Lycka för en femma

Förra året vid ett besök hemma i Båstad gick pappa förnöjt och visade några bedrövliga avblommade Kungsängsliljor. Jaha, tänkte jag. Varför vara så nöjd över vissna blommor. Men gissa om det blev fart på mig när han på kvick sävlig skånska berättade att han varit uppe i Boarp och köpt slängfärdiga plantor för en femma...fanns det fler krukor undrade jag andäktigt...trots att mor min hade potatisen färdigkokt slängde vi oss i bilen för att rädda vad som räddas kunde!!


Tio krukor senare kom jag lycklig hem till middag på värmning (nu överdrev jag säkert, men sorry mamma, du vet att jag minns kungsängsliljorna bättre än din middag, som säkert var jättegod som vanligt!)


Nu har dom slagit ut i min trädgård och gör mig lycklig lycklig lycklig (Uffe Lundell kan väl inte ha copyright på det va???)

Den fula ankungen

Hur kan något så fult bli så vackert?


Det är nästan så att man blir generad när bladen på Blodörten, Sanguinaria canadensis dyker upp...


När blomman sedan kommer blir man nästan tårögd av lycka. Attans att blomningen är så kort bara.

Fauråssten och hemmagjord jord...

...har gjort mig glad och gett mig lite träning idag.


Jag har tjatat på sambon länge om att få hjälp med att åka hem till Vresros-Elisabeth i Faurås för att hämta sten. Hon har en alldeles egen hög med underbara små och stooora stenar. Man blir alldeles hagalen!


Efter två släpkärror sten satte jag igång med årets första rabattillverkning. Jag fick ta en liten paus en stund för att åka till farbror doktorn. Har ju fortfarande ont i den jädrans armen efter cykelvurpan för 1½ månad sedan. Blir inte så mycket bättre av trädgårdsarbetet tyvärr. Muskelblödning var det visst och jag får nog stå ut en månad till....Hrm, mitt i värsta grävtiden....Nåväl, hemmagjord jord fyllde jag den nya bädden med. Det är lycka det! Hoppas att växterna som ska planteras framöver håller med.

Jag ser mitt växthus!!

Det är 10 timmar mellan bilderna......


Någon som tror att jag sitter med ett leende??

Vi odlar...

Det var ju tänkt att det skulle bli en trädgårdsdag idag.

Det blev bara en stunds fika i växthuset. (Inte så bara!)

Sedan körde regnet igång än mer och lusten liksom försvann.

När vi som bäst satt där ute och mös kom Anna med familj på besök. Med sig hade dom ett paket till lillkvisten. Han fick den underbara boken "Castor odlar". Vad härligt, då fick vi att göra när vi kom in.


Brasan tändes och vi kröp upp i soffan med boken. -Detta är min trädgårdsbok, sa Vide innan vi började läsa. När vi kommit en bit in i boken hittar Castor sin morbror trädgårdsmästarens trädgårdsbok. Lyckan är total när Vide återigen stolt kan säga -Precis som min trädgårdsbok!!




Ute i växthuset passade jag på att vattna några växter innan vi gick in (ja, inte är där många ute ännu, men en pelargon, några oliver, penséer, physalis, vinranka och något annat står där ju) -Nej, stopp mamma! Inte mera vatten, blommorna kan brinna, sa Vide plötsligt.
-Brinna? Undrar jag förvånat (nu har tankarna hos lille brandsoldatsonen gått över styr...)
-Ja, du har ju sagt de, svarar han
-Nä, du menar drunkna! (Jovisst, det kommer jag på att jag sagt när han hjälpt mig att vattna innan)

Det är ju alldeles suveränt att vi sedan läser "Inte för mycket vatten, säger Castor. Då drunknar bönorna!"
Lille odlaren vid min sidan himlar med ögonen -Aåårrghh, jag SA ju de, mamma!!!!!

Sedan går vi ner i källaren och vattnar frösådder....

Vår vårdag

En av familjens alla vårgubbar firades idag. Efter paketöppning var det först fika och sedan lunchgrillning ute i solen på Videkvistens nya trädgårdsmöbler


sedan blev det röj med hans nya trädgårdsredskap.


Äntligen blev växthuset omhändertaget också. Städat och gullat med. Eftersom jag inte kommit till skott och beställt några nya rutor efter kraschen tog sambon tag i saken och pluggade igen med gammal panel som slängts ut från huset. Mannen tager vad han haver och jag blir så nöjd så. Jag är en enkel människa, bara mitt växthus är tätt så är jag glad och tillfreds!


Svåraste tanken idag: -Hur ska jag skugga växthuset i år?


Annars då? -Jo, det växer så det knakar.

Klippo no more

When you're mowing the lawn on a Sunday, and your lawnmower breaks
You can't just leave it unfinished, you'll have to find another way.
You're friends will help if they can, especially if they are a hungry man. A hungry man!

We're in the garden, baby! We're in the garden
We're in the garden, baby! We're in the garden

First we had a broken lawnmower, now we have a deranged leaf blower.
The leaves are scared, they run from the predator, they start to climb a tree.

We're in the garden baby, we're in the garden
......

Vakna lilla Fuchsia

Mina fuchsior blev väckt idag. Några har tillbringat vintern i garaget och några i uterummet. Dom som övervintrat fullständigt mörkt, utan vatten, med bara lite jord slängt över sig har klarat sig till 100 %. Dom som stod fint och ordentligt i jord i uterummet, ljust och med en liiiiiiiten gnutta vatten har därimot mist ett par kamrater.


Jag planterade om och klippte till dom en aning. Jag brukar klippa dom mer sedan om jag ser att det behövs. Ibland kan dom dö en aning ovanför snittet när dom nu sätter igång att växa, så det är bättre att vara lite försiktig med klippandet i början på säsongen. Det är iaf min erfarenhet. Finns säkert andra...

En timmes meditation

Vissa dagar kan man verkligen fundera över hur man spenderar livet. Tyvärr tycker jag att dessa 'vissa' dagar är ganska många. I dag blev det över, efter jobb och jobbrelaterat möte/föreläsning, en kort stunds fika med 3/4 av sönerna och sedan 1 timmes plock med växter i uterummet. Nu en snabb sväng framför datorn innan zzzzzzzzzzzzzzzz......


Mina olivplantor fick sig en ansning. Är det några växter som har gillat vinterförvaringen så är det dom. Snart får dom komma ut och smaka på vindarna också.

Vresiga pelargonkärringar

Stora kramen till mina härliga trädgårdstanter i Vresrosorna! Ni är för goa att ha som grön kanal!


Häromkvällen träffades vi alla 7 hemma hos Elisabeth på Lilljohns. Vi åt och drack underbart gott (bl.a en vårlax med recept från arla.se som var såå god!) och hade pelargoner som kvällens tema.


Visst är det en ynnest att få ha vänner att träffa och bara få prata trädgård, trädgård, trädgård, trädgård, trädgård.........................

Söndag med lera upp till knäskålarna.

Äntligen är spaden satt i jorden ordentligt! Nu är det på allvar, nu är man igång! Det är en sådan skön känsla när man jobbat i trädgården i flera timmar och kroppen värker!


Lillman-Vide och jag har jobbat sida vid sida idag med röj av träd, buskar och skräpstäd. Vi har hittat skalbaggar, gråsuggor och nyckelpigor så det stått härliga till. Vide (3 år på söndag) har sågat, grävt och krattat.

Häromdagen när jag och han låg i sängen och läste Allt om Trädgårds köksträdgårdsbilaga tillsammans ( jo, det stämmer att han fyller 3, inte 73.....) såg han en reklambild för Biltemas trädgårdsredskap för barn. " - Mamma, sånna måste jag nog ha, dom får ligga i mitt fölsedaspaket!" Klart ungen ska ha sin vilja igenom, så dom inköptes direkt.


När man sätter igång såhär i trädgården får man verkligen en känsla av den där "flowen" folk pratar om. Tiden försvinner och man vill bara göra mer, mer och mer!


Kan undra hur många av alla idéer om sommarens trädgård som kommer att bli verkliga och hur många som stannar som drömmar. Pratade med grannen om just detta (grann-Lotta är också en trädgårdstok och tillika medlem i vårt eminenta Vresrosgäng - I morgon är det träff hos Elisabeth! Jippi! Pelargontema var det bestämt. Får nog plocka fram lite sticklingar och annat kul att dra med) vad vore trädgården, och livet, utan drömmarna...herregud så meningslöst det hade varit.


När jag nu kom in i kväll vid halv åtta blev det en tallrik mat och ett glas rött framför inspelade "Trädgårdstoppen" och "Önsketrädgården". Ja, jisses. Bäst att man inte talar om för någon vilket UFO man är....


Växthuset, mitt älskade, pratade jag lite med idag och började petstäda där en aning. Första bästa soliga dag när tiden finns längtar jag efter att få vårfixa där ordentligt. Måste bara ordna rutorna först....var inom Willab igår och köpte grejgrunkor för att fästa upp de nya, ännu ej beställda, rutorna med.


Och till sist, innan läggdags (förmodligen med en trädgårdsrelaterad litterär sak) måste jag visa en suddig bild på första blåsippeknoppen (fasen, grannen hade fyra knoppar, surt!)

Tommasinianus?

Dagen spenderades i Båstad med födelsedagsfirande. Som sig bör i Skåne skall man efter maten gå en runda för att få plats med efterkommande söta rätter. Det var då jag fann dem...


I min barndoms by Erikstorp stod dom kvar och väntade, tant Signes krokus. Genom åren har dom spritt sig i hela byn, över tomtgränser och taggtrådsstängsel. Enligt mej kan det vara Crocus tommasinianus (nej, jag stavar inte fel och galet nu trots att lördagskvällen är sen!) men jag kan ju ha fullständigt fel. Så snart jag utropat min lycka och eufori sprang pappa och hämtade spaden. Ett gäng lökar fick plats i den alltid fullpackade bilen hem.


Trots att jag redan är stolt ägarinna av några snöklockelökar slank ett gäng sådana också med i bagaget från Maj-Britts trädgård. Dom liksom ropade på mig och bad att få se andra vyer i sitt liv.