...var det när jag såg en Tricyrtis första gången. Tror att det var på en växtmarknad med Trädgårdsamatörerna. Eller så kan det ha varit på Horsabäcks plantskola. Den tog mig med storm i vilket fall som helst. Minns att jag tänkte att det där måste bara vara en ettåring. En sådan snygging kan inte höra hemma i vårt klimat.
Vad fel jag hade. Den är tacksam och trivs utmärkt hos oss och blommar dessutom nu! När man tror att allt är över...då kommer den och gör en sådär alldeles lycklig ända innanför fläsket och djupt in i märgen. Jag måste skaffa många fler. Vill ha ett helt hav!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du skriver en hälsning.
Har du ingen egen blogg eller googlekonto, klicka i Anonym så kan du skriva en hälsning ändå.