Lycka i snortider

Lycka är en ny feelgood-tidning när vårförkylningarna drar över familjen (tja, det är kanske bara jag i familjen som uppskattar det...)


Har jag föresten tackat dej, Anna, tillräckligt för min födelsedagspresent?? Prenumeration på Trädgårdsliv. Det är inte bara rösten förkylningen satt sig på...även minnet verkar det som.

Magik eller naturlag

För den skeptiske person som trodde att vitmossan var hokus pokus (du vet vem du är...) tänkte jag nu visa en bild.


13 dagar efter omplanteringen i mossan dyker detta lilla blad upp på den hängiga plantan. Det tyder väl på mer än hokus pokus. Eller iallafall avancerad sådan.

Qui vivra verra

Vad tråkigt det hade varit om man kom ihåg allt. Det ger ju lite mer spänning i livet när man får gå och kika på en knopp varje dag och försöka komma ihåg vad sjutton det är som växer här...(nix, jag tänker inte kolla i mitt facit, min gröna lilla anteckningsbok)


Den som lever får se...

Dropptid

I min egenskap som förskollärare har jag fördelen att få dramatisera mig igenom arbetsdagarna. Nu på vårvintern har jag ibland brukat (under stooor dramatik) berätta för barnen hur snön fick sin färg/varför inte snödroppen är helvit.


Var berättelsen kommer ifrån början vet jag faktiskt inte, men sann, det är den säääkert (Säkert! är föresten en av mina lyssnarcrushar just nu)

"Hur snön fick sin färg

-Snö var ledsen för att han var färglös. Han frågade och bad alla blommorna om dom kunde låna honom lite av sin vackra färg. Alla vägrade som ge av sin färg, alla utom en blomma. Denna blomman var helvit. Snö tackade genom att ge blomman sitt namn, "Snödroppe". Snö lovade också att denna blomma skulle få vara den första att blomma på året och att han aldrig skulle skada den med sin kyla och frost. Eftersom Snödroppen lånade lite av sin färg till Snö är den inte längre helvit."

Till min hjälp i berättelsen, för att stämning och spänning skall bli den rätta, har jag kanske en genomskinlig plastpåse (som spelar Snö innan den fick sin färg), en snödroppe och en snöboll (om det finns kvar, annars kan vad som helst som är vitt spela Snön. En gång var jag Snön själv med ett vitt lakan draperat omkring mig - attans kom på nu när jag skriver att jag naturligtvis först skulle ha haft ett genomskinligt plastskynke över mig :-)))))))))))))fast då kanske jag blivit av med jobbet....)



Hur min vackra ring fick sin färg får ni däremot fråga Renathe som har tillverkat den.

Nu är det definitivt...

... hopp om en vår.


Slingerstormhatten brakade igenom häromdagen. Kadoffs!

HLR

Livräddning på hög nivå var det tal om i gårkväll. Då jag just skulle sätta mig i soffan med en utsökt heminredningstidning hörde jag några som ropade på hjälp! Det var mina orkideér.... Självklart la jag ifrån mig tidningen och rafsade ihop krukorna och vitmossa.


Vis av erfarenheten över att ha räddat en dödssjuk Paphiopedilum förra året (som är påväg att blomma nu!!!!) gav jag dom alla samma kur. Vitmossa, Sphagnum, bäddas runt rötterna och hålls fuktigt det närmsta halvåret.


Nu håller jag tummarna att min kur hjälper på mina stackars vänner. Misstänker att detta låter knäppt i mångas ögon. Varför inte slänga orkideérna när dom blivit misshandlade och mår dåligt?? Nä, varför...eller varför inte.... Världen är full av frågor och inte ens jag har svar på dom alla... måste fundera.


Under tiden vårdar jag mina orkidéer.

På begäran.

Hur svänger man ihop en trevlig lördagseftermiddag med väninnan, var det någon som undrade. Här kommer receptet.


Blanda 180 gram glutenfri mjölblandning, 2 dl socker, 2 msk kakao, 1 msk vaniljsocker,2 tsk bakpulver och 1 tsk fiberhusk.

Tillsätt 1½ dl hett nybryggt kaffe och 150 gram smält smör.


Vispa 2 ägg och häll i dom i smeten.

Blanda kärleksfullt och häll upp smeten i smörjd och kokosbeströdd form. In i ugnen på 175 grader i 35-40 minuter.

Smält 100 gram vit choklad och blanda med 100 gram Philadelphiaost och 1 dl florsocker. Bred på något avsvalnad kaka. Garnera med strimlade apelsinskal.


Servera kakan på en solvarm terass tillsammans med ett eller flera glas (helst så kitchiga som möjligt!) väl kyld jordgubbsbubbel.

Frödagar och såjordsfunderingar

Första fröerna för våren blev nedpetade idag. I morgon är det frökväll med Vresrosorna hemma hos Mari (ÄNTLIGEN!). Ändå vill inte min gamla vanlig såentusiasm infinna sig i år. Tur är kanske det, det har ju blivit lite mycket ibland om åren....


Blir det nu inget av sådden skyller jag på jorden.....denna påsen fick inget vidare betyg i Allt om Trädgårds såjordstest...(fast det testet ger jag inte så mycket för, intresserad? Läs funderingarna HÄR)

Kvalitetstid i glashus

Idag var en av dom där soliga härliga vårdagarna man längtar efter. Tanken var att först måla lister inne på förmiddagen och ägna eftermiddagen till att våra i växthuset. Ett jädrans underkylt väglag i går satte stopp för det....Med en tilltygad höft och en axel ur led var jag tvungen att trösta mig hela eftermiddagen i uterummet tillsammans med en gammal kollega (sorry, Lena, menar inte att du är gammal. Bara att det var en stund sedan vi jobbade ihop i vårt härliga arbetslag!)

(Foto: Lena Johansson)