lördag 20 september 2014

Det luktar ärtor

Luktärtsår. Luktärtsjord. Luktärtskrukor för sådden... Ja, inte verkar de vara enkla dessa små prinsessor. Egentligen vill man inte ha att göra med svåra typer. De får liksom klara sig själva och sitta och deppa i ett hörn bäst dom vill. Var å en har sitt....


Fast luktärtorna har ändå lite humor i den melankoliska misären. Lite det jag gillar. Dom gör lite som dom vill. De fina gröna magasinen skriver sig blå om hur känsliga rötter dom har, om hur soligt dom vill stå, om någon svamp som bildas i jorden kring de stackarna, om att plocka blommor för s-tan annars slutar dom att blomma...


Min känsla är att luktärtorna säger: Hitta ni på och skriv vad ni vill. Vi gör ändå lite som vi tycker och tvärtom ibland...


Något som de gröna magasinen iaf har rätt i, är att dom doftar. Dom doftar något så gräsligt gott så att man blir knäsvag. De flesta iallafall. Min underbara 'Black Knight' doftar inte mycket. Fast i säljarnas kataloger bjuds den ut som "väldoftande". Allt är relativt.


Varje år säger jag: Nästa år ska jag ha många, många olika sorter!!!


2 kommentarer:

  1. Precis som vi: Vackra som sjutton, väldoftande, extremt egensinniga, helt ljuvliga och oemotståndliga!

    Kram
    Anna

    SvaraRadera
  2. Visste inte ensa att luktärtorna är känsliga. Kanske bäst att inte veta ibland och bara trava på i ullstrumporna... Blir jättesugen på 'Black Knight' till nästa år. Så flott! Att den inte doftar så mycket är snarare ett plus för mig som är allergisk.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad om du skriver en hälsning.

Har du ingen egen blogg eller googlekonto, klicka i Anonym så kan du skriva en hälsning ändå.