Orangeri

Alldeles bara för Helenas Hem och Trädgårds skull kommer här ett "specialreportage" om mitt älskade bästarum (hon ville se det utifrån) :-))

Mitt (jaja, vårt då) uterum som jag vill envisas med att kalla för Orangeriet. Inte för att jag springer runt och kallar det för orangeriet till vardags, det låter lite långt och krystat att säga tycker jag, men det är ett vackert ord att titta på i tryck. I min alldeles vanliga vardagsmun blir det uterum, men i mitt huvud benämns det, tyst så att ingen hör;  Orangeriet. Jag är lite avundsjuk på Marinas Trädgård, hon har hittat ett så fantastiskt ord på sitt växthus. Lugnet. Det låter så vackert och så lätt att säga... "- Nu går jag ut i Lugnet en stund...". Åhhhh...

Rummet med stort O ligger ut mot gatan, men som tur är bor vi vid en vändplats och trots närheten till stranden tar folk andra smidigare vägar när dom skall vandra runt i våra kvarter.

Orangeriet ligger och trynar mot söder och har husets tegelvägg i ryggen mot norr (precis som det ska vara enligt böckerna, arkitekten tänkte på mina behov redan 1956. Fantastiskt. 12 år innan jag föddes.) Här lever vi dagligen (ser ni, nu skrev jag VI!) från februari till oktober. Äter, sover, läser, umgås och odlar.  Mitt i vintern kan våra gäster få sin fördrink serverad härute. Levande ljus och ångande dryck har det brukat vara, har inte provat Jukkasjärvimodellen ännu. Kanske blir det nästa vinters bjudning (passa er Rosenvitfamiljen, stor risk att ni blir försökskaninerna!!!) Jag brukar ofta säga (jag tjatar om det enligt sambon) att vi inte behöver fler rum i huset. Kan undra om jag fortfarande sagt det om vi bara hade haft detta rummet. Hade jag fortfarande hävdat mysfaktorn med fyra älskade söner och en dylik sambo på dryga 25 kvadrat? Nä, det är nog bra att orangeriet finns för vår njutning, så kan vi göra annat på andra kvadrat.

Här lever man verkligen med och nära årstiderna, trots att det är gata utanför och ingen vid skogs- eller havsvy. Här övervintrar oliver, pelargoner, fikon, fuchsior, agapanthus, physalis, agave, rosmarin och annat som behöver frostfritt. I år har jag ju haft ett övervintringstält (hu, vad fult det har varit men funktionellt :-))) för de som velat ha några grader mer (växter pratar jag om nu alltså). Därinne har en termostatreglerad fläkt fått husera. Oliver, fikon, agave och agapanthus m.m har fått stå utanför tältet. Denna vintern har det nog varit en sisådär minus 16 som lägst (tror jag, vi var ju i Thailand när det var som kallast ;-)) och det är precis på gränsen för vad som går att hålla emot frost där inne. De stora fönsterrutorna som täcker två av väggarna är inte isolerade (enkelglas alltså). Däremot är tak och till viss del golvet det.

Med tanke på att ett orangeri från begynnelsen var ett ställe där fint folk vinterförvarade sina citrusväxter borde jag ju verkligen ha någon sådan kan man tycka. Sedan jag blev med detta älskade rum har det endast bott en citrus däri. Tyvärr dog den förra året. Om det är bevis på att jag inte är av slaget fint folk eller om det har andra betydelser spekulerar jag inte i.

Så var det då hur det ser ut utifrån, Helena. Sambon min säger att jag alltid har för långa utläggningar innan jag kommer till saken...skulle inte tro att jag någonsin erkänner att han har rätt. Så här kommer bilder, håll till godo. Vet inte vilket orangeri som det liknar? Kew Gardens? Rosendal? Sofiero? Jag kanske ska ha en omröstning....

Funderar du mer på vad ett orangeri egentligen är? Läs här.



Dagen i bilder

Sol i hela sinnet idag! Öronen börjar hänga med (Äntligen kan jag höra på mitt knasöra! Att det sedan hörs lite för bra och för mycket är en annan historia, man får ju vara glad för varje förbättring!) och vårkänslorna är på topp! Eftersom jag tänker bädda ner mig i sängen och titta på Halv åtta hos mig och kanske något avsnitt av How to be a Gardener så får nu bilderna här tala för sig själv... Speak out:

Lillkvisten och hans mor spann loss i växthuset. Här får morsan hjälp med att få bort spindelväven från krukorna.



Tulpaner på lök i uterummet (ORANGERIET för bövelen!)

Ett gäng pelargoner fick komma i ny jord och gullades lite med i dag.

Physalisskörd till fikan

Jäklar i min lilla låda om inte brevbäraren kom med godsaker idag också.... Fixa!

När solen börjar att gå ner och övervintrarna är ompysslade för dagen lägger sig imman tung på rutorna i mitt ORANGERI.

Hur blir man bloggare?

Hur blev det såhär? Att man började blogga om sitt gröna nörderi?

Jag tror att jag får skylla på Allt om Trädgårds chatt i slutet på 90 talet. Om jag minns rätt i dimmorna så var det föregångaren till det som blev forumet sedan. Oj, vad kul det var! Jag kunde sitta uppe sent, när jag borde varit i säng, och chatta med andra trädgårdsknäppisar. Vi skrev om med- och motgångar i trädgården och oftast satt man och skrattde så att tårarna rann. Ganska svårt att förstå för en ickeintresserad tror jag.....

Sen blev det ändringar och chatten lades ner. Forumet kom men det blev liksom inte lika bra.... Eller bra blev det väl, men inte lika personligt.

Fast jag hängde på och har gjort sporadiska besök. Häromdagen loggade jag in och såg att jag faktiskt började mitt bloggande där (minnet är ju hiskeligt dåligt får jag säga.....) för att sedan gå över till en egen hemsida och sedan starta upp Mina Gröna Tankar.

Vad gjorde att ni började blogga? Är det någon som kommer ihåg chatt-tiden på AoT, någon som var med?

Det börjar ploppa upp

Det är möjligt att det bara är jag som ser den. Chiligrodden. Men för mig är den stooor. Det första som kommer upp i sålådorna möts med en sådan KÄRLEK :-)))))

Ni ser väl...(och då menar jag inte den lilla snäckan som alltid verkar följa med såjorden från Blomsterlandet)

Då får man väl säga att förgroningssäsongen är igång! I år har jag förberett för odling av det som ska förgro nere i källaren med en stålhylla från Cheapy och kallvita lysrör från Biltema (om nu någon tar mina tips till sig och köper dessa så glöm ej att det bara är armaturen som ligger i förpackningen, lysrören köps separat). Det tillsammans med den där kärleken skall väl få de små sådderna att känna sig som kungligheter. Kan undra om dom fattat att alternativet är en enkel  till komposten?

Lysrörsarmatur från Biltema

I höstas fick jag en näve med frö från föräldrarnas Helleborus foetidus. Jag sådde dom i växthuset och lät dom stå där ute tills frosten kom. Då syntes några tendenser till groende och nu sedan dom kommit in i uterummet växer dom fint (här är allt mellan ett par plusgrader till upp mot 20 soliga dagar så någonstans prickar jag väl in idealtemperaturen :-))).

Spirande grenig julros

Såg att senaste numret av Allt om Trädgård hade ett minitest på plantetiketter. Där fanns bl.a pinnar i trä (bambu) från Botanicus, 39 kr för 5 st, Weibulls 35 kr för 10 st och från Nether wallop trading co. finns det i ek, 5 st för 59 kr. För dom pinnarna måste man antingen ha en rejäl plånbok eller ha väldigt få plantor.

På Biltema hittade jag istället en hel påse med 5 kg pinnar för 55 spänn. Och 5 kg är många pinnar! Det räcker t.o.m till att byta ut dom när träet  ruttnar i krukorna (eller varför inte lägga ett lager olja eller lack på den halvan som ska ner i jorden? Miljövänligt sådant naturligtvis.....)  Egentligen har butiken tänkt sig att vi ska använda trästickorna  till att tända brasan med. Och det kan man ju också göra om man vill det.

Spinkeved från Biltema blir finfina odlingspinnar

Blyerts håller bäst på de flesta planteringspinnar

Våren är definitivt kommer till orangeriet (jo, jag vet att det är ett vanligt uterum men jag vill så gärna kalla det vid detta underbara namn, och i bloggvärlden kan man ju försköna och drömma sig bort!) Tulpaner med och utan lök, hyacinter, iris och pärlhyacinter har fått flytta in för att göra familjen glada och lyckliga (misstänker starkt att ingen annan i familjen ens har noterat att där står doftande härliga lökar, men jag tror på att krypa innanför små- och storkarlarnas medvetande och inväva dom i behaglighetskänsla med sådana här medel)

Miscanthus tittar in i vårlökarnas behagliga boning



Tulpanerna står sig länge i uterummet. Ibland när det kommer fingäster för att bälga kaffe får dom komma in på bordet några timmar.

Grönt arv

Man tänker ganska ofta på dom som inspirerat en genom livet. Trots att dom är borta sedan många år lever dom i allra högsta grad i ens värld.

Den som bjöd in mig i odlandets underbara beroende var min mormor. När jag var liten hängde jag mycket med henne. Mormor och morfar bodde precis intill oss i Erikstorp (ett steg upp på åsen i Båstad) och jag kunde gå dit när jag ville. Tilläggas kan är att när jag var liten var det bara sommar, sommar och sommar. Och var det inte det så var det vinter en snabb runda med vallavis av skidåkarsnö.

Jag tar en promenad med min get, som morfar köpte åt mig istället för en hund. Och, nä, Harry Potter var inte på besök, vi hade en sådan bil...

När vi inte satt i hammocken, drickandes saft och spelandes Svälta Räv så petade vi ner fröer i landet. Mest grönsaker, blommor har jag faktiskt inget minne av... emellanåt så tog vi upp en morot, drog av den värsta av jorden på den daggvåta gräsmattan och åt. Det knastrade mellan tänderna och vi njöt av vårt odlande.

Undrar om mormor var medveten om vad hon sådde för frö i sitt lilla barnbarn? Att hon gav den största gåvan hon kunde ge...

Ipad, från tvekan till beroende

Jag är fullkomligt förälskad!

Från att ha tyckt att det var en otroligt onödig pryl till att bli totalberoende på...jag ljuger inte om jag säger 2½ minut.

Jag är beroende av att läsa om trädgård, trädgård, trädgård. Denna lilla älskling förenklar...allt!

Jag säger inget mer, vissa förstår mig, andra skakar på huvudet...

Magkänslan säger mig att detta kommer att bli en livslång kärlek (iaf tills det kommer någon ny revolutionernade teknikpryl om sisådär ett halvår)

Trädgårdens tak

Det talas mycket om trädgårdens tak. Det som ger skydd och trygghet ovanifrån. Som bidrar till rumsligheten. I en trädgård utan uppväxta träd känner man sig i regel oskyddad. Det måste vara maskgenerna i en som ger sig till känna. Visst kan man göra en trädgård ombonad och trygg med plank, pergolor, buskar och annat men att ha en trädkrona högt däruppe som blickpunkt är oslagbart. Som en stor famn. Så att man inte ramlar rakt ut i stora vida himlen.
        

Passande form på Neptunigatan

Vår trädgårds tak är bl.a några björkar, tallar och en gammal järnek, men dess trygga famn står nog vår grenade Herr Fur med fru för. De är stora vida och majestätiska. Dom står där tysta och vakar över oss.  Fur med Fru producerar stoora kottar och låånga barr i massor. Visst kan man bli tokig på kottarna och barren men det gäller ju att hitta användningområden för dessa så att man kan känna sig tacksam för överflödet. Kottarna är ju alltid uppskattade till jul och i arbetet som förskollärare kan man ju alltid hitta användningsområden för dom. Barren räfsas ihop och blir bra underlag i min planterings/arbetshörna. Dom har även fått bli häxkvastar till påsk. 

Huldror och älvor sägs bo i tallar.

När jag läser om tallar funderar jag på om mina vänner är svartallar, Pinus nigra, barrens längd och kottarna tyder på det. Får fråga en tallkännare om en sådan går förbi en dag.

Med tanke på att man hittat tallar som är över 1000 år lär nog dessa stå kvar en stund efter att jag lämnat trädgården och susat ut i stora vida himlen. Om ingen motorsåg hinner före.... I kapitlet "Min man förstår mig inte" eller " Män och deras fantastiska maskiner" skulle man kunna läsa om diskussioner, dragkamper och annat smått och gott ur en trädkramares liv...  (Puss på dej, sambon, om du läser detta!)

Tulpanstudier

Nu har det varit mycket tulpaner som snurrat runt i huvudet några dagar. Köpte Susanna Roséns "Stora Tulpanboken" häromdagen (239 kr på Adlibris, gillar deras priser.....) Oj, vad massamånga olika det finns! Kan undra varför folk då ska envisas med att fylla trädgårdarna med de ögonallergiframkallande röd-orange-gula.....

En liten favorit jag hittade i boken är Tulipa primulina. En liten vild sötnos. Den kanske man skulle ta och leta reda på. Det gäller att passa sig, man blir lätt nördiserad när man lusläser böcker om en enda art...

Tulipa primulina (bild från Tulipessavages)

Det är nog bäst att jag tar mig i kragen och lugnar mig. Det är bara att titta ut i uterummet på de 150 lökarna som ligger glömda och oplanterade därute. Dom liksom hånler....

Däremot ser jag med tillförsikt fram emot att få se resultatet i lammöronrabatten, där 'Queen of Night' ska sväva som svarta hål över en silverglänsande pöl....Oj,oj,oj!!!

Apropå lökar och nördar. Henrik Zetterlund har börjat blogga om händelser på Gbg Botan. Hoppas på många intressanta inlägg! Spana in.