och var lyckliga. Det borde vi också göra. Fast det gör vi inte. Vi är människor.

Dagens skörd av Miscanthuspinnar till sommarens odlingar

Svettigt i champagnehuset

Häromdagen sken solen så vårligt och fint. Det blev som sommar direkt i La Orangeria!

De övervintrande invandrarna tittade förvånat på varandra. Agave, oliv och agapanthus ropade: Törstiga, vatten! Citronverbena, klockbuske och fikon sa: Vaddå? E d dax att slå ut ella? I champagnehuset, ja bubbelväxthuset alltså, svettades pelargonerna, fuchsia och de andra i trängseln. Hade dom inte sett så välmående ut hade jag nästan fått en släng av dåligt samvete. Det är på gränsen till koncentrationsläger därinne. Undrar om dom tror mig när jag säger att jag snaaart släpper ut dom.

Snart över

Att man ska behöva lämna västkusten och åka ända in i kallaste inlandet för att se våren sticka upp.

Helgen spenderades på Sjövik med pilkande och promenad på sjön (ja, på isen alltså, trots mitt ihärdiga virus så har jag inte gått och blivit så tokig att jag tror att jag är Jesus) och där i skydd av hus-och takutsprånget stod dom. Snödropparna. Beviset på att vår fysiska och mentala istid snart är över!

Inte ett moln...

Influensan börjar tappa greppet. Vintern också kanske? Idag fick man riktiga vårkänslor. Jag och Minikvisten njöt en stund nere på stranden.

"- Ser du mamma, inte ett vitt moln som förstör det roliga".

Det enda som annars förstörde det roliga var väl att grannen Lotta har blommande snödroppar och inte jag.....Fast jag misstänker att hon fuskat på något sätt. Ska nog lista ut hur!

Vår och mellandagsrea!

Trots att december står och knackar på här bakom helgen så kan man få lite trädgårdslycka när man tar sin "gardenwalk". Man blir dock lite vilse i årstidsgenen och kan lätt få vårkänslor när man ser backsippa och primula stå och le lite halvfruset emot en.

Hur tänkte denna backsippa 'alba' när den bestämde sig för att blomma nu?

Jisses, jag gick in i bloggvärlden och läste lite innan och blev plötsligt varse om att det är första advent till helgen (vilket säkert också kan betyda julskyltningar och grejer.......) och folk pysslar och sysslar i sina stugor inför julen. Jag får erkänna att jag blir lite matt....

Primula auricula

När jag idag tog en snabb sväng in i en av stadens skoaffärer hörde jag säljaren säga till en annan kund "-Ja, vi har redan startat mellandagsrean, något måste man ju göra...."

Söta sidensvansarna lämnade några järneksbär till mig 

Spretiga tankar...

...innan jag går ner i källaren och sätter mig vid symaskinen. Mittemellansonen (hur kan man var mittemellan av fyra tänker ni...) ska ha sina badbyxor uppsydda innan veckans Kretaresa. Knäna måste få solbränna.

Körsbärsblom

Det är lite som att bo i Nangijala nu. Körsbärsblom och annat åtyg som man blir så glad över!  Det går så fort så fort trots kallare vindar. Har man varit på jobbet i några timmar känner man knappt igen sig bland bladverken när man kommer hem.

Som en blommande oliv, Silverpäron

Kände igen mig bland bladverken gjorde jag inte en dag i vårvintras.... Grannen, som är sommarboende, huvudstadsbo, gjorde sin största gärning i trädgården någonsin. Det är bra när man vill, men kanske att man ska läsa på liiite först... Han måttade med sågen och tog i. Alla träden kapades på 2½ meters höjd. Jag skojar inte. Dom KAPADES. Vad ska jag säga...Nu har vi underbar kvällssol lääänge på altanen. Härligt. Man blir inte gladare av att gråta, jag måste skratta åt det. Det blir liksom roligare då. Jag är inte heller något proffs i trädgården, jag vill också mycket. Vi är nog ganska lika, jag och han, trots allt.

Vides vårdträd, M.soulangeana, med en M.stellata i bakgrunden.

I morgon är det ledig onsdag igen. Har inte vågat titta på vädret. Det blir säkert trädgårdsväder. Blir det inte det så blir det väder för att sitta i stolen min (jo, det ÄR bara min stol - nu låter jag som en katt, ser jag) och läsa nyaste boken, 'Chelsea Flower Show och berömda engelska trädgårdar' av Agneta Ullenius. Kan undra när jag kommer dit, till Chelsea? Häromåret var det nära, men av olika anledningar blev det inte av (En av dom var att man inte fick ha barn med sig in. Hur kul är det att lämna familjen utanför och vandra där ensam en hel dag eller två...Hade nog varit alldeles, alldeles underbart, om ni frågar mig...)

Kungsängsliljor

Från engelska delen av familjens håll försöker dom dock övertala mig att i stället åka över när det är Hampton Court showen. Dom säger att den är sooo much better. Framtiden lär visa hur det blir med den saken. Någon som har egen erfarenhet? Hittills i boken har jag läst att det dricks mycket champagne och Pimm's på Chelsea (10 000 flaskor champagne och 24 000 glas Pimm's på en vecka, det är mer än vad sambon shoppade i Tyskland häromveckan så det lär bli fattigt i denna trädgården i sommar, i jämförelse) Får man inte det på Hampton Court tro?

'Purissima'

I veckan blir det Vresrosträff. Denna gången ska vi hålla till hemma hos Elisabeth, och inte nog med det, hon tänker visa oss ännu en trädgård. Kommer nog bli anledning att återkomma med inspirationsbilder. Vi Vresrosor har startat en blogg tillsammans. En alldeles egen hemlig blogg, dold för övriga världen, bara till för oss och våra tankar, våra frågor och sådant vi vill förmedla till varandra. Det rekommenderas verkligen om ni har ett liknade litet gäng som träffas då och då. Det blir liksom ännu mera att prata om och kring när man ses.

Kontraster

Nä, nu väntar verkligen badbyxorna på mej. Hör hur dom ropar.

'Shirley' och 'Negrita'

Ner i källaren med mig och sy upp en centimeter eller två.

Pionerna lovar en hel del i år

Jag är såå sysugen...

Den fyllda vitsippan möter mig vid entrén

Frösådd för minimän

På lillkvistens småkillekalas förra veckan kom grannSigge med flera paket. I ett av dom fanns fröer, solros och pumpa. När vi senare på kvällen var på fest hos kompisar var detta vad han berättade. Att andra paket hade innehåll som lego, verkstygslåda, ballonghelikopter och annat glömde han alldeles att berätta (fast han älskar detta också!).

Tricks och pill när man ska klippa upp påsen med solrosfrön.

"-Jag fick fröer! Precis sådana som mamma har," deklarerade han stolt (han sa INTE "-Jag fick verktygslåda, precis en sådan som pappa har....."). Kan undra vad folk EGENTLIGEN tycker om en sådan unge; Indoktrinerad stackare. Det går över. Eller?

Hoppsan hejsan, fröna åkte visst iväg när man klippte upp...

Det får va hur det vill med den saken, för jag veet att OM det går över (och det gör det säkert) så finns det ändå ett frö som är sått i den lille kvistens hårddisk. Lite senare i livet, när det så är dags, kan han plocka fram sin "kunskap" och få ett rikt grönt liv.

Sådd med precision

Dagens planer. Inställda pga iskyla

Dagens plan var att bygga ett såll. Än har jag inte kommit ut för att börja. Det har blivit att kura framför brasan isället. Misstänker att jag blir kvar här. Häromdagen satt man på altanen i 25 graders värme och nu vill man inte ens gå utanför dörren för den vinande iskylan! Solen verkar försöka sig igenom men den kunde ju faktiskt ansträngt sig aningens mer. De 5 ynka graderna känns som minus. Jag stannar inne!

Jag började gräva ut den kompostbingen som känns färdig att pytsa ut i rabatterna förra veckan. Insåg ganska snabbt att jag kunde behöva ett såll eftersom någon lyckats lägga i lite stora kvistar och dagliljeblad som av någon anledning är svårsmält i komposten. Denna någon kan mycket väl vara jag. Speciellt med tanke på att 99,9 % av det som hamnar i komposten läggs där av mig....

Hade i tanke att göra en träram med kycklingnät, lagom stor att ha över rullebören (skottkärran, för er som tror att ni har ett mera sofistikerat språkbruk). Eller kycklingnät blir för mesigt i sammanhanget? Det kanske behövs sådant där kraftigare grovarbetarnät för sådana här doningar. Erfarenhet någon?

Nä, som sagt, jag ställer in dagens pysselplan och sitter kvar framför brasan. Bredvid mig ligger boken jag håller på att läsa och en oläst trädgårdstidning. Eller två faktiskt. Jag kommer att klara mig, jag lovar. Jag kan ju alltid titta ut då och då på vårväxeriet...

Kul med en ny följare! Hej Linda V, välkommen in till mej.

Det börjar ploppa upp

Det är möjligt att det bara är jag som ser den. Chiligrodden. Men för mig är den stooor. Det första som kommer upp i sålådorna möts med en sådan KÄRLEK :-)))))

Ni ser väl...(och då menar jag inte den lilla snäckan som alltid verkar följa med såjorden från Blomsterlandet)

Då får man väl säga att förgroningssäsongen är igång! I år har jag förberett för odling av det som ska förgro nere i källaren med en stålhylla från Cheapy och kallvita lysrör från Biltema (om nu någon tar mina tips till sig och köper dessa så glöm ej att det bara är armaturen som ligger i förpackningen, lysrören köps separat). Det tillsammans med den där kärleken skall väl få de små sådderna att känna sig som kungligheter. Kan undra om dom fattat att alternativet är en enkel  till komposten?

Lysrörsarmatur från Biltema

I höstas fick jag en näve med frö från föräldrarnas Helleborus foetidus. Jag sådde dom i växthuset och lät dom stå där ute tills frosten kom. Då syntes några tendenser till groende och nu sedan dom kommit in i uterummet växer dom fint (här är allt mellan ett par plusgrader till upp mot 20 soliga dagar så någonstans prickar jag väl in idealtemperaturen :-))).

Spirande grenig julros

Såg att senaste numret av Allt om Trädgård hade ett minitest på plantetiketter. Där fanns bl.a pinnar i trä (bambu) från Botanicus, 39 kr för 5 st, Weibulls 35 kr för 10 st och från Nether wallop trading co. finns det i ek, 5 st för 59 kr. För dom pinnarna måste man antingen ha en rejäl plånbok eller ha väldigt få plantor.

På Biltema hittade jag istället en hel påse med 5 kg pinnar för 55 spänn. Och 5 kg är många pinnar! Det räcker t.o.m till att byta ut dom när träet  ruttnar i krukorna (eller varför inte lägga ett lager olja eller lack på den halvan som ska ner i jorden? Miljövänligt sådant naturligtvis.....)  Egentligen har butiken tänkt sig att vi ska använda trästickorna  till att tända brasan med. Och det kan man ju också göra om man vill det.

Spinkeved från Biltema blir finfina odlingspinnar

Blyerts håller bäst på de flesta planteringspinnar

Våren är definitivt kommer till orangeriet (jo, jag vet att det är ett vanligt uterum men jag vill så gärna kalla det vid detta underbara namn, och i bloggvärlden kan man ju försköna och drömma sig bort!) Tulpaner med och utan lök, hyacinter, iris och pärlhyacinter har fått flytta in för att göra familjen glada och lyckliga (misstänker starkt att ingen annan i familjen ens har noterat att där står doftande härliga lökar, men jag tror på att krypa innanför små- och storkarlarnas medvetande och inväva dom i behaglighetskänsla med sådana här medel)

Miscanthus tittar in i vårlökarnas behagliga boning



Tulpanerna står sig länge i uterummet. Ibland när det kommer fingäster för att bälga kaffe får dom komma in på bordet några timmar.

Drömmen om våren för 54 spänn...

... och jag fick 300 lökar på köpet.


Inga rariteter, men dom gjorde både mig och plånboken lyckliga.

Jag har en kollega som brukar säga -...UNDERBARA NETTO! Jag brukar INTE hålla med, men idag gör jag ett undantag och erkänner att hon kan ha rätt. Ibland. Hamnade där idag när Nästminsting skulle köpa sig två filmer. Just när jag stiger in igenom dörren ropar dom på mig. Lökpaketen. 4.95 riksdaler per paket. Nästan gratis! Jag plockade till mig av narcisser, tulpaner, allium, hyacinter och några krokus. Kan undra om jag skulle definieras som en enkel eller dubbel människa om någon skulle analysera min lycka...??

Förövrigt så doftar katsuran sådär underbart knäckigt kolapepparkakigt nu!

Cotinga-mysteriet löst

Här stod hon ju. En meter längre norrut....


Frågan är då, vem är den andre som står bredvid? Mount Hood? Skall tillsätta en utredningskommission.

Lökhave

Varje vår förbannar jag mig själv att jag inte förköper mig om höstarna på lökväxter. Jag vill ju kunna plocka tjocka stora doftande buketter av narciss och tulpan vid den här tiden! Samtidigt ska det var ett hav av dom i trädgården där det inte märks att jag plockat en enda. Och alla ska vara doftande, vita och cremefärgade. Jag får skärpa mig...


Jaha, på bild 1 visar jag då en gul som inte luktar mer än grönt...


Och sedan, en gökunge, en narciss som hamnat i fel påse en gång. Jag ursäktar den bara för att den är så vacker ihop med blodhasseln, och doftar, det gör den.


'Camilla Duchess of Cornwall', souvenir från vår resa i Cornwall.


Cremevit liten miniatyr 'WP Milner'.


Här skulle 'Cotinga' stå, men den är väl mera rosa i trumpeten...?? Då är det väl någon annan...


Eller det är denna som är 'Cotinga', fast den ser ju likadan ut som den andra... inte konstigt att man blir stressad här i livet. Och ingen bryr sig......


Varför så blyg att man måste titta ner? Du borde stå rakryggad, du är vacker, 'Ice Wings'!


'White Lion' får en kindpuss av clematisen 'Pointy'


En liten underbart doftande narciss som jag bad att få några lökar av när parkpersonalen i Brunnsparken plockade upp dom för vinterförvaring. Jag frågade om namnet och de vänliga hjälpsamma parkarbetarna ringde tom upp sin chef stadsträdgårdsmästaren för att kunna ge mig ett svar. Stadsträdgårdsmästaren letade i sitt minne och sa att han trodde den heter "kockobäng" eller något.... eftersom det iallafall hemma i Skåne "på min tid" betydde att man var lite dum i huvudet tänkte jag att det kanske inte var helt rätt. Nu har jag luskat ut att det är en liten goding ur jonquilla-gruppen som heter 'Kokkopelli'. Nästan rätt alltså.


Ballerina, lökarna jag fick med mig hem från ett planteringsprojekt på Eden Project i Cornwall (ännu ett reseminne därifrån). Vad glad jag blev när jag fick se denna endaste slå ut, dom dök inte upp i fjor så jag trodde dom hade vandrat vidare.


'Shirley' och 'Negrita' i ljuv vårförälskelse.


Spindeltulpan 'Acaminata'. En stor liten skapelse!

Nu är det definitivt...

... hopp om en vår.


Slingerstormhatten brakade igenom häromdagen. Kadoffs!