måndag 13 februari 2012

Grönt arv

Man tänker ganska ofta på dom som inspirerat en genom livet. Trots att dom är borta sedan många år lever dom i allra högsta grad i ens värld.

Den som bjöd in mig i odlandets underbara beroende var min mormor. När jag var liten hängde jag mycket med henne. Mormor och morfar bodde precis intill oss i Erikstorp (ett steg upp på åsen i Båstad) och jag kunde gå dit när jag ville. Tilläggas kan är att när jag var liten var det bara sommar, sommar och sommar. Och var det inte det så var det vinter en snabb runda med vallavis av skidåkarsnö.

Jag tar en promenad med min get, som morfar köpte åt mig istället för en hund. Och, nä, Harry Potter var inte på besök, vi hade en sådan bil...
När vi inte satt i hammocken, drickandes saft och spelandes Svälta Räv så petade vi ner fröer i landet. Mest grönsaker, blommor har jag faktiskt inget minne av... emellanåt så tog vi upp en morot, drog av den värsta av jorden på den daggvåta gräsmattan och åt. Det knastrade mellan tänderna och vi njöt av vårt odlande.

Undrar om mormor var medveten om vad hon sådde för frö i sitt lilla barnbarn? Att hon gav den största gåvan hon kunde ge...

4 kommentarer:

  1. Vilka härliga odlarminnen du har! För min del tillbringade jag också mycket tid med min mormor men hon var ingen stor odlare. Jag tror att mina trädgårdsgener kommer från farfar, som tyvärr dog när jag var 5år. Han hade en fantastisk trädgård (jag har bara sett den på bild) med både blommor, grönsaker och fruktträd. Jag vill gärna tro att det var hans gröna fingrar som jag ärvt en liten bit av.

    Ha en fin vecka. Kram!

    PS. Häftigt med en egen get.

    SvaraRadera
  2. Härliga minnen, geten var ju lite otippad! Jag lovar att återkomma om chokolääääden:-)

    Kram
    Anna

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Kul att du gillar min blogg, och jag ber verkligen om ursäkt för att jag har råkat valt samma namn som du. Tyckte jag kollade runt så noga för att det inte skulle bli så, men tydligen inte då, sorry :-/

    Är inte riktigt lika aktiv som du, och vet egentligen inte vad jag vill eller hur länge jag vill hålla på med bloggandet. Vi får se helt enkelt.

    Härlig blogg du har :-D
    Allt gott
    Malin

    SvaraRadera
  4. Det är väl du till 100% med en get i ett snöre. Vad vore man utan mormor och morfar och farmor och farfar också naturligtvis?

    Kramar
    Annapanna

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad om du skriver en hälsning.

Har du ingen egen blogg eller googlekonto, klicka i Anonym så kan du skriva en hälsning ändå.