Fetare

Mitt i permafrostens månad, februari, började tomatfröerna komma i jorden här i hushållet. De som vann groracet var en brun liten söt körsbärsgoding och 'Marmandine' (det är namnet jag en gång fått den som, möjligt att det är 'Marmande' som är det riktiga. Eller så är det en petit 'Marmande', någon som vet?). Dom två förenades i en omfamning och passerade målsnöret tillsammans. Detta gjorde dom efter en sådär cirka 10 dagars gosande och grufflande i såjorden.

 

Det är också dom som tillsammans med vildtomaten, Solanum pimpinellifolium, fick första tjing på att bli omplanterade i större krukor och fetare jord idag. Lite fränt är det att när man planterar om tomater, som kanske gått och blivit lite rangliga p.g.a dåligt ljus, så kan man sätta dom djuuupt ner i jorden. Dom är så finurliga att dom bildar nya rötter på stammen, och vips så  har man fått en knubbigare planta!

Och för att jag hjälpt er till världen, kära tomater, så ber jag inte om mycket i gengäld. Jag säger bara ödmjukast: Give it back to me baby!!!