Den som väntar...

Hemma igen efter några dagars semesterfirande (Skara Sommarland - denna gången fick jag inte lurat till mig några botaniska utflykter längst vägen). Vädret måste ha varit starkt uttorkande när vi var borta för jösses vad torrt det var i rabatter och gräsmatta. T.o.m i skuggan under en stor rhododendron stod mina bräken och ormbunkar och darrade av torka, alldeles ihoprullde i bladen. Hade dom kunnat vifta på svansen när jag kom hem skulle dom nog gjort det. Så fort jag satte på vattenspridaren nu så kom det även uppifrån.


Vad det händer mycket när man är borta. Troligtvis händer det när man är hemma också men man ser det inte på samma sätt. Eller så väntar växterna in till man skall bort en sväng på några dagar och liksom tänker...åh, härligt, nu kan jag växa och blomma i lugn och ro. Och så bara exploderar det!
Det händer mindre roliga saker också. Skulle kunna nämna att grannen nu hittat de första snigelfulingarna i sin trädgård...men det gör jag inte, för då kanske ordets makt ser till att dom vandrar över gränsen till min trädgård...


Äntligen har jag en blommande grönlilja, Zigadenus elegans, i min trädgård! Som jag längtat och kämpat för att nå målet. Jag har sått gång efter annan, fått upp några plantor som efter ett tag bara gått tillbaka därifrån dom kom. Andra sådder har inte visat sig alls trots både stratifiering och andra både här och därifieringar. I våras (eller om det var i höstas) köpte jag så en planta och nu blommar den!! Med 10 blommor och ytterligare 17 knoppar påväg (jodå, jag var ute i regnet nu och räknade)