Vilken sort är du?

Vad är det med trädgårdsfolk och krukväxter inne? De flesta man pratar med är inte så intresserade av dom (krukväxterna alltså, inte trädgårdsfolket, vi är ju oerhört intressanta!) Man skulle ju kunna tro att har man ett växtintresse så ser man spår av det inomhus också. Verkar inte vara så enkelt. Är vi två skilda folkslag? Trädgårdsfolk och krukväxtfolk? Två sorter, eller arter rentav? (Nä, nu tänker jag nog för mycket på oviktiga saker, blir så när man är inne på sin andra månad av sjukskrivning....KRRRRRRRRRRRR)

Hos mig bor det mest orkidéer inne. Dom gillar jag, och jag tror inte att jag är ensam. Är man trädgårdsmänniska är det orkidéerna och andra växter som inte behöver vattnas och uppmärksammas så mycket som letat sig in på brädan. Är man krukväxtmänniska är fönsterna fulla av små älsklingar som ska vårdas och pratas med varje dag för att inte döden dö.

Finns säkert någon psykologisk förklaring på detta fenomen. Något liknande förklaringar på skillnaden mellan hund- och kattmänniskor... För fack måste vi ju peta in varandra i. Annars blir det lite för farligt och ohållbart att göra något så enkelt som att leva.

Ett skirt undantag. En innefavorit som jag fått av RosenvitAnna. (Du kan väl lägga en kommentar om vad den har för namn, Anna,  för jag tror inte att det jag kallar den är det rätta, Ludenbenbräken)

Lite lustigt är det ju ändå, inser jag, att jag inte är något vidare för krukväxter inomhus. Jag sitter ju med en hög växter för övervintring. Där älskar jag ju att gå och pilla hela vintern. Där vårdar jag ju mitt trädgårdsbehov när jag inte kan göra det på samma sätt utomhus. Inget verkar trots allt vara svart eller vitt i krukväxtdjungeln.