Sparris

Jag tänkte mig att anlägga en sparrisbädd i vår. För en sisådär 10-15 år sedan tänkte jag likadant. Då införskaffades 10 stycken plantor, bädd anlades efter konstens alla regler och hälften planterades. Tyckte att det räckte med fem i landet. Man behöver ganska stor plats om man tänker sig att odla för storkonsumtion. De överblivna plantorna blev skeppade till föräldrarnas grönsaksland i Båstad. Med den förhoppningen att bli bjuden på läckra sparrisrätter även när jag kom dit på besök.

Hur nu allt blev och kom sig så kan man väl säga att av de stora planerna och drömmarna blev inte så mycket. Jag lämnade min älskade trädgård och grönsaksland för vidare vidder (fritt för tolkningar) innan sparrisen blev skördemogen. Vilken tur då att jag adopterade bort några plantor till föräldrarna... jo, fast alltid när jag kommer dit är sparrisen dom skördat just uppäten...


Tången införskaffad

Nu är tanken alltså att jag ska sätta några plantor igen. Bara ett par stycken för ett knappt husbehov. Jag har lärt mig att man bara får titta på dom de första åren. Plantorna behöver krafta till sig innan man börjar skörda. Det kommer att bli en lång väntan....och så misstänker jag att när jag äntligen får börja plocka av dom så kommer nya rön som säger: Skörda första året för Guds skull!!

För att nu sparrisen ska få extra kraft så tänker jag ge dom tång som gödselgött. Sparris ska ju vara en maritim växt från början så lite tång ska väl få dom att njuta och vilja växa som bävrar! Och njuta ska dom få göra. Rätt in i munnen på mej!