Agriturismo på Sardinien

För ett par veckor sedan fyllde jag hiskeligt ojämt, och det beslutade vi oss för att fira på Sardinien. I fyra dagar susade vi runt med bil på ön. Vi höll oss i den norra delen och kryssade mellan Alghero, La Pelosa i Stintino och Santa Teresa de Gallura. En av höjdpunkterna var tänkt att vara natten hemma hos fårbönderna på ett Agriturismo. Det visade sig bli både höjd- och lågpunkt i ett.

 

Skön utsikt från terrassen

Jag mailade familjen ett par vändor innan vi kom dit. Eftersom jag är glutenintolerant var ju detaljen med maten som de skulle servera oss lite angelägen. Jag fick svar tillbaka på den mest klockrena engelska som tänkas kan, så jag misstänkte aldrig att dom hade ett bra översättningprogram på datorn...Så bra översättningsprogram finns inte!! Att deras hemsida enbart fanns på italienska bekymrade mig inte....


Gårdshunden höll stenkoll på oss!

Men....det visade sig att det troligtvis finns bra program för språk och grammatik...familjen kunde inte ett ord engelska. Den andra gästen som var inkvarterad i ett annat rum, och som vi skulle sitta och äta middagen i några timmar med, var italiensk affärsman och han kunde......inte heller han engelska. Inte ett ord. Det blev med andra ord ett ganska komiskt kommunicerande och kanske inte några djupare samtal. Politik och världsfred lämnade vi därhän för kvällen...

 

Vin i långa rader

Att digestivon var framställd av blad från gårdens eget stora lagerträd var däremot något som inte behövdes många omtagningar förrän jag förstod. Att kunna sitt vetenskapliga latin är det enda som behövs ibland!

 

Hela medelhavets vegetation i en trädgård!

Språk, kommunikation och möten i all ära, men vad som intresserar mig är ju det gröna.... Och jag tror minsann att lilla söta tanten med sin gubbe och son hade lyckats med att skapa en trädgård innehållandes allt som man någonsin kan tänka sig skall finnas i en medelhavsträdgård. Allt enligt boken. You name it! T. o. m självaste medelhavsgurun Peter Englander skulle göra i byxorna av lycka! Allt var stooort , och såg ut att ha odlats där i många, många år. Granatäppleträd dignande av frukt, rosmarinbuskar, olivträd, pinje, vin, persika...



"Vår" balkong

Hade inte sambon stått bredvid bilen på förmiddagen med klockan i hand så hade jag nog suttit och sniffat under korkeken fortfarande.

Och den där 6 månaderslagrade lagerdigistivon drömmer jag om fortfarande. Mums. Kan undra om jag kan få ihop till ett glas från min lilla planta i växthuset....



Rostigt i trädgården går alltid hem, trend eller inte!

Ananassalvia

Ananassalvian, Salvia elegans, har jag för att den är så god att lägga i sallader och i efterrätter. Nä, nu ljög jag... ananassalvia har jag bara för att jag tycker om att krossa bladen mellan fingrarna och känna doften när jag går förbi.

Salvia elegans blommar nu i växthuset

Och så har jag ananassalvia för att jag gillar namnet. En rolig kombination helt enkelt. Ananas och salvia. Lite otippat sådär. Ibland kan det bara vara så enkelt i Landet Trädgård.

Doftande bukettutmaning

Min utmaning med Rosenvit är väl kanske inte den våldsammaste utan mer en långsamt lunkande utmaning som smyger sig fram. Nu kommer här ett kryddigt doftande och utmanande nummer.....

Dagens bukett från trädgården består av luktärt, rosmarin, hortensia, kärleksört och lavendel. Vasen som bär upp utmanaren är en svart-vit tysk 50-60 talare från Strehla.

Visste ni att kärleksörten blivit utsedd till årets ätliga perenn av Ätliga perennagruppen. Visste ni ens att Ätliga perennagruppen existerade? Jag tycker att det är lite humor....liksom att jag läste att det var kladdkakans dag häromdagen.... Jag menar liksom, eh....ja. Jo, jo alla fall så ska nya blad från Kärleksörten vara rika på c-vitamin och smaka smaskens i sallader, i soppa och i wok. Det får man väl ta och testa en dag då. Använder jag bukettens kärleksört så kan jag ju alltid peta i lavendeln och rosmarinkvistarna också om det smakar apa.

Botemedel mot fågelinfluensan

Läser ni rubriken så tycker ni säkert att jag är oerhört duktig som hittat det...men det är faktiskt min sons förtjänst...

Eftersom delar av familjen är snoriga, värkiga och febriga och jag själv började känna mig sämre och sämre i gårkväll så sa jag vid kvällsmaten: "- Nähä minsann, här behövs det en Jägermeister för att mamma ska krya på sig!"...och så blev det lite tal kring denna fantastiska örtadryck.

I morse blev det så tal om att vi måste fylla på fågelrestaurangerna i trädgården. Hur nu sonen på 4½ än tolkade samtalen så slutade det med att han frågade om fåglarna tycker om "Jägermajs". Först begrep jag inte sambandet men han förklarade: "-Ska vi ge dom lite "Jägermajs" också så att dom blir friska?"

Sagt och gjort, såklart att vi hänger ut en flaska till dom stackars frusna snorpippina.