Det knoppas och man hoppas

att våren är påväg. Det är väl klart som katten den är! Än har den inte missat oss något år här uppe i de Sibiriska gränsmarkerna. Läser man på trädgårdsbloggar så verkar dom flesta satsa på våren i morgon. 1 mars. Trädgårdsfolk är underbara optimister!


I rabatterna tar växterna det ännu med ro. Bara en och annan modig våghals som sticker ut näsan.


Min stackars buskpion ser ut att be om hjälp till återfödelse. Hon måste få bäddas om med lite bättre jord framöver. Ska jag göra det till våren eller vänta till hösten? Angenäma problem att lära sig och lösa.


Julrosor kan konsten att glädjas först av alla på våren. Om jag sätter fler, blir glädjen större då?


Sticker jag ut min näsa inser jag snabbare än kvickt att våren har en bit kvar innan jag vill knoppas...


Tur att bokrean kommer som lite lindring vid denna tiden. Man blir liksom tvungen att köpa sig lite tröst och inspiration (och det trots att den lokala bokhandeln rear det mesta för större pengar än internetbokhandlarna...det är nog för att man får ju tjuvbläddra lite innan man bestämmer sig)