Jag, en fågelrasist

Ibland kan jag förstå problematiken kring vilka gäster man vill ha in på sin restaurang eller klubb. Det där som handlar om att man vill ha "rätt klientel". Det är ju ändå ägarens ställe. Liksom... Likväl som han eller hon bestämmer vad som ska serveras borde man få bestämma vilka som serveras. Så att hela konceptet blir så där som man tänkt sig. Liksom....

Inte färgglad precis, men helt ok på min servering

Fast nu, i mitt fall, handlar det inte om färg och form på människor utan fåglar. Jag vill få bestämma vilka som skall serveras vid fågelrestaurangen hemmavid. Skälen är naturligtvis högst egoistiska och handlar inte så mycket om att mitt hjärta blöder för stackars vinterfåglar. Nä, nog kan skator och kråkor flytta söderut dom också om dom vill ha värme och mat. Men inte då! Nä, dom är säkert för lata, hela släktet. "Inte behöver jag flyga flera tusentals mil när fågelbordet i Falkenberg är fullt av godsaker. Jag stannar!", verkar dom skräna. Och vilket bordsskick dom har, flaxar och kraxar och spiller ut. Emellanåt känns det som om jag har någon slafsig pizzeria eller grillkök istället för den Guide Michelinrestaurang jag en gång öppnade. Kan det vara för att jag serverade Jägermeister i trädet i fjol? Det kanske missuppfattades....

Men hallå, det där var ju faktiskt mina dekorationer ni käkar på. Restaurangen ligger några meter längre åt nordöst...

Ja, mina skäl att välja publik är egoistiska. Jag vill sitta inne i stugvärmen  (eller stå i köket och slänga ett halvt öga ut då och då, är kanske närmare sanningen....) och titta ut på små fina, helst färgglada, småfåglar som näpet pickar omkring bland mina generöst serverade fröer och frukter. Min högsta önskan är att få hit domherrar (och då menar jag herrarna, fruarna är inte lika vackra så dom får faktiskt äta på något annat ställe). Kommer dom så får dom VIP-hörnan. Då ska jag mingla med och känna mig som en fåglarnas Alexandra Charles.