Vår och mellandagsrea!

Trots att december står och knackar på här bakom helgen så kan man få lite trädgårdslycka när man tar sin "gardenwalk". Man blir dock lite vilse i årstidsgenen och kan lätt få vårkänslor när man ser backsippa och primula stå och le lite halvfruset emot en.

Hur tänkte denna backsippa 'alba' när den bestämde sig för att blomma nu?

Jisses, jag gick in i bloggvärlden och läste lite innan och blev plötsligt varse om att det är första advent till helgen (vilket säkert också kan betyda julskyltningar och grejer.......) och folk pysslar och sysslar i sina stugor inför julen. Jag får erkänna att jag blir lite matt....

Primula auricula

När jag idag tog en snabb sväng in i en av stadens skoaffärer hörde jag säljaren säga till en annan kund "-Ja, vi har redan startat mellandagsrean, något måste man ju göra...."

Söta sidensvansarna lämnade några järneksbär till mig 

Claus Dalby...

...gjorde min dag!

Jag kanske inte klagade precis, men lite sådär nära på. Igår var jag ju lite besviken över mig själv, att jag inte tagit mig den tiden jag bestämt mig för innan i veckan. Tid till en av mina favoritsysselsättningar. Läsa!!

Idag har jag tagit igen förlorad tid. Brevlådan vittjades, brasan tändes och jag försjönk i mig själv bland Claus Dalbys nya växthusbok och annat nyttigt.

Ingen utvärdering

Kan det vara med verkligheten överenstämmade att min lyxiga husmorsvecka slutar i morgon? Någon som är klock- och tidsansvarig måste skämta.

Jag tänker för allt i världen inte utvärdera vad som blivit uträttat av det jag hade tänkt mig. Läsningen har det dock blivit betydligt mindre av än vad  jag trodde...Jag har mest burit runt och flyttat med mig " I trädgårdsmästarens spår" av Elisabeth Svalin Gunnarsson. Får ta en läsvecka framöver...

Nyskördade jordärtsskockor

Var blev mina timmar ute i trädgården av? Den kvarglömda dahlian som jag varit påväg ut för att ta in flera gånger har inte rört sig en millimeter närmre sin vinterförvaring. Får försöka ropa in den i morgon.

Nyskördat vildpelargonfrö

Utan att utvärdera då, vad har (hittills) varit bäst med min semester? Jag tror det var nästminsting Fabians kommentar ikväll. "-Denna veckan har det varit supergod mat varje kväll!!"

Åhhhh............

Husmorslyx

Nu har jag också gjort det!

Tagit en veckas lyxig husmorssemester såhär på senhösten. Det tycker jag är höjden av mogenhet, nästan snudd på övermoget men strax innan förruttnelsen... Åh! Vad skönt det ska bli. Vide (minsta sonen, om nu någon skulle ha missat det) sa iof i morse att han tyckte att kompisen som har sin semester på Kanarieöarna nog hade det lyxigare.... Vad vet sådana små outvecklade 4-åriga kryp om livet, nähä, DETTA är LYX mina vänner!!

Lyx är att välja tystnaden i mitt lider

Förutom att tvätta, städa och göra ett massa sådant tråkskrutt så hoppas jag på att få tid att samla ihop alla grabbvalparna för en fika eller något annat filosofiskt samkväm, njutbara stunder ute i mitt växthus (vet inte om jag vågar kalla det lider längre...kompisar på besök undrade varför jag kallade det för mitt luder.....) och tid att läsa läsa läsa!

Lyx är att tända ljusen i lidret och gå runt och pillra

Nu ska jag göra en parentes i mitt lyx innan jag tar kvällen (ta kvällen?? säger man så bara i Halland, kan inte komma ihåg att någon uttryckte sig så i Skåne). Parentesen stavas S-T-Ä-D-A-P-Å-F-Ö-R-S-K-O-L-A-N....... (grrrrr, I love kooooperativet...)

Tjing!

Botemedel mot fågelinfluensan

Läser ni rubriken så tycker ni säkert att jag är oerhört duktig som hittat det...men det är faktiskt min sons förtjänst...

Eftersom delar av familjen är snoriga, värkiga och febriga och jag själv började känna mig sämre och sämre i gårkväll så sa jag vid kvällsmaten: "- Nähä minsann, här behövs det en Jägermeister för att mamma ska krya på sig!"...och så blev det lite tal kring denna fantastiska örtadryck.

I morse blev det så tal om att vi måste fylla på fågelrestaurangerna i trädgården. Hur nu sonen på 4½ än tolkade samtalen så slutade det med att han frågade om fåglarna tycker om "Jägermajs". Först begrep jag inte sambandet men han förklarade: "-Ska vi ge dom lite "Jägermajs" också så att dom blir friska?"

Sagt och gjort, såklart att vi hänger ut en flaska till dom stackars frusna snorpippina.

Apropå Äppelslips

Jag läste ett blogginlägg hos Mina Rum. Hon skrev om äppelslips;

"Äppelslips. Känn på det ordet! Det är de sådana där streck som kan finnas på äpplen. Tydligen är de ovanligt många i år och det beror på att blomningen hade kommit igång när frosten kom tillbaka i våras. Då påverkas själva äpplet på så vis att de bildar sk. äppelslipsar. Strecken påverkar inte smaken men äpplena måste ändå klassas som andra sortering. Helt galet, om du frågar mig. Vad gör väl ett litet streck? Alla äpplen kan ju inte se ut som plastiga Granny Smith."

Det får igång mina tankar på vad som händer i världen? Blir vi människor dummare och dummare, eller har vi alltid varit ett så oerhört korkat släkte? Jag syftar naturligtvis här på att "vi" hellre köper ett perfekt Granny Smith än ett äpple med naturens egen slips.

Det får mig också att tänka på små ovärldsliga saker som

• Varför hälsar vi inte på hos varandra spontant längre? Det gjorde man alltid där jag är ifrån....
• Varför tror föräldrarna idag att små barn har det bättre på förskolan än hemma i lugn och ro när mamma och pappa är lediga?
• Varför vill "alla" ha bekräftelse på Facebook? Stannar utvecklingen i 15 årsåldern numera?
• Varför är det numera livsfarligt för barn att klättra i träd?
• Varför ger inte föräldrar barn gränser och därmed trygghet?
• Varför pratar folk så mycket skit om varandra?

Hälsningar från en människa helt utan fel och brister..... 

 

"Det är synd om människorna". (Citat ur "Ett Drömspel" av Strindberg, år 1901)

 

Innesittardag

En riktig innesittardag är vad denna lördagen bjudit på. Tack för det, Vädret! Känns som om detta var en sådan dag som man inte behövde göra ett jota. Förutom att tända huset fullt med ljus för alla helgonen har det blivit växthuspill, läsning av sköna gröna tidningar och böcker och några varv till min kompis tvättmaskinen.

Senaste Fixa Vinter innehåller ett riktigt inspirerande reportage om en vinterträdgård i Hjärnarp

Bokhögen som bläddras i just nu

Att gå i växthuset och snipsa bland tomater, chili, pelargoner och annat  i november kan väl göra vem som helst lycklig. Folk med mindre trädgårdsintresse än andra kanske skulle ha slängt dom stackars tomatplantorna för länge sedan och gynnat handlarn istället, men inte jag inte. Så länge dom så sakteliga mognar och ger mig, om inte dom sötaste exemplaren nu när värmen och solen inte hälsar på så ofta, ganska smakeligt goda kärleksäpplen så får dom stå kvar. Tänk att man år efter år är lika tacksam över att kunna gå ut i sin egen trädgård och plocka det man behöver till köket. Det blir liksom aldrig vardag och slentrianmässigt!

Chilin Czechoslovakian Black med Pasilla i bakgrunden

Några chili står också kvar på sparlågemognad i växthuset medan resten av skörden ligger på tork i väntan på att bli chiliflingor till vinterns grytor och annat.

 



Nähä, om jag skulle, apropå goda chili och tomatdoftande vintergrytor, ta och engagera mig i kvällens matlagning. Med sambon dygnsjobbande, äldsta sonen på första egna semestertrippen (London fick den äran), mellansönerna på kompisövernattning respektive flickvänsdejt och lillkvisten förkylningsnedbäddad i sängen misstänker jag att min lördagssupé blir av det enklare slaget... Jag får ta och konsultera kyl och frys.

Tage Andersen

...var mitt mål att hälsa på när jag for till Köpenhamn i lördags.

Tror ni karln var hemma och tog emot mig när jag kom? Nähädå, bara en liten norsk gutt i gubbens skjorta som talade om att dom stängde dörren om tio minuter. MEN om jag ville fick jag gå omkring där inne på Ny Adelgade no. 12 medan kassan räknades, MEN jag skulle ändå få lägga 40 danska på entrén....MEN då gick jag mot andra mål.

Läs Mia Gahnes ljuvligt sjungande text om Tage Andersson (länken får ni nog själva kopiera, verkar inte funka från mitt mobila bloggande...):

http://miagahne.wordpress.com/lasgodis/tage-andersen/

Trattkantarellsoppa

Sent igår kväll räddade jag min granne Lotta ur husmorsträskets vedermödor. Hon smsade in över häcken och bad om hjälp. Hjälp att ta hand om en halv kasse trattkantareller. Hon hade stått och rensat i tid och evighet under kvällen och nu höll hon på att storkna i och över svampen. Jag förbarmade mig genast! Nära på ett kilo härligt guld! Inga problem med aktiviteter idag på min lediga dag alltså......Rens, rens, rens!

Av hälften blev det en stor gryta med soppa och resten ska få ligga på tork i pannrummet för framtida behov.

Så här blev mitt sopprecept på ett ungefär:

Fräs två stora scharlottenlökar och 3 klyftor vitlök i smör. Lägg i 500 gr färska trattkantareller och stek på tills det torkar ur. Häll i 5 dl vispgrädde och 2 liter vatten. Smula i 3 grönsaksbuljongtärningar. Koka en lagom stund. Salt och färskkvarnad peppar (en blandning av vitpeppar, svartpeppar och rosépeppar). En sväng om med sockerstöaren. Häll i 2 tsk vitvinsvinäger och 1 dl cognac (här blev det Larsens V.S.O.P, verkade va den enda cognacssorten som sambon gömt i bastun). Red av lite lämpligt med Maizena (här kör vi glutenfritt!)

Har jag glömt någon ingrediens? Smaka av och häll i nåt gott i såfall.....

Servera med klippt persilja, flingsalt och några varv med svartpepparn på toppen. Till sopptallriken serverades också en brödbit, några skivor parmaskinka och ett par tärningar Gruyéreost.

Tack Lotta!

Gräslig födelsedagshelg!

Köpenhamn fick sig en påhälsning i helgen. Det blev Halloweenmarknad på Tivoli, obligatorisk øl i Nyhavn, ost å vin i saluhallarna vid Norreport och annat mys. På hemvägen råkade jag köra fel eftersom sambon slumrade till på passagerarsätet....

När GPS:en sa till mig att stanna stod jag redan fint parkerad på den lilla vägen utanför Overdams plantskola.

Overdam är specialplantskolan för gräs som ligger i Hørsholm mellan Köpenhamn och Helsingør.

150 olika sorters gräs odlas på plantskolan och dom stoltserar med ett antal egna sorter också (7 stycken egna tror jag att det var)

Helgen badade i sol och vinterskrud och vi fick en härlig stund promenerande runt i det 14 000 kvadratmeter stora området

Eller jag ska väl säga att JAG njöt. Sambon såg faktiskt bara lite plågad ut. Om det var av den begynnande förkylningen eller gräsallergi vill jag ha osagt.

Vide-sonen sprang mest omkring och jagade en stackars besökande flicka i liknande ålder och tyckte att gräset såg visset ut.....

Jag har länge velat besöka Overdam men har nöjt mig med att sukta över deras fina katalog (som tyvärr inte verkar finnas i pappersform längre) och drömt mig bort.

Trots att det var sent på säsongen, dom stänger den 1 november, så kändes det som helt rätt tid för att se hur gräsen står sig i vinterskruden. I visningsträdgårdarna svepte plymerna i solgasset och frosten låg tunn i skuggorna och längst ner mot sjön.

Nästan lite magisk känsla att gå bland det rasslande gräset. Vid ett tillfälle blev jag nästan skrämd...någon tog tag i mig bakifrån  när jag gick inne bland det största gräsen...nä, det var bara ett stort Miscanthus som rev längst min jacka...

Besöket avslutades efter att sonen fått kex av den danska familjen som också besökte plantskolan." -Dom såg att jag var utsvulten så deras pappa fick hämta en kexpaket och ge mig", sa han. Vilken tur att gräsen var höga så att Vides mamma kunde gömma sig....

Overdams hemsida

Se danska TV2/Flower Power besöka plantskolan

22 x 2

Jag har fortfarande några timmar kvar till min födelsedag och ändå känner jag mig överfylld av presenter. I går var mamman och pappan här och firade mig  med tidningsprenumeration, orkidé, japansk bok på amerikanska, lampa till växthuset och inte minst stålar!

 

Prenumeration för att drömma sig tillbaka hem

 

Dom blev högtidligen inbjudna till lunch i växthuset och där satt vi tills dom tröttnade på mitt lyriska tjat om hur bra dom hade det som satt just där...

 



När så ljus och marchaller hade slocknat i trädgården blev det dags att avsluta och bege oss till Tullbroskolan och spana in nästminstings UFO utställning.


Frontcoverboy

När jag så kom till jobbet idag blev jag firad av arbetskompisarna med levande ljus, choklad och en kopparkanna som alldeles säkert får sin plats i lidret (om jag vågar efter alla kopparstölder i bygden....!)

Underbara jobbarkompisarnas överraskning

Om dagarna innan födelsedagen är såhär, hur ska själva 26 oktober bli!!!!!

Jag vill tacka lidret

Där satt den! Nu är mitt lider, min nöjespaviljong, min lekstuga, min växthuspåbyggnad klar. I allafall nästan klart. Fönsterna på tillbyggnaden är inte riktigt isatta, lite målningsarbete kvarstår, några plattor utanför är inte på plats och andra små världsliga ting som ska donas med, men annars så...KLART!

 

Vide sätter spiken

Jag tror inte att någon i min närhet har undgått min salighet över tillblivelsen. Kanske tur att man inte får veta vad folk pratar om när dom pratar mindre fördelaktigt om en. Misstänker att någon kan ha sagt, eller undsluppit sig en tanke, något om att jag tjatat om denna lilla bod. Några kanske har förstått min lycka, andra har möjligen inte förstått storheten i det hela alls...

Hrm...hur ska jag lösa konstruktionen här?

Vad behövdes då på ett ungefär för att förverkliga drömmen? Jo, följande, mellan tummen och stortån:

• Gammalt växthus                                                              0 kr
• Fönster                                                                              0 kr
• Golv (sand och upp o nervända sjöstensplattor)               0 kr
• Byggmaterial (trä, spikerigrejs, takpapp etc)                    ca 3500 kr
• Färg                                                                                   1000 kr
• Plåtarbeten (rännor och vindskiveplåtar)                          1200 kr
• Arbetskostnad                                                                    Avdragsgill....

Ju fler kockar desto...gäller inte här

Med andra ord är kostnaden likvärdig med en biljett till en veckas solsemester. Skillnaden är bara att jag kan sitta här, om inte solsäkert så iallafall regnsäkert, i behagliga temperaturer en sådär 9 månader om året...

Är det inte fäääärdigt snart?!

Tankarna har gått lite åt att eventuellt sätta in övervintringstältet där inne framöver, men jag vet inte om jag vågar ge mig på det. Att jag skulle hålla nollan därinne över vintern på det sättet (med termostatreglerad fläkt ) är jag ganska övertygad om, men det kanske skulle kosta mer än det smakar. Allt beror ju på hur vintern tänker sig att bli. Vad tror ni?

Plåtar och rännor på plats (det är inte jag under lakanet)

Kraftigaste argumentet mot, förutom själva värmefrågan, är att då blir det trångt att servera glöggen därute i december..... Jag vågar påstå att jag har nästan oöverstigliga kval, problem och bekymmer i mitt liv...

Måååste vi ha varje fika i växthuset nu? -Ja. (Denna bild på mina samlade valpar fick jag absolut INTE publicera på nätet. Nähä. Då vet ni det. Attans mej!)

 

Andra behagliga funderingar har ju varit inredningen. Jag ville kunna få plats med en bänk, något att lägga sig på för att fundera vidare, ett bord stort nog för fika, vinglaset och tilltugget, förvaringshyllor, arbetsbänk och naturligtvis VÄXTER.

 



Morsan har boat in lekstugan i stilren plotterstil

Bänkfrågan löste jag med att få upplurat min gamle far på vinden för att leta reda på kökssoffan han fick av min mormor i 50 årspresent för en sisådär 100 år sedan. Problemen hopade sig direkt när det upptäcktes att soffan var en centimeter för bred för att få in i växthuset! Fadern gav då rådet att såga upp de nyinsatta reglarna för ändamålet (det tillåter sig inte att i tryck redogöra för sambons kommentar till det...) Dock ordnade det sig när jag undrade om den inte gick att skruva isär... Svaret på det kan ni ju klura på... Tanken är att den nu (Nu skall läsas som: till sommaren) ska målas och kläs om. Soffan passar alltså på centimetern både i växthuset och till min lilla bak och jag ser fram emot mååånga stunder i ryggläge där!

Utsikt

Bord och det andra jag tänkt har jag klämt in, förvaringshyllor skall snickras på gavelsidan och....nej, säg det inte...det är inte för trångt! Det är drygt dubbelt så stort som innan!

Insikt

 

 

Tack till alla berörda och inblandade....

 

Inte ett öga är torrt

Godkväll!

Bara för att ingen ska tro att jag trillat av pinnen helt här i bloggvärlden så kommer här en halvtaskig mobilbild i realtid...

Växthusbygget är i stort sett klart sedan en ungefärliga två veckor tillbaka. Bara lite mindre pillerill kvar som antagligen hamnar på nästa säsongs att-göra-lista. Ikväll blev det middag därute med byggmästaren och minsta lillkvisten.

Det gläder mig

När man ligger halvpall och river sin rostiga hals, snyter sin näsa och motar de virusonda andarna funderar man på vad som gör en glad. Det är naturligtvis mycket, men allt hör ju inte hemma här där tankarna nästan bara är gröna. Nummer ett just nu är ju mitt växthuslider (om någon nu lyckats missa det?!) Det går framåt sakta men säkert (attans att jobb, weekendresor och höststormar med tillhörande slagregn ska komma och avbryta älsklingsbyggmästaren allt som oftast!) och snart så.... Sedan bilden här under togs har det kommit på glas på framsidan, vägg där bak och hängrännor på sidan.

Det där med hängrännor och stuprännor blev det en liten extra runda med i planeringen (just planeringen kommer lite efterhand såsom stunden hopplar sig på). Sambon min undrade om jag skulle ha likadana rännor som huset just fick. Visst skulle dom det! När han sedan gav mig kalkylen måste jag ha angivit en outgrundlig min..... Sambon försvann ut i garaget och kom lite senare in med en prototyp som gavs till stadens plåtslagare dagen därpå...

Lieber Lider i motljus

Nummer två i gladhetsparaden är allt som blommar nu i trädgården. Min söta lilla väninna, Rosenvita kvinna, svävade ut över en av stadens parker förra året (eller var det förrförra igen, tiden går) och lyckades på något sätt få med sig några frön i fickan. Några letade sig sedan ända fram till mig. Dom såddes och en enda liten stackare av alla grodde och fick liv efter en hel vinters väntande. Den planterades ut i somras och nu blommar den, den cremefärgade Digitalisen...åhh!

 



Söta lilla creme de la creme-fingerborgsblomma
 

Den bleklila C.heracleiofolia 'Cote d'azur' är en goding som förgyller hösten. Plantan köptes på Horsabäck perenner för 3 år sedan och jag tänker varje år att den ska flyttas. Den har hamnat på en hög av gamla grästovor som blivit någonslags vildängskulle.... eftersom den kullen troligtvis inte kommer att bli trendsättande i något syfte så är mina tankar att göra om. Ni vet....

Trumpetclematis 'Cote d'azur'
 

Annat som kan göra en glad, när man ligger och tycker lite synd om sig själv i snorsängen, är när man upptäcker att man har en hel säsong "Gardener's World" inspelat att titta ikapp.......

Spik, spik, bank, bank, såg, såg!

Nu är det pågång! Mitt efterlängtade trädgårdslider. Idag kom takstolar och tak på och man börjar se hur det ska bli. Jag tror minsann att det blir precis så bra som jag tänkt mig (och det verkar som om det även blir som byggmästaren tänkt sig).

 

Han sa iof nu när jag satte mig för att skriva;
"- Nä, för f-n lägg inte ut några bilder! Då ser ju folk om jag gjort något fel...."
Ingen fara tyckte jag, rasar allt ihop så kan man ju se denna bildserie som en oerhört pedagogisk upplysning i hur man inte gör när man bygger till sitt växthus. Fast änsålänge känns det som det kan vara bra tipsbilder! Så varsågoda, ni med gamla små växthus, visa dessa bilder för era män. Eller bygg själva om ni gått på genusgrejen......

Nu snurrar tankarna kring möblering och färger. I nuläget är det svart utanpå och vitt inuti med en grönaktig färg på bjälkar, men det kan ju ändra sig...

Någonslags bänk stor nog för min längd och bredd plus några kuddar tänker jag mig. Där ska jag både kunna ligga och mysa och bjuda in en vän eller två på en sittning. Fast det får inte ta för stor plats för jag måste ha hyllor, hyllor och några fler hyllor. Och mitt planteringsbord, och .....

...hjälp! Det är redan för trångt! Måste nog be sambon bygga ut....

Nä, jag bara skojar, jag lovar. Jag är såååå nöjd och lycklig och önskar att det var vår nu!!!!!!!!!