Ett gardencentra här intill sålde ut till halva priset och det går ju inte att ignorera när man har trädgården full av plats. Jag ser det som livräddande insatser (det blir språket jag tänker använda när jag presenterar nykomlingarna för sambon. Det är ett språk han förstår eftersom han arbetar inom räddningstjänsten) både för träden och mig själv...
Visst vore det underbart om man lyckades få egna aprikoser i trädgården. Jag har inte så jättestora förhoppningar, men naturligtvis hoppas jag att en dag få stå med den första i hand och mobilisera för första tuggan. Minsann om jag inte redan känner smaken.
Äppleträdet som stod i trädgården när vi kom hit fick sig en ordentlig beskärning i helgen. Sambon klättrade upp och hojtade glatt: -Allt inåt och uppåt skulle väl bort va?
Medan jag sedan grävde en ny rabatt jobbade han på...Inte insåg jag att alla grenar på trädstackaren gick antingen inåt eller uppåt...Nåja, som jag sa till vänninnan Kerstin när hon kikade förbi idag; Nu ser man iallafall äpplena...grannens.
Vad månde bliva?
SvaraRaderaDels av det stackars trädet och dels av Vide, ska han följa i sin pappas trädslaktarspår?
Annapanna