Vår vårdag

En av familjens alla vårgubbar firades idag. Efter paketöppning var det först fika och sedan lunchgrillning ute i solen på Videkvistens nya trädgårdsmöbler


sedan blev det röj med hans nya trädgårdsredskap.


Äntligen blev växthuset omhändertaget också. Städat och gullat med. Eftersom jag inte kommit till skott och beställt några nya rutor efter kraschen tog sambon tag i saken och pluggade igen med gammal panel som slängts ut från huset. Mannen tager vad han haver och jag blir så nöjd så. Jag är en enkel människa, bara mitt växthus är tätt så är jag glad och tillfreds!


Svåraste tanken idag: -Hur ska jag skugga växthuset i år?


Annars då? -Jo, det växer så det knakar.

Klippo no more

When you're mowing the lawn on a Sunday, and your lawnmower breaks
You can't just leave it unfinished, you'll have to find another way.
You're friends will help if they can, especially if they are a hungry man. A hungry man!

We're in the garden, baby! We're in the garden
We're in the garden, baby! We're in the garden

First we had a broken lawnmower, now we have a deranged leaf blower.
The leaves are scared, they run from the predator, they start to climb a tree.

We're in the garden baby, we're in the garden
......

Vakna lilla Fuchsia

Mina fuchsior blev väckt idag. Några har tillbringat vintern i garaget och några i uterummet. Dom som övervintrat fullständigt mörkt, utan vatten, med bara lite jord slängt över sig har klarat sig till 100 %. Dom som stod fint och ordentligt i jord i uterummet, ljust och med en liiiiiiiten gnutta vatten har därimot mist ett par kamrater.


Jag planterade om och klippte till dom en aning. Jag brukar klippa dom mer sedan om jag ser att det behövs. Ibland kan dom dö en aning ovanför snittet när dom nu sätter igång att växa, så det är bättre att vara lite försiktig med klippandet i början på säsongen. Det är iaf min erfarenhet. Finns säkert andra...

En timmes meditation

Vissa dagar kan man verkligen fundera över hur man spenderar livet. Tyvärr tycker jag att dessa 'vissa' dagar är ganska många. I dag blev det över, efter jobb och jobbrelaterat möte/föreläsning, en kort stunds fika med 3/4 av sönerna och sedan 1 timmes plock med växter i uterummet. Nu en snabb sväng framför datorn innan zzzzzzzzzzzzzzzz......


Mina olivplantor fick sig en ansning. Är det några växter som har gillat vinterförvaringen så är det dom. Snart får dom komma ut och smaka på vindarna också.

Vresiga pelargonkärringar

Stora kramen till mina härliga trädgårdstanter i Vresrosorna! Ni är för goa att ha som grön kanal!


Häromkvällen träffades vi alla 7 hemma hos Elisabeth på Lilljohns. Vi åt och drack underbart gott (bl.a en vårlax med recept från arla.se som var såå god!) och hade pelargoner som kvällens tema.


Visst är det en ynnest att få ha vänner att träffa och bara få prata trädgård, trädgård, trädgård, trädgård, trädgård.........................

Söndag med lera upp till knäskålarna.

Äntligen är spaden satt i jorden ordentligt! Nu är det på allvar, nu är man igång! Det är en sådan skön känsla när man jobbat i trädgården i flera timmar och kroppen värker!


Lillman-Vide och jag har jobbat sida vid sida idag med röj av träd, buskar och skräpstäd. Vi har hittat skalbaggar, gråsuggor och nyckelpigor så det stått härliga till. Vide (3 år på söndag) har sågat, grävt och krattat.

Häromdagen när jag och han låg i sängen och läste Allt om Trädgårds köksträdgårdsbilaga tillsammans ( jo, det stämmer att han fyller 3, inte 73.....) såg han en reklambild för Biltemas trädgårdsredskap för barn. " - Mamma, sånna måste jag nog ha, dom får ligga i mitt fölsedaspaket!" Klart ungen ska ha sin vilja igenom, så dom inköptes direkt.


När man sätter igång såhär i trädgården får man verkligen en känsla av den där "flowen" folk pratar om. Tiden försvinner och man vill bara göra mer, mer och mer!


Kan undra hur många av alla idéer om sommarens trädgård som kommer att bli verkliga och hur många som stannar som drömmar. Pratade med grannen om just detta (grann-Lotta är också en trädgårdstok och tillika medlem i vårt eminenta Vresrosgäng - I morgon är det träff hos Elisabeth! Jippi! Pelargontema var det bestämt. Får nog plocka fram lite sticklingar och annat kul att dra med) vad vore trädgården, och livet, utan drömmarna...herregud så meningslöst det hade varit.


När jag nu kom in i kväll vid halv åtta blev det en tallrik mat och ett glas rött framför inspelade "Trädgårdstoppen" och "Önsketrädgården". Ja, jisses. Bäst att man inte talar om för någon vilket UFO man är....


Växthuset, mitt älskade, pratade jag lite med idag och började petstäda där en aning. Första bästa soliga dag när tiden finns längtar jag efter att få vårfixa där ordentligt. Måste bara ordna rutorna först....var inom Willab igår och köpte grejgrunkor för att fästa upp de nya, ännu ej beställda, rutorna med.


Och till sist, innan läggdags (förmodligen med en trädgårdsrelaterad litterär sak) måste jag visa en suddig bild på första blåsippeknoppen (fasen, grannen hade fyra knoppar, surt!)

Tommasinianus?

Dagen spenderades i Båstad med födelsedagsfirande. Som sig bör i Skåne skall man efter maten gå en runda för att få plats med efterkommande söta rätter. Det var då jag fann dem...


I min barndoms by Erikstorp stod dom kvar och väntade, tant Signes krokus. Genom åren har dom spritt sig i hela byn, över tomtgränser och taggtrådsstängsel. Enligt mej kan det vara Crocus tommasinianus (nej, jag stavar inte fel och galet nu trots att lördagskvällen är sen!) men jag kan ju ha fullständigt fel. Så snart jag utropat min lycka och eufori sprang pappa och hämtade spaden. Ett gäng lökar fick plats i den alltid fullpackade bilen hem.


Trots att jag redan är stolt ägarinna av några snöklockelökar slank ett gäng sådana också med i bagaget från Maj-Britts trädgård. Dom liksom ropade på mig och bad att få se andra vyer i sitt liv.

Lycka i snortider

Lycka är en ny feelgood-tidning när vårförkylningarna drar över familjen (tja, det är kanske bara jag i familjen som uppskattar det...)


Har jag föresten tackat dej, Anna, tillräckligt för min födelsedagspresent?? Prenumeration på Trädgårdsliv. Det är inte bara rösten förkylningen satt sig på...även minnet verkar det som.

Magik eller naturlag

För den skeptiske person som trodde att vitmossan var hokus pokus (du vet vem du är...) tänkte jag nu visa en bild.


13 dagar efter omplanteringen i mossan dyker detta lilla blad upp på den hängiga plantan. Det tyder väl på mer än hokus pokus. Eller iallafall avancerad sådan.

Qui vivra verra

Vad tråkigt det hade varit om man kom ihåg allt. Det ger ju lite mer spänning i livet när man får gå och kika på en knopp varje dag och försöka komma ihåg vad sjutton det är som växer här...(nix, jag tänker inte kolla i mitt facit, min gröna lilla anteckningsbok)


Den som lever får se...

Dropptid

I min egenskap som förskollärare har jag fördelen att få dramatisera mig igenom arbetsdagarna. Nu på vårvintern har jag ibland brukat (under stooor dramatik) berätta för barnen hur snön fick sin färg/varför inte snödroppen är helvit.


Var berättelsen kommer ifrån början vet jag faktiskt inte, men sann, det är den säääkert (Säkert! är föresten en av mina lyssnarcrushar just nu)

"Hur snön fick sin färg

-Snö var ledsen för att han var färglös. Han frågade och bad alla blommorna om dom kunde låna honom lite av sin vackra färg. Alla vägrade som ge av sin färg, alla utom en blomma. Denna blomman var helvit. Snö tackade genom att ge blomman sitt namn, "Snödroppe". Snö lovade också att denna blomma skulle få vara den första att blomma på året och att han aldrig skulle skada den med sin kyla och frost. Eftersom Snödroppen lånade lite av sin färg till Snö är den inte längre helvit."

Till min hjälp i berättelsen, för att stämning och spänning skall bli den rätta, har jag kanske en genomskinlig plastpåse (som spelar Snö innan den fick sin färg), en snödroppe och en snöboll (om det finns kvar, annars kan vad som helst som är vitt spela Snön. En gång var jag Snön själv med ett vitt lakan draperat omkring mig - attans kom på nu när jag skriver att jag naturligtvis först skulle ha haft ett genomskinligt plastskynke över mig :-)))))))))))))fast då kanske jag blivit av med jobbet....)



Hur min vackra ring fick sin färg får ni däremot fråga Renathe som har tillverkat den.

Nu är det definitivt...

... hopp om en vår.


Slingerstormhatten brakade igenom häromdagen. Kadoffs!

HLR

Livräddning på hög nivå var det tal om i gårkväll. Då jag just skulle sätta mig i soffan med en utsökt heminredningstidning hörde jag några som ropade på hjälp! Det var mina orkideér.... Självklart la jag ifrån mig tidningen och rafsade ihop krukorna och vitmossa.


Vis av erfarenheten över att ha räddat en dödssjuk Paphiopedilum förra året (som är påväg att blomma nu!!!!) gav jag dom alla samma kur. Vitmossa, Sphagnum, bäddas runt rötterna och hålls fuktigt det närmsta halvåret.


Nu håller jag tummarna att min kur hjälper på mina stackars vänner. Misstänker att detta låter knäppt i mångas ögon. Varför inte slänga orkideérna när dom blivit misshandlade och mår dåligt?? Nä, varför...eller varför inte.... Världen är full av frågor och inte ens jag har svar på dom alla... måste fundera.


Under tiden vårdar jag mina orkidéer.

På begäran.

Hur svänger man ihop en trevlig lördagseftermiddag med väninnan, var det någon som undrade. Här kommer receptet.


Blanda 180 gram glutenfri mjölblandning, 2 dl socker, 2 msk kakao, 1 msk vaniljsocker,2 tsk bakpulver och 1 tsk fiberhusk.

Tillsätt 1½ dl hett nybryggt kaffe och 150 gram smält smör.


Vispa 2 ägg och häll i dom i smeten.

Blanda kärleksfullt och häll upp smeten i smörjd och kokosbeströdd form. In i ugnen på 175 grader i 35-40 minuter.

Smält 100 gram vit choklad och blanda med 100 gram Philadelphiaost och 1 dl florsocker. Bred på något avsvalnad kaka. Garnera med strimlade apelsinskal.


Servera kakan på en solvarm terass tillsammans med ett eller flera glas (helst så kitchiga som möjligt!) väl kyld jordgubbsbubbel.

Frödagar och såjordsfunderingar

Första fröerna för våren blev nedpetade idag. I morgon är det frökväll med Vresrosorna hemma hos Mari (ÄNTLIGEN!). Ändå vill inte min gamla vanlig såentusiasm infinna sig i år. Tur är kanske det, det har ju blivit lite mycket ibland om åren....


Blir det nu inget av sådden skyller jag på jorden.....denna påsen fick inget vidare betyg i Allt om Trädgårds såjordstest...(fast det testet ger jag inte så mycket för, intresserad? Läs funderingarna HÄR)

Kvalitetstid i glashus

Idag var en av dom där soliga härliga vårdagarna man längtar efter. Tanken var att först måla lister inne på förmiddagen och ägna eftermiddagen till att våra i växthuset. Ett jädrans underkylt väglag i går satte stopp för det....Med en tilltygad höft och en axel ur led var jag tvungen att trösta mig hela eftermiddagen i uterummet tillsammans med en gammal kollega (sorry, Lena, menar inte att du är gammal. Bara att det var en stund sedan vi jobbade ihop i vårt härliga arbetslag!)

(Foto: Lena Johansson)

Toppen!

"Trädgårdstoppen - premiär söndag 20 mars 19:00
Följ med Doreen Månsson och trädgårdsexperten Peter Englander till en dold svensk värld av lustgårdar. Överallt i Sverige finns eldsjälar som har odlat sina trädgårdar i åratal. Nu ska programledarparet kora Sveriges vackraste trädgård bland landets 20 finaste. De kommer att vända på varje tuva och titta bakom varje buske för att kunna dela ut guld, silver och brons."

(detta lovar TV 8)

Det knoppas och man hoppas

att våren är påväg. Det är väl klart som katten den är! Än har den inte missat oss något år här uppe i de Sibiriska gränsmarkerna. Läser man på trädgårdsbloggar så verkar dom flesta satsa på våren i morgon. 1 mars. Trädgårdsfolk är underbara optimister!


I rabatterna tar växterna det ännu med ro. Bara en och annan modig våghals som sticker ut näsan.


Min stackars buskpion ser ut att be om hjälp till återfödelse. Hon måste få bäddas om med lite bättre jord framöver. Ska jag göra det till våren eller vänta till hösten? Angenäma problem att lära sig och lösa.


Julrosor kan konsten att glädjas först av alla på våren. Om jag sätter fler, blir glädjen större då?


Sticker jag ut min näsa inser jag snabbare än kvickt att våren har en bit kvar innan jag vill knoppas...


Tur att bokrean kommer som lite lindring vid denna tiden. Man blir liksom tvungen att köpa sig lite tröst och inspiration (och det trots att den lokala bokhandeln rear det mesta för större pengar än internetbokhandlarna...det är nog för att man får ju tjuvbläddra lite innan man bestämmer sig)

Drömmar av glas i kras

Nä, det är inte så illa som det låter, men lite ledsen (störtförbannad, kan man också stava det) blir man när stormfan tar med sig mittpartiet på baksidan av växthuset. Men, men, vad gör väl det när världen brinner och magbakterier härjar?

Ballerina

Apropå tulpaner och tulpankras. Funderar på hur "mina" tulpaner ser ut till våren på Eden Project i Cornwall.


När vi besökte detta lilla under i ett gammalt grustag fick man plantera "Ballerina" tulpanlökar i krukor som sedan skulle sättas ut i området. Hade varit kul att se resultatet. Som tack för hjälpen fick man en påse lökar. Tyvärr kom mina aldrig upp här hemma..tror jag (detta påstående grundar jag på att jag inte sett dom i trädgården)



(Bilderna är lånade från Odla.nu)

Häälligt!

En veckas oplanerad "ledighet" blev det utav några små prickar. Minsting fick vattkoppor. En av dagarna i veckan blev det premiärfika i uterummet bland övervintrarna (jodå, dom flesta verkade klara julaftonens lilla miss....)


Vi njöt i solen, i kortärmat, i ljuvliga 17 grader, hela eftermiddagen. Prickungen hjälpte mig att klippa lite i pelargoner, vattna och småpyssla. "-Häällligt å va hemma" , sa 2,5 åringen och sken i kapp med med sina koppor.


Vi plockade lite frön från Pelargonen alchimilleoides.


Konstaterade att oliverna har trivts denna vintern.


Kan ni tänka er doften där i uterummet när man rör runt bland rosmarin, doftpelargoner, jord, vildvitlök och allsköns annat grönt och skönt. Inte konstigt att man tycker det är häälligt.

Tulpankras...

...är ett underbart ljud. Kan undra varför man tycker det?