Trädgårdens tak

Det talas mycket om trädgårdens tak. Det som ger skydd och trygghet ovanifrån. Som bidrar till rumsligheten. I en trädgård utan uppväxta träd känner man sig i regel oskyddad. Det måste vara maskgenerna i en som ger sig till känna. Visst kan man göra en trädgård ombonad och trygg med plank, pergolor, buskar och annat men att ha en trädkrona högt däruppe som blickpunkt är oslagbart. Som en stor famn. Så att man inte ramlar rakt ut i stora vida himlen.
        

Passande form på Neptunigatan

Vår trädgårds tak är bl.a några björkar, tallar och en gammal järnek, men dess trygga famn står nog vår grenade Herr Fur med fru för. De är stora vida och majestätiska. Dom står där tysta och vakar över oss.  Fur med Fru producerar stoora kottar och låånga barr i massor. Visst kan man bli tokig på kottarna och barren men det gäller ju att hitta användningområden för dessa så att man kan känna sig tacksam för överflödet. Kottarna är ju alltid uppskattade till jul och i arbetet som förskollärare kan man ju alltid hitta användningsområden för dom. Barren räfsas ihop och blir bra underlag i min planterings/arbetshörna. Dom har även fått bli häxkvastar till påsk. 

Huldror och älvor sägs bo i tallar.

När jag läser om tallar funderar jag på om mina vänner är svartallar, Pinus nigra, barrens längd och kottarna tyder på det. Får fråga en tallkännare om en sådan går förbi en dag.

Med tanke på att man hittat tallar som är över 1000 år lär nog dessa stå kvar en stund efter att jag lämnat trädgården och susat ut i stora vida himlen. Om ingen motorsåg hinner före.... I kapitlet "Min man förstår mig inte" eller " Män och deras fantastiska maskiner" skulle man kunna läsa om diskussioner, dragkamper och annat smått och gott ur en trädkramares liv...  (Puss på dej, sambon, om du läser detta!)